Hej på er små lingontroll.
Idag har jag en gästbloggare, ni känner nog igen henne för hon har gästbloggat fler gånger. Hon heter Tiee och jobbarbla som clownen Macadame
Jag har funderat rätt mycket den senaste tiden på hur det kommer sig att så många människor finner sig i ett liv man egentligen inte vill leva. Det finns ju naturligtvis många bortförklaringar till varför man jobbar kvar på ett jobb där man inte trivs, att man stannar kvar i ett kärlekslöst förhållande, att man bor kvar på samma plats år efter år, osv.
Så många människor blev något de inte ville bli, för det var bara där det fanns en plats.
Och modfällda och suckande finner folk sig i att gå runt i samma spår utan att kasta en blick mot horisonten.
Bara står ut med tillvaron och längtar efter semestern.
Som barn har varenda människa stora drömmar om vad de vill göra med sina liv – bli rockstjärna, astronaut, marinbiolog, clown, dansare, FBI-agent, lindansare, fotbollsproffs, vetenskapsman, superhjälte.
Barn vågar drömma. Barn tänker storslagna tankar och vågar vara sig själva.
Men sedan i tonåren så händer någonting, de där stora tankarna ersätts av revolt och tynar bort med åren.
Vissa klarar av att fullfölja sin dröm, andra vänder och slutar hoppas och tro på sina barndomsdrömmar.
Det finns ett talesätt som man hör rätt ofta; ”Du ska inte ha för stora förhoppningar, för då blir du bara besviken”.
Enligt mig själv är detta tankesättet världens största lögn och roten till att vi slutar tro på det vi drömmer om.
Jag tycker absolut att man ska ha stora förhoppningar!
Drömmar är något man säkert måste kämpa för och det krävs mod för att genomföra dem.
Utan förhoppningar finns det inget som driver en mot målet och drömmen, och går man sen runt med den inställningen att man bara kommer att bli besviken om man tror på sina drömmar är det klart att man aldrig kommer någon vart.
Sedan frågar vi oss vad meningen med livet är.
Jag tror att meningen med varje människas liv är att uppfylla den drömmen man hade när man var yngre, innan tryggheten, pengar, lån och dålig självkänsla fick oss att ta den enkla vägen.
Innan någon sa att du bara blir besviken.
Min personliga dröm är att jag ska kunna leva på min konst och att jag ska kunna göra något bra för omvärlden.
Jag tror på den drömmen, har alltid gjort, och andra människor tror med mig.
För vill man någonting riktigt starkt och vägrar att ge upp så kommer man dit en dag.
Så fortsätt att hålla dina drömmar vid liv, ta fram det bästa inom dig och kämpa för det du verkligen vill.
– Du kommer aldrig att ångra det!
Då tackar vi Tiee för att hon delat med sig av sina tankar för denna gången och så hoppas vi att vi snart får höra från henne igen. Kommentera gärna hennes inlägg så blir hon glad. =)