Hade inbrott i min bil ”Hajen” inatt. Hajen är min fullutrustade BMW 530iA E39. Älskar min Haj. Rutan var sönderslagen och det var brytmärken på fönster listen och en stor ful repa  på b stolpen. Efter inbrottet i Hajen inatt inser jag att jag inte kan vara arg eller negativ mer än för ett kort tag.

Startade dagen med att ringa försäkringsbolaget, fixa ytterligare uppgifter från polisen och ringa skadeverkstaden. Inte roligaste starten på en dag. Gick ner till bilen och borstade bort glaset från sätet och satte mig och körde iväg mot Holmgrens skadeverkstad i Vättersnäs, som jag dessutom skulle vara tvungen att gå hem från på grund av busstrejk. Humöret var allt annat än på topp.

Startade motorn, Hajen hoppade igång direkt och med smälld ruta så hörde man hur sexan alla 231 hästapollar mullrade gott under huven. Började sakta rulla iväg genom stan, solen gassade på och Daft punk’s nya låt kom på radion så jag skruvade upp volymen. Det tog inte många sekunder innan jag kom på mig själv att sitta och le. Man insåg att fan vad gott livet är, det är semester, lönen har kommit, solen gassar och jag cruisar runt i min älskade BMW och lyssnar på soft musik.

Jag tänkte ”shit happens” jag var varit med om värre saker, nu är jag trots allt helförsäkrad och slipper antagligen självrisken. Varför ens bry sig? Det finns de som är obotligt sjukligt negativa, jag är nog obotligt positiv. Jag tänker på det varje gång något tråkigt hänt. Istället för att bli arg eller tjurig så suckar jag bara någon gång och kollar över skadorna mm, gör alla måsten, och fortsätter med livet som inget hänt.

Jag hakar inte upp mig på saker och ältar dem inte i all oändlighet. Jag accepterar läget, planerar om och går vidare. Livet är ingen dans på rosor, men det är inte heller en ren pest och pina. Det handlar bara om att uppskatta det man har. Jag älskar mitt liv och de som finns runt omkring mig. Livet blir ju till vad man gör det. Gillar man det inte måste man göra något annorlunda.

Det finns de som går och mår dåligt utan att riktigt veta varför, det finns de som mår dåligt och blir förbannade för minsta lilla motgång. Jag är tvärt om, Jag blir glad för det lilla och jag går och är glad varje dag utan att veta varför, jag kan inte riktigt sätta fingret på det. Antar att jag gillar mig liv och känner mig trygg i min tillvaro. Det är skönt.

Jag låter ingen annan styra hur jag mår. Kommer någon pundare och snor min 5 dagar gamla Värsting GPS från Garmin som jag skrutit så mycket om så bryr jag mig inte märkbart. Ingen ska kunna kontrollera mig på det sättet. Inte på ett negativt sätt. Vill ni kontrollera mina känslor så ge mig och kram och säg att ni gillar mig som person/vän. Sånt lever jag länge på. Och kanske är det just på grund av att det händer lite då och då som gör att jag aldrig bryr mig om tråkigheter. Jag har ju fullt upp med att tänka på allt kul som händer att tråkigheterna inte får plats i mitt sinne.

Jag tycker synd om alla negodiler därute. Jag tror inte på något sätt att mitt liv är bättre än någon annans därute. Men jag är heller inte bortskämd och förväntar mig att allt ska gå perfekt och sätter mig inte ner och tjurar när det inte gör det. För har ni tänkt på det? Är det så att alla negativa gnällspikar därute i grund och botten bara är bortskämda och/eller lata? Är det så att de förväntar sig att andra ska lösa allt åt dem och att livet borde vara en dans på rosor?

Jag bara undrar…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s