En vän sa så här till mig en gång
”Jag tror på solen bakom molnen”
De orden har inspirerat mig när jag haft det jobbigt. Jag brukar tänka på de orden. Jag gillar de orden. De är positiva och optimistiska. Jag försöker alltid tänka på positiva saker.Men ibland känns det som att man kämpar i onödan, för ingen ser att man försöker vara bra och snäll.
Man kan ställa upp för någon till 100% men ändå räcker man inte till. De man trodde var de man hade närmast sviker och sårar. De gör något dumt mot en och går en annan väg som att man inte var värd något. Som att man aldrig hade funnits.
Det är då man till slut inser att det är mig de orden handlar om. Det är mig de inspirerande orden så tragiskt handlar om. För jag är en sol som skiner, men det är ingen som ser mig.
För jag är solen som skiner bakom molnen…
Frillo's Värld 