En handlingsplan i konsten att leva

Ni som känner mig har nog märkt att allt inte riktigt varit som det ska det senaste. Min sjukdom har tyvärr blivit värre.

Ibland går inte saker och ting som man tänkt sig. Man har gått och väntat på något väldigt länge och sen händer det motsatta. Då gäller det att hålla modet uppe och inte falla ner i negativt tänkande.

Att vara positiv i alla lägen är viktigt. Jag har många gånger stött på personer som anser sig vara positiva. De börjar på ett maniskt och näst intill frireligiöst sätt att predika sina livsfilosofier, allt på en gång och de tror att det ska fastna hos den de talar med. De beter sig som om de vore någon slags profet och att jag skulle vara deras lärljunge, som om de skulle vara överlägsna på något sätt. Fast innerst inne så vet man att de i nästa sekund ligger hemma och gråter över att livet är som det är. Sen hittar de en förklaring de själva tror på om varför de var så ledsna, sen nästa dag så tror de att de är positiva igen.

Känner ni igen det? Alla vet nog någon som är sådan.

Men de är inte positiva. Är man en positiv person så tänker man alltid positiv, inte bara ibland, inte bara oftast, man är ALLTID positiv. JAG är alltid positiv. Visst kan man ibland göra saker som för andra kan uppfattas som negativt och fortfarande vara en positiv person. För de vet inte hela bakgrunden. Man ska tex inte låta folk utnyttja en hela tiden, för de stjäl den positiva energin och då blir man tvungen att trycka ifrån med lite kraft. (Som jag länge sagt så kommer det ett inlägg om det snart.) En positiv person försöker alltid hitta bra lösningar och se framåt.

Att vara äkta positiv är inget som sker över en natt. Men man kan ändra inställning över en natt och bestämma sig för att öva på att vara positiv. Man får ta det steg för steg så slipper ens humör gå upp och ner likt en jojjo hela tiden. Ett steg i taget. Det är det jag gjort i ca 10 år. Man får öva på att vara positiv inför varje småsak som händer. Tillslut känner man sig odödligt positiv. Man känner sig redo att möta livets upp och ner gångar. Man känner sig liksom förberedd för övning ger färdighet. Det är viktigt att vara beredd och tänkta taktiskt på livets resa, för livet tuffar på även fast man är beredd eller eller ej.

För plötsligt händer det, man ställs inför ett skarpt läge. Dagen man inte trodde skulle komma är här och allt man övat på och lärt sig måste man nu använda på riktigt. Jag är i ett skarpt läge just nu. Min sjukdom har blivit sämre och sämre och försöker vinna över min kropp.

Jag började med cellgiftsbehandling idag.

Jag tog beskedet bra. Nu måste jag på riktigt visa om jag är en positiv människa eller ej. Alla mina tankar och bloggar om positivt tänkande mm kommer nu att ställas på sin spets. Allt jag övat på kommer jag nu få utöva på riktigt. Jag måste nu visa att jag inte tänker ge upp och slås ner av allt tråkigt som sker. Jag måste nu visa att jag trots alla bieffekterna som medföljer en cytostatikabehandling kommer kämpa. Jag ska inte låta mitt liv rasa helt och hållet. Jag ska försöka leva så normalt jag kan under tiden jag får cytostatika.

För att det rasar ibland är en del av äventyret. Ibland måste man låta det rasa. Se ditt liv som att du bygger ett högt torn av olika saker du hittat under resans gång. Ibland går något fel och det rasar. Då försvinner ens energi och man sitter bara helt ledsen och tittar så sitt rasade torn. Det är normalt. Det viktiga är att man inte sitter där och tittar för länge.

De få gånger man är i ett skarpt läge måste man focusera på vad som ska göras till 100%. Just nu är allt på riktigt. Nu är det inte ord utan handling som gäller. Saker och ting har inte gått som jag önskade. Jag är medveten om att jag har en jobbig period framför mig. Skelettröntgen, regelbunden lungröntgen och blodprover varannnan vecka och då har jag inte räknat in bieffekterna from cellgifterna. Jag vet inte vart denna vägen kommer sluta. Men jag känner mig beredd att ta tjuren i hornen kämpa.

När allt rasar så måste man ta tag i sitt liv och fort försöka överblicka skadorna, hitta felet, planera om, och sedan ge sig på byggandet uppåt igen. Det är viktigt ha tydliga mål och delmål i livet. En vision som driver en framåt hela tiden, en vision om att man en dag ska stå högst upp på sitt torn och med stolthet titta ner.

I helgen har jag tagit det lugnt, umgåtts med vänner och förklarat vad som hänt, läst på om cytostatikabehandling och bieffekterna, gått små promenader, vilat, men framför allt tänkt mycket. Man hoppas på det bästa men är samtidigt beredd på det värsta. Fast man ska inte tänka på det dåliga (ni kan väl ”the law of attraction”?), men det är viktigt att ha en handlingsplan när något går fel. Den är enkel, som sagt, stanna upp, överblicka, hitta felet, planera om och börja om på nytt med nya tag.

Mycket kommer nog bli annorlunda nu, men samtidigt är allt som vanligt. Jag ska leva på som vanligt. Det hoppas jag ni också gör. Jag ska bevisa för er att jag kommer klara detta, jag ska bevisa att jag är en lycklig människa oavsett vad som händer. Hela denna tråkiga situationen ska jag se mer som en möjlighet, en möjlighet att träna upp lycka och positivt tänkande i en jobbig situation i livet. Jag har ju mått bra mentalt hela tiden och ska se till att fortsätta med det.

Jag har världens bästa människor omkring mig. Tack för alla kommentarer på Facebook. Jag tror på riktigt att vissa av er är änglar, för det lyser om er, jag är glad att ni finns =))

kommentarer
  1. Sherlock skriver:

    Tjenixen! Hade väl egentligen velat höra av mig innan du skrev detta inlägg, men nu skriver jag här ändå.
    Jag vet att du är en överlevare, det är beundransvärt!

    För att vara lite egoistisk såhär 1,5minut innan jag ska hämta Tor på förskolan så vill jag säga att JAG saknar DIG!!
    Saknar din energi som smittar ner alla som kommer i närheten.
    Det var många år sen vi träffades, både första gången och sen vi sist sågs.. Det är mer än ett år sen va?

    Men vafan!? Nu snarkar Mögel, vi ska vara på förskolan om 6 min!

    *flyger på och kramar*

  2. Malin skriver:

    Bara de mörkaste molnen äger en guldkant Bara den djupaste sorg äger ett hopp Bara den som känt smärtans största djup Kan glädjas åt livet…

    För mig är det du som är ängeln i sällskapet ..Du lyser upp världen🙂
    Jag älskar din positiva energi !!
    När det blir tufft för dig , låt då mig få ge tillbaka🙂
    Låt mig få ”Pay it forward ” ..
    Stora kramar till dig vännen🙂 För mig har du inget att bevisa , jag vet redan🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s