Ja det var så hon sa…

Min vän är konstnär, clown  och eldartist. Hon har tröttnat på alla fasader och att folk slutat se vad som finns bakom. Hon är trött på alla regler. Inte viktiga regler så klart utan regler på hur man ska vara, regler på hur man ska klä sig, för att andra inte ska se ner på en. Jag förstår henne. Det gör nog de flesta. Men alla kretsar har sina olika regler. Det handlar bara om olika klädmärken och ibland om inga märken alls. För lika viktigt det är i ett gäng att ha en dior handväska så är det lika viktigt att inte ha det i nästa. Hip hopare har sitt mode, raggare sitt, clowner sitt. Men alla har de regler på hur man ska vara och klä sig för att smälta in i sin krets. Många tänker kanske att hippies skulle vara fria att vara som man vill i deras krets men det är fel. De har alla regler på hur man inte ska vara och klä sig, alltså kan man inte välja i slutändan om man vill smälta in.

När säger att man tror på solen bakom molnen tänker många att man menar att man tänker positivt. Ja det betyder det att man gör. Man vet att det är grått och mulet nu men att solen finns där bakom fast det är svårt att tro ibland. Men plötsligt händer det. Det spricker upp och solen tittar fram. Tror man på solen bakom molnen så accepterar man läget just nu för man vet att det finns en dag i morgon också, morgondagen kanske är solig, så det gäller bara att göra det bästa av situationen just nu. Och det är det viktiga. Bara för att man kanske tycker soliga varma dagar är de bästa betyder inte att alla andra dagar är dåliga. Man MÅSTE göra det bästa av situationen istället för att bara sitta och klaga och sprida sin huvudvärk på sin Facebookstatus och förstöra alla andras dagar också genom att hela tiden påminna dem om att det regnar och att livet kunde varit bättre.

Hur ska man då göra för att gilla regn? Jag gillar regn utan någon speciell anledning. Vet inte varför men det är mysig med regn. Det låter mysigt. Tex när man kör bil eller när man ska sova. Ju mer det regnar desto bättre. Och på våren så betyder regn att all snö försvinner. Regn är viktigt för att naturen ska vara så fin som det faktiskt är. Fast man vill ju så klart inte att hela sommaren ska regna bort för sol är ju så klart skönare. Det ska ju finnas en balans i allt. Men det finns ju småtips för allt. Köp ny regnjacka/goretex jacka/paraply och du ska se att du kommer längta tills du får använda din nya fina jacka. Jag gillar inte snö och kyla så mycket. Kanske är det därför jag har 13 vinterjackor. Jag älskar mina jackor och det är så härligt att få ta på sig sin nya och gå ut och gå i kylan. Tycker man inte om snöslask och gegga kan man kanske köpa sig ett par rejäla kängor och fetta in och sen blir det riktigt roliga att gå ut och vandra i skogen även fast det är blött och lerigt.

Men jag har inte råd med det säger alla negodiler. Jo, det har ni säger jag då. Det handlar om att prioritera. Vissa föredrar att åka och hälsa på vänner land och rike runt, andra att åka ut och resa till andra kulturer, ny dator, fet tv, krogrundor, ny cykel, iPhone, nya möbler, kajak, bil, eller massa restaurang besök, listan kan göras lång men alla har något de prioriterar att lägga sina pengar på. Tycker man att ett par dyra Goretex kängor är viktigt, ja då tar man sig råd att köpa dem. Negativa människor är experter på att hitta anledningar på att säga emot. Hade de lagt ner den kreaktiviteten på att hitta positiva lösningar så hade deras liv varit mycket roligare. Det gäller att ha rätt inställning här i livet.  En sak jag hatar att höra är ”när jag blir miljonär då ska jag minsann resa jorden runt bla bla bla…” Jag kan säga att jag känner många som rest jorden runt och ingen av dem är miljonärer, inte ens i närheten. De jobbar som mig  har samma förutsättningar som mig mm, men de har prioriterat att resa jorden runt och därför lyckats. Om man går och väntar på att göra något den dagen man blir miljonär så är sannolikheten stor att det aldrig kommer hända. Medans en ”fattig” student som jobbar extra på konsum med ett enda mål att efter studierna kunna resa jorden runt kommer med stor sannolikhet att uppfylla sin dröm.

Det gäller bara att tro på solen bakom molnen. Men vissa människor kan inte tänka i de banorna. Det är antingen eller som gäller. Antingen är det soligt och bra eller så är det inte soligt och bra. Jag kallar dessa människor binära människor och deras tankesätt är nog så långt ifrån mitt man kan komma. Det finns bara två lägen. Antingen på eller av (plus minus eller kalla det vad ni vill) Om tex soligt väder är på, då är det bra. Men det innebär att alla andra väder är av. Att sitta och mysa på en inglasade balkong i regnväder är av för dem för det är inte sol. Visst skulle det kunna finnas andra saker som gör det roligt att sitta där. Tex om deras pojk/flickvän är med. Annars är allt av. Ska man titta på film som är det tex bara Robert De Niro som är bra och alla andra filmer är kassa. De vet exakt vad de gillar och de gillar inget annat än just det. Det innebär att de ogillar väldigt mycket. Då kan ni ju räkna ut själv hur kul de upplever sina liv.

Det är lättare att upptäcka och se något om du tror på det. Tror du att du vet allt om en typ av människor så får du svårt att se vilka de verkligen är. Man tror så mycket, även jag. Jag trodde tex fram tills nyligen att jag visste vad hip hopare var för några. Det är det nog många som gör. Men vad vet vi om dem? Jo det man ser på MTV. Deras musik videos. Man tror att deras musikvideos speglar vilka de är. Killar som rappar om hur mycket de hatar poliser, de gillar att ha med tjejer i bikini som dansar och massa guld, juveler och annat bling och kaxig attityd. Men tror man på solen bakom molnen så ser man bakom fasaden. Man vet att alla är individer, man vet vad en image och teater är och man ser bortom det. Det har jag just gjort. Jag är glad att jag verkligen är en person som vågar testa nya saker här i livet.

Jag var inget direkt fan av hip hop musik men jag har alltid gillat dans. Man ser ju inte så mycket dans i hip hop videorna så jag trodde att det liksom inte ingick i hip hop längre. Men jag känner några hip hopdansare och har vänner som är med i en dansgrupp som heter Vibe. De var i Jönköping på Battle och Vibe skulle showa innan finalerna.

Shit alltså. Jag känner fortfarande glädjen i bröstet efter denna kvällen. Jag hittade något i mig själv denna lördagsnatten. Något jag gillade, nya tankar, nya insikter, nya vänner. Förut tyckte jag att alla klädde sig likadan, musiken lät likadant men nu ändrades allt. Det var bra ljud och de var jätte bra på att dansa allihop. Dansarna hade en skönkläd stil och man lärde sig se de olika personernas stilar både i klädval och dans. Även publiken hade en speciell klädstil som var fin. Publiken och dansarna var jätte trevliga att prata med. I pausen så var det Open dancefloor och dansarna improviserade och visade upp sig. Jag såg moves som jag aldrig ens sett på video. Jag lärde mig hur man skulle tänka när de dansade vilka saker man skulle titta på. Saker jag trodde var omöjligt att göra. Jag såg dem värma upp, öva mm. Jag såg vilka märken som var inne och vilka smycken. Jag kommer inom kort skaffa en typisk grej som dessa brukade ha. Jag ska inte säga vad det är, ska se om någon reagerar på att jag har det. Och glöm det där med feta guldkedjor. Det är bara kriminella som har det. I fängelse får man bara ha en ring och ett halsband. Alltså väljer internerna att ha en jättestor ring och ett jätte fett halsband för att visa sin status och att det gott bra för dem som yrkeskriminella. Jag vägrar av den anledningen att ha på mig ett guldhalsband.

Jag hade fått för mig att hip hopare rappade om kriminella saker för att de var kriminella. Men det är nog bara en image liksom det kaxiga attityden på dansgolvet var teater. Alla var världens bästa vänner där inne och stämning var helt sagolik. Det bästa av allt var att alla var nyktra. Jag var så otroligt imponerad av hela denna kvällen att jag inte kunde sova när jag kom hem. Jag fick tillfälle att växla några ord med den ena domaren som bodde i Paris och som var hit flugen endast för att dömma i denna skandinaviska tävling. Precis innan min taxi kom så träffade jag ”switsch” han åkte ut i finalen men var min favorit genom hela tävlingen. Han gick fram och skakade min hand och vi växlade några ord och jag sa till honom att jag tyckte han var bäst och att jag hejade på honom hela tiden. Det var med respekt man sa de orden till honom. Man hade respekt för alla där inne. Även publiken.

Dansarna har ganska coola namn, t-zer, SpazM, tricky-j, atmosfear, coco-pops, snowflake är några. Allt med dem var coolt helt enkelt. Vissa andra grupper gillar att festa och dricka sig aspackade varje helg, visa grupper tar droger mm. Men hip hoparna röker inte, de dricker inte, de går ut på diskon men bara för att dansa. Det är coolt på riktigt. De är är glada och deras energier smittar av sig. De är vältränade och där med snygga. (Ja, vältränade är snyggare än vanliga människor. Titta på OS i friidrott. Där är alla vackra. Det är skillnad på att vara smal och att vara vältränad. En som tränar regelbundet vet vad jag pratar om, för de skulle se skillnad om vem som är smal pga aerobics träning och på vem som är smal pga att man smyger ut och spyr upp lunchen varje rast.) Att dans ger bra träning märks tydligt när man ser dessa människor.

Dagen efter showen var jag i Söderköping och skulle ta några djembe lektioner av min gamla djembelärare. Jag träffade några i Vibe och fick då tillfälle att filosofera lite om dansarnas liv jämfört med mitt. Ganska stor skillnad. De gjorde intryck på mig. Jag började tänka. På vägen hem i bilen fick jag på radiostationen East fm. Massa coolt hip hop och dansmusik. Jag som aldrig varit något direkt fan till hip hop musik insåg att jag nu gillade det. Jag hade fått en positiv upplevelse till musiken och förknippade den nu med cool dans och sköna människor. Precis som någon kanske börjat gilla grekisk musik efter den sköna charter semestern eller någon kanske börjat gilla thaimat helt plötsligt efter en thai resa. Nu gillade jag hip hop.

Jag har fått höra att jag dricker alldeles för ofta av mina vänner. Det är pga av mina mediciner jag tar pga sjukdomen jag har. Man mår så jävla mycket bättre av lite alkohol när man tar dem. Men jag har nog alltid festat lite mer än genomsnittet. Fast jag har ju även tränat då och då men någon renlevnadsmänniska har jag nog aldrig varit. Att sitta och prata med någon som inte dricker kan vara bra ibland. Man ser saker från andra synvinklar. Nu har jag i alla fall blivit provocerad att bevisa för mig själv att jag klarar gå ut på krogen nykter och att åka hem nykter. Det är inga problem. Men grejen är att jag måste lyckas dansa och ha kul också. Jag tror på solen bakom molnen. Jag kommer lyckas. =)

Anledningen till att folk börjat bry sig om mina alkoholvanor är pga att min sjukdom kom tillbaks. Någon vecka var jag frisk förklarad och fick sluta med medicinerna. Men sen började smärtorna, och sen kom det ena symptomet efter det andra. Det var normalt, det kunde hända sa de och att nu när jag slutat helt med medicinerna skulle kanske symptomen sitta i lite längre och vara lite starkare än när jag trappade ner på medicinen. Jag är envis. Jag är postitiv. Jag skulle lyckas. En månad orkade jag med. In på sjukhus igen. Två miljoner tester. Läkarna trodde som vanligt att jag bara överdrev. Liksom försäkringskassan. Men fick tillslut börja med underhållsdosen igen. Men det blev bara värre och värre. Det hade gått för lång tid pga att de inte trodde mig från början. Jag började ge upp. Jag orkade inte längre. Sista dagarna orkade jag inte ens ringa sjukhuset. Medicinen funkade ju inte så det var ingen idé tänkte jag. Men tillslut pratade jag med läkaren och fick gå på full medicindos igen. Nu har jag ätit det i 4 veckor och symptomen har gått ner lite. Jag har inte ont hela tiden men jag har fortfarande ont varje dag. Men det är nog 1 vecka sedan jag hade jätte ont. Idag sa ögonläkarna att mina ögon blivit bättre och att jag inte behövde bränna blodkärlen med laser längre. Det var kul att höra. Det gjorde mig riktigt glad man behöver lite goda nyheter ibland  när man kämpar på.

Det är svårt att vara positiv när man har ont. Det är svårt att vara positiv när man blir sjuk igen när man varit inställd på att bli frisk. Det är svårt att vara positiv när inte ens medicinen vill funka. Det är svårt att vara positiv när inte läkarna tror på en. Jag blir tjock och ful av medicinerna. Jag får ändrad personlighet och jag blir rädd att mina vänner ska glömma vem jag var förut. Mina vänner är änglar. Jag tror det på riktigt. De påminner mig om att jag är en positiv människa. De håller koll på allt jag gör. Tar reda på fakta om min sjukdom och mediciner. De håller mig sällskap när jag har så ont att jag inte kan sova. Min mamma frågade min om jag inte tyckte det var jobbigt att vara sjuk igen. Jo, det är klart. Men man vinner inget på att klaga. En av anledningar till att mina vänner orkar stötta mig är pga att de inte behöver lyssna på massa gnäll hela tiden. Jag vill inte att de ska oroa sig och må dåligt. Jag behöver deras positiva spontana kommentarer. Jag behöver höra att de jävlas och retas med mig på facebook precis som de alltid gjort. Positiva vänner ska man vara rädd om. Och själviska negodiler ska man klippa all kontakt med direkt för de bara förstör i alla fall. Man har nog med problem ändå liksom. Ibland måste man tillåta sig själv att vara lite självisk.

Jag har kommit till lite nya insikter det senaste. Något jag kommer blogga om lite mer. Det är ganska självklara saker egentligen. Som att man inte ska tänka  ”Jag är ju antagligen bara sjuk i 2 år sen blir jag frisk och då ska jag…” Tänk om man inte blir frisk? Tänk om man aldrig blir frisk? Man ska inte tänka att ”jag ska bara… först” gör sakerna nu istället. Inte sen. Det kanske aldrig blir något ”sen”. Och jag har börjat tänka på vad jag vill med mitt liv och vad jag vill att andra tycker om mig. Jag har tänkt på vad jag tycker är viktigt hos vänner och vilka som är på det sättet. Vänner är viktigt. Det finns inga fribiljetter för att vara en vän. Är man en vän är man alltid det, inte en idiot när det en själv behagar. Tänk på en psykopat. De är jätte bra och super snälla mot alla 364 dagar om året men den sista dagen kanske de torterar ihjäl någon. De kommer alltid vara psykopater fast de är snälla mestadels. En bra vän är alltid bra. Inte bara ibland för då är de plötsligt bara någon man känner och ibland umgås med. För att vara en vän är ett starkt ord, det krävs lite av en då. Man måste både ge och ta och visst gör man fel ibland, men då ska man erkänna det innan man blivit överbevisad. Kämpar man för att idiot förklara den andra in i sista stund så är man ingen vän. Bara en idiot. Se till att det inte finns idioter i din närvaro.

Det är jävligt jobbigt att börja om på noll efter att man kämpat för att bli frisk i över 2 år.Men det går när man har världens bästa vänner och det har jag. Mina vänner är änglar. För mina vänner tror att allt kommer att blir bra. Mina vänner ser bortom problemen, de tror på mig.

För mina vänner tror på solen bakom molnen… =))

kommentarer
  1. suss skriver:

    Underbart att läsa dina kloka ord igen:))❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s