Dags för ett nattligt inlägg igen. Inatt handar det om min syn på kunskap.

 

Jag älskar att läsa.

Fast jag gillar inte alla typer av böcker. 

Jag gillar böcker med budskap, böcker som ger kunskap och insikt, böcker som får mig och tänka, drömma, inspireras och utvecklas. Vissa böcker gillar jag bara för att det är en så bra historia. En bok som inte får mig att filosofera tycker jag är tråkig. Waste of time helt enkelt. Böcker som man läser en sida av och sedan får filosofera om i 5 minuter och sedan läsa en sida till och forsätta filosofera flera minuter är helt min grej. Böcker man sträckläser är det inte.

Just nu läser jag Parfymen. En softish historia med mycket plats för filosoferande. När jag säger läsa ska ni ta det med in nypa salt. Jag kör mest med talböcker. Många kan inte det, för de somnar. Min syster sa att hon inte gillar talböcker för att hon vill skapa sin egna bild av det hela och anser att uppläsaren kan påverka henne från att se det hela från sin synvinkel. Jag förstår hur hon menar och hon har kanske rätt. Av samma anledning ska man försöka läsa böcker på originalspråket isåfall.

Jag har många gånger fått höra att jag borde läsa biografier mm för att de har allt det där jag är ute efter. Budskap, kunskap och insikt i saker. Kanske det, svarar jag men det är en enstaka människas upplevelser det handlar om och det är inte alls det samma som sanning. Utan just livet sett med just den personens ögon. Dessa iaktagelser är baserade på kunskapen hos personen som upplevt något. Det krävs kunskap för att verkligen se. Engelskans ”I see” betyder ju både ”jag ser” och ”jag förstår”, vill inte gå in i det djupare just nu, för det blir för tjatigt för de som följt min blogg en tid. Men det är så det fungerar. För att se så måste man förstå. Förstår du inte så ser du inte. Att läsa om livet i fängelse av en fd pundare intresserar mig inte av just den anledningen. Det enda jag vet är ju att det är en före detta pundare som skrivit boken. Då tänker jag automatiskt att det inte är en djupt begåvad människa, snarare tvärt om. Att läsa om dennes syn på fängelsetiden står inte högst på min prioritetslista helt enkelt. Men visst finns det kunskap att insupa genom att läsa de böckerna men kanske inte på det sättet som folk i allmänhet tror.

Det finns massor med exempel på när folk tror de förstår men inte gör det. Jag brukar ta filmen ”Sjätte sinnet” som exempel. Mycket bra film. Grejen med filmen är att man tror hela tiden att den börjar med slutet. Man tror att Bruce Willis karaktär Malcolm Crowe blir skjuten och att filmen handlar om hans liv innan han blev skjuten. Man tror man vet varför pojken är  som han är och varför han beter sig så konsigt mot alla och ser så ängslig ut när Malcolm Crowe är i närheten. Pojken är lite konstig och osäker tänker man helt enkelt. Man tror man har full koll ända tills slutet när man inser att han faktiskt blev skjuten i början och dog och att pojken såg honom som ett spöke hela tiden. Med den kunskapen förstår man pojkens reaktioner när han träffade Malcolm Crowe och man ville se om hela filmen direkt. När man då gjorde det när man visste hur allt låg till så blev det som en helt annan film. Man tyckte pojken rent av var modig. Det är så det fungerar med kunskap. Livet blir ett helt annat. Samhället ett helt annat. Man ser samma saker som alla andra men drar andra slutsatser. Pga att man med sin kunskap noterar andra detaljer som utan kunskapen passerade obemärkta förbi. Och fast man kanske såg detaljerna så förstod man inte vad det betydde och man nonchalerade det.

Det är därför vittnesmål kan skilja sig mellan personer som bevittnat samma händelse. För två vittnen med olika kunskap tolkar det de ser annorlunda.

 

Tänk er en figur som ser ut som en pyramid

Ett Fundament och för varje steg blir det en kloss mindre och i toppen står en ensam kloss. Fast nu är det toppstenen som är fundamentet, typ som att pyramiden står upp och ner. (skulle kunnat dra ett exemple om ett träd med stam, grenar, kvistar och blad istället men struntar i det). Denna pyramiden är kunskapens pyramid. Närmast har vi alla bloggare, författare till självbiografier mm. Före dem hade vi de moderna logikerna. Före dem har vi Kant, Nietzsche, Hegel och Marx mm. Före dem Voltaire och Rousseau, steg för steg går man bakåt och man stöter på tänkare som Locke, Machiavelli. Sist har vi Försokraterna, Sokrates, Platon, Aristoteles (de gamla grekerna helt enkelt) samlade på den ensamma stenen.

Varje nivå har självklart påverkats av föregående nivå men även av samhället runt omkring dem. Men i grund och botten så har alla läst sig till kunskap skriven av någon tidigare filosof och författare. Men varför skulle Strindberg nöja sig med att läsa Nietzsche när Nietzsche läst Voltaire? Varför skulle inte Strindberg läsa Voltaire själv och dra egna slutsatser? Självklart gjorde Strindberg det. Man inser tillslut att man måste gå tillbaks ända till Platons verk om honom, Sokrates och försokraterna för att inte påverkas alltför mycket av andra men även för att veta varför andra tänker som de gör.

Att veta vad en person grundat sin kunskap på är bra. Då förstår man oftast hur de tänker även när de har fel. Man har lättare för att bemöta argument om man så skulle vilja. Men oftast så struntar man i att argumentera när man vet sanningen. Man vill inte bråka och få den andre att känna sig dum. Det låter ju som man är jätte osjälvisk när man tänker så men man är faktiskt självisk. För den största anledningen till att man inte vill argumentera är att man inte orkar lägga ner någon energi på något som den andra kanske inte förstår iallafall. Man skulle kunna förklara men finner ingen anledning till det. Man låter den andra tro man är lite dum istället. Det har man inga problem med om man inte är det. Liksom en rik person inte har några problem med att andra skulle tro att de var fattiga rent ut av. Kanske finner det t o m det roligt och inspirerande. Kanske vill de rent ut av att andra ska tro att de har dåligt med pengar. Det är inte svårt för en rik person att spela fattig. Men många som varken är rike eller fattiga vill att andra ska tro de är rika. Men en fattig har svårt att spela rik, det är något jag återkommer till längre ner.

En djupdykning i historia, filosofi och litteraturhistoria är en ganska bra grund för att kunna tänka, argumentera, uttrycka sig och fatta riktiga beslut. Man måste förstå ett problem för att kunna lösa det. Alla vet ju hur Pythagoras sats ser ut. Men på slutprovet på MVG frågorna så förstod man inte problemet och fattade inte att man skulle använda Pythagoras sats. Varför? Jo, för att man har bara lärt sig hur Pythagoras sats ser ut,  men inte VARFÖR den ser ut som det gör. När man inte vet det får man problem när man måste sätta in problemet i en verkligheten.

När man verkligen förstår något så kan man förklara det så att andra förstår. Förstår de inte första gången man förklarar så väljer man bara att förklara samma sak fast på ett annat sätt. Det är enkelt att förklara en sak på olika sätt när man har kunskap om det man pratar om. Om du tex tappar en penna och ska beskriva den för upphittaren. Då kan du i detalj beskriva hur en blyertspenna ser ut och vad den har för funktion. Du kan pennan. Du förstår hur den är uppbyggd.

Jag som är fordonstekniskt utbildad kan tex beskriva i detalj hur en förbränningsmotor fungerar. Om något går sönder på en bil så kan jag oftast lista ut en lösning på problemet bara genom att höra en beskrivning av problemet. Pga att jag vet hur motorn fungerar i detalj. Det är inte så att vi bilmekaniker har pluggat in felsökningslistor i huvudet, vi kan helt enkelt tänka ut lösningar på problem vi aldrig stött på förr genom kunskapen vi fått om bilar.

Hasch rökare tycker att hasch är en bra drog för att man lär sig tänka annorlunda. De tycker de har sköna filosofier och tankar som de helt utan kunskap filosoferat fram men problem uppstår när andra inte förstår vad de menar. Då kan de heller inte riktigt förklara vad de menar. Men den som läst sig till kunskap har en helt annan grund till sina tankar och har inga problem att förklara tanken så att andra förstår.

Alltför ofta stöter man på personer som vill utge sig för att vara smartare än de är, lite mer rik än de är eller lite mer duktig än de är. Det är ganska puckat. De förstår ju inte hur lätt det är att genomskåda för en verkligt intelligent, rik, eller duktig person. Om jag tex säger att jag är en jätte duktig konstnär, så ser en riktig konstnär direkt att jag är en hycklare när han ser mina målningar. Det samma gäller folk som ljuger om sin kunskap eller intelligens. Om vi tar en vän Carstoned som exempel. Hon är grym i historia och samhällskunskap bl a. Jag skulle kunna säga till henne att jag var grym i historia och berätta massa saker om franska revolutionen s0m jag läst i en liten artikel dagen innan. Sen skulle jag kvickt byta samtals ämne och börja prata om andra saker som inte alls har med historia att göra och tro att hon skulle gå på att jag var historie kunnig. Men hon som ÄR historiekunnig skulle kunna räkna ut att jag ljuger genom att se hur jag resonerar i andra sammanhang. Hon skulle kunna förstå att jag inte kan något alls om franska revolutionen genom att höra mig prata om andra saker som tex politik. Sättet jag röjer mig på vet jag själv inte om pga att jag saknar kunskapen. Det är viktig att skaffa sig kunskap i livet pga att man inte låter sig luras så lätt. Och man kan genomskåda folk mycket snabbare.

”The wise can play the fool, but the fool can’t play the wise”

Det så det fungerar. Ge Obama tre dygn på sig att lära sig om clowner och sätta ihop ett nummer och uppträda inför folk som clown. Gör det samma med Silbersky eller Leif GW Persson. Du kommer bli förvånad om hur bra de kommer lyckas. Kanske inte lika bra som clownen Manne men helt klart godkänt. Men ta en normal clown och ge honom 3 dagar på sig att göra en gärningsmanna profil eller försvara en seriemördare eller styra Amerika. Tror ni han kommer kunna lura någon att han var President? Knappast, men skulle aldrig genomskåda att det inte var en clown utan en president som skojade med alla barnen?

”The wise can play the fool, but the fool can’t play the wise”

Det är som sagt lättare att spela fattig än att spela rik. Man kan spela dum men inte smart. Det är lättare att spela hopplös än duktig. Ändå stöter man alltför ofta på folk som gillar att just spelar rika, intelligenta och duktiga. De som vill framstå som rika gör det ofta för att de ser det som en bra statusgrej att vara rik. Det är nästan hela grejen med att vara rik för dem. Alla känner alltid någon som är sådan. Om de någon gång skulle skänka pengar till en fattig uteliggare så är det ofta en större summa. Oftast så någon annan ser det. Även om någon annan ser det eller ej så är reaktionen på den som får pengarna viktigast. Får de inte den reaktionen de tänk så ångrar de nästan att de gav bort pengarna. För anledningen till att de gav bort pengarna var inte för att hjälpa den andra utan anledningen var för att få känna sig speciell, rika och få den andra att avundas ens liv.

Tänk er den personen i eran bekantskaps krets som stämmer in på den beskrivningen. Tänk er dennes reaktion när du berättat att du vunnit 70 miljoner på trav. De skulle låtsas vara glada men ni skulle se att de blev avundsjuka innerst inne. De skulle rent av må dåligt av att ni vann. Inte pga att de inte unnar dig pengarna. Utan pga att i deras värld var pengar = status. Nu när ni blev stenrik så känner de att de förlorade status. De ser alltså din vinst som att de misslyckats och sjunkit några snäpp på status skalan i deras egen värld. Deras bristande kunskap om pengar och status har gjort dem avundsjuka, även mot deras vänner. De blir arga när de ser en 18 åring hämta ut en splitter ny BMW på sin födelsedag med pappas kreditkort och deras avundsjuka får dem att påriktigt tro att det var en ”kaxig jävel”. Men allt handlar om okunskap. Men det förstår de inte själva.

När du umgås med dem så håller du med bara för att inte någon vild djup diskussion ska bryta ut när ni träffasts för att ha kul. Personen i fråga pratar med dig om kaxiga killen i BMW’n mm som att det vore sanning och förstår inte att du vet bättre. De försöker säga det på ett sätt som gör att de inte verkar avundsjuka men du genomskådar ju det. Du spelar med personen och låtsas som att du är lika dum och kommer på egna exempel på andra saker som du berättar och ni har trevligt. Fast den avundsjuke kommer aldrig genomskåda att du bara spelar med. Han saknar kunskapen.

Sen ska man inte se ner på vissa och tro att de automatiskt är blåsta. Bara för att man är clown betyder inte att man inte är intelligent. Vissa kanske har som högsta dröm att bli tex clown. Vissa skulle aldrig vilja byta livet som bonde mot något annat. Men jag har stött på allt för många utbildade som ser ner på tex bönder. Bara för att man har mer utbildning är inget tecken på att man är smartare och mer värd en någon annan. Bönder ser till att vi har mat på bordet. Ett viktigt del av samhället. De stöter på problem som de löser varje dag i sitt dagliga arbete så de kanske är intelligentare än ingenjören som precis tagit examen från KTH och inte har någon praktisk erfarenhet av livet. Många tror att de med sin utbildning skulle vara mer värda än andra. Men jag vet att när jag gick ut skolan som bilmekaniker så fanns det personer i klassen som också blev godkända som jag inte ens skulle lämnat in min cykel för reparation till.

 

Idag när jag läst en massa tunga böcker (de med förlångt mellan pärmarna) så är man ju medveten om att  medvetandenivån stigit lite. Insikten i saker i samhället har stigit fast den är ju lång ifrån fulländad. Visst skulle jag kunna gå tillbaks till mina gamla skolkamrater och brilljera om en massa saker men varför skulle jag det? Skulle inte det isåfall vara första tecknet på att jag bara önskar jag vore insatt och medveten? Jag som kan cykla brilljerar ju inte med det varje dag för mina vänner, för det är så självklart att jag kan cykla. Varför försöker vissa vänner tro att de är något? Är de så puckade att de inte fattar att andra genomskådar dem? Om du verkligen var så duktig. Skulle du då någonsin tänka på det och nämna det?

Inte i min värld i allafall. Inte om man inte har en anledning till att nämna det.

 

Läs mer böcker mina vänner. Det är det budskapet som jag lite knarkat vill förmedla. Med rätt böcker kan man förändras som person till något bättre, få andra värderingar och uppskatta andra saker här i livet.

Jag är inne i en riktigt läsperiod nu igen. Har precis avslutat Voltaires bok ”Candide” och nu ska jag börja på boken ”Sanningen är en sällsynt gäst”

 

Denna bloggen är skriven på under en veckas tid, mitt i natten när jag haft sömnproblem och varit kemiskt hög på mediciner. Hoppas att läsningen iallafall roat någon där ute. Det enda jag kan säga är att det kommer fler snart, tablettmissbrukandet kommer pågå ett tag till verkar det som. Men sjukdomen är på väg åt rätt håll iallafall.

kommentarer
  1. Carstoned skriver:

    Wow! Detta är det bästa jag läst på länge. Du skriver så jäkla bra och vasst! Jag älskar när du ger dig in i sådana här filosofiska banor och tankar!

    Med risk för att låta upprepande, men du skriver och förklarar så jäkla bra!

    =)

  2. Alex skriver:

    Nice! Kanske borde tacka ”den” som gav dig sömnproblem så att vi andra kan få lite meningsfull läsning så här på onsdagsmornarna.😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s