Deeply disturbed

Publicerat: 18 februari 2009 i Allmänt
Etiketter:, , , , , , , , , , ,

Hej på er små lingontroll.
Inatt 04:00 fick jag min mobil avstängd. Anledningen var att jag beställt en iphone och bytt abonnemang från tre till telia. Bytet skedde i natt. Problemet är att jag varken hade fått det nya simkortet eller min iphone. Katastrof. Jag är ju en levande telefonväxel som någon beskrev det här om dagen.

Nu i morse damp simkortet ner. Det var ju bra iallafall. Fick leta upp min Nokia mobil som jag bara använder utomlands och sätta in mitt nya simkort i. Nu kan jag iallafall ta emot samtal och sms. Men jag har ju inga nummer inlagt in den mobilen så jag kan ju inte ringa. Orkar inte lägga in alla kontakter i den.

De skulle smsa mig när min iphone ligger på postkontoret för avhämtning. Hur genom tänkt är det då att stänga av det gamla abonnemanget innan de skickat telefonen? Hade jag inte haft en extra telefon hade jag ju aldrig kunna ta emot något sms.

I går åt jag semla nummer 11 för denna säsongen. Det blir antagligen den sista. Hatar semlor men man fick 2 st för 10:- igår så jag köpte 4 st. Lite smålänning är men ju trots allt fast jag bott i Stockholm i ett år nu. Igår åt jag 3 av semlorna. Det var inte så smart. Det är nog ett tecken på att jag trots allt blivit lite Stockholmare. Många av dem är ganska stora i käften. De verkar vara ljuskänsliga också eftersom de sitter med solglasögon på sig inomhus. Och så hör de antaligen dåligt med tanke på hur högt det pratar.

Jag var ju på sjukhuset i torsdags som ni vet.
Det gick så där enligt mig. Det gick bra enligt läkaren.
Som ni vet så visade röntgen i dec att sjukdomen dragit sig tillbaks lite. Eller ganska mycket t o m, vilket inte var en sekund för tidigt. Då fick jag börja trappa ner på medicinen igen. Det var ju bra. Som ni vet blev jag ju sjukt agressiv mm av den höga dosen och svamlade och upprepade mig, minnesluckor och sömnproblem. De tvingades att trappa ner medicinen då pga att jag inte skulle döda någon som jag stötte på i samhället så agressiv var jag i tankarna.

Trots den förtidiga nertrappningen så visade ju mina prover i dec att sjukdomen gått tillbaks. Proverna i torsdags visade ingen förändring alls enligt mig. Men läkaren tyckte sig se en liten liten förbättring. Så nu var det dags för nertrappning av medicinen igen.  Som ni vet så blir jag sjuk varje gång jag trappar ner medicinen. Sjukdomen kommer tillbaks lite i några dagar sen försvinner symptomen igen.

Förra gången fick jag väldigt ont, mer än vanligt. så i stället för att trappa ner med 1 tablett var tredje vecka så blev det nu en halv tablett denna månaden och en halv nästa månad som blir det återbesök igen.

Hela grejen är den att jag får så hög medicindos att kroppen inte klarar av den så speciellt länge. Man blir beroende av medicien så den måste trappas ner sakta för att inte sjukdomen ska blomma upp igen. Det är ganska jobbigt. Jag får medicin som dämpar immunförsvaret (för det är immunförsvaret som attackerar mina organ, leder och nervsystem, som ger mig inflammationer i kroppen), dämpar inflammationer i kroppen, som gör mig pigg och manisk, och tar bort smärta. Och kortisondroppar till ögonen. På grund av medicinens biverkningar så måste jag även ta medicin mot dem. Tabletter mot magsår eftersom jag skulle få magsår garanterat av medicinen annars. tabletter som hjälper mig att sova och som dämpar det maniska beteendet och gör mig lugn.

Jag börjar varje dag med en redbull nuförtiden. Annars skulle jag aldrig vakna till liv. Jag tar fram nästa dags medicindos på kvällen, sen tar jag dem på morgonen kl 08:00 och 22:00 kvällen. Jag glömde av att ta fram medicierna på kvällen för någon dag sedan och gick och på morgonen och tog dem. Men råkade ta fel mediciner. Jag råkade ta 50mg Propavan och 15mg Imovane istället. Jag satte mig och skulle plugga resten kan ni väl räkna ut själva. Vaknade 7 timmar senare i soffan.

Jag är inte som jag ska i huvudet som ni kanske märker. Det är ganska påfrestande i längden att vara som jag är. Men det är bättre än att ha ont som jag hade förra året. Just nu börjar jag få lite nervsmärtor i underarmarna och fingrarna och ont i ena knät. Men det är ok. Det är normalt vid nertrappningen.

Grejen är den att de måste hitta min lägsta underhållsdos på medicinen. Den dosen ska jag äta tills sjukdomen är helt borta. De måste hålla den så låg som möjligt för att kroppen inte ska ta stryk i onödan. De hittar den lägsta underhållsdosen genom att trappa ner sakta men säkert. Sen kommer sjukdomen helt plötsligt komma tillbaks med fullkraft och inte avta efter någon dag som den brukar göra. Då höjer de dosen igen och så får jag äta den dosen minst 6 månader. Men ju senare sjukdomen kommer tillbaks desto bättre. Tänk om den inte blommar upp alls? Men det kommer den göra. Jag är en optimist men jag måste förbereda mig på att bli sjuk igen.

Så jag kommer alltså bli riktigt sjuk snart igen. Jag är väldigt nära underhållsdosen nu antagligen. Men det finns inget att oroa sig för. Allt är under kontroll. Att sjukdomen svarar på medicinen vet vi ju redan. Nu är det bara en tidsfråga tills jag blir frisk. Fast det gäller ju bara för kroppen, Mentalt frisk blir jag nog aldrig😉

kommentarer
  1. Evelina skriver:

    Jaa det är ju bra att de dog ut på ett sätt, det jag lägger tanken till är Hur de dog ut:)

    Allt väl med dig förutom sjukdomen?:/ Läste inlägget och jag hoppas verkligen att dagen kommer då du slipper allt det där!

  2. sv: Hur länge till ska du ta kortison då? Något ska vi nog kunna lösa🙂

  3. suss skriver:

    Jesus amalia, vad jag skrattade nu… Åt du 3 semlor?? Sen skrattade jag ännu mer när du skrev om att stockholmarna måste älska semlor för att dom är stora i käften och att dom är ljuskänsliga.. Men allvarligt, varför går dom runt med solglasögon på vinterna?? Har alla ögonopererat sig eller??😀 Jag skrattar fortfarande..

    Ja, men du har helt rätt=)) Du är faen så sjuk, där uppe i bollen;-)

  4. Alex skriver:

    Ha ha tre semlor är inte dåligt! Brukar inte tycka om dem, men nu skulle jag nog utan svårighet kunna trycka i mig ett dussin bara för att det är svenskt. Gud vad jag kommer frossa när jag kommer hem!

    Måste även passa på att ge dig tummen upp för din positiva inställning! Människor som du inspirerar verkligen! Av vad jag har erfarit är de som gått igenom de tuffaste sakerna ändå de mest positiva och med störts livsglädje. det är sådan jag strävar efter att bli (fast utan de tuffa perioderna då :P). Åt skogen med den svenska pessimismen! Vi fattar nte hur bra vi har det. den enda som förlorar något på att du klagar är du själv så varför inte bara leva?!

    Hoppas verkligen att du blir Frisk (ha ha Gud vad kul jag är) snart.😉 Du förtjänar verkligen att kunna göra alla saker du längtar efter!

  5. Trezker skriver:

    Semlorna man köper i affären kan jag knappt trycka i mig med våld. Dom passar inte mitt smaksinne alls. Morsan gör en ganska god variant, men jag kan ändå inte äta mer än en var tredje dag högst.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s