Världens barn

Publicerat: 04 januari 2009 i Allmänt, Fanatic
Etiketter:, , , , , , , ,

En ekonomisk nergång är här. Folk blir av med jobben och får det lite sämre ställt än vad man är van vid. Men hur fattiga är vi egentligen?

En sak man inte tänker på är att vi faktiskt tillhör de absolut rikaste på jorden. Kommer inte ihåg exakta siffror men ca 95% av jordens invånare är fattigare än medelsvensson. Det kan vara bra att tänka på när vi har det lite jobbigt. Vi har det jätte bra jämfört med alla som inte ens har skor på fötterna och letar mat på soptippar, sniffar lim i brunnar för att hålla kylan och hungern borta.

Det finns barn som inte vet hur det känns att ha varit ute i det iskalla vädret en hel dag för att sen komma in i ett varmt hus och känna doften av nylagad mat som står framme på bordet och väntar. Det är en självklarthet för oss i Sverige när vi kommer hem från skolan. Lika självklart som det är att vi får gå i skolan är det att få mat i skolan. Rena kläder, varma duschar, en stor nybäddad säng och ett kylskåp fyllt med mat som man kan gå upp och ta något i om man skulle bli hungrig på natten är en självklarhet. Men alla har det inte så.

I Sverige skulle man bli förvånad om någon inte hade mobiltelefon eller tv. Man är mer rätt ute om man frågar hur många tv apparater en person har än om man frågar om han har någon tv. För de fattiga barnen runt om i världen ser allt annorlunda ut. Mobiler, tv apparater, rena kläder och sängar är inte viktigt för dem. Där är varje dag en kamp för att överleva och det finns ingen plats för drömmar.

I Sverige är man ett barn när man är 10 år man har knappt några krav på sig. Men det finns länder där man måste arbeta för att försörja hela familjen när man är barn. Ja, om du har turen att ha en familj vill säga. Arbetsuppgifterna och arbetstiderna de har skulle få er att göra fingret till chefen och dra in facket direkt. Fast de här barnen skulle nog bli ihjälslagna då och deras familj skulle svälta ihjäl.

”Do they know it’s christmas time at all” sjöng några artister för många år sedan in i en studio med syfte att hjälpa dessa barn. Det är troligvis så det är. De vet inte ens vad jul är. Det firas inte när man inte ens har mat för dagen. Likaså födelsedagar och namnsdagar har de aldrig hört talas om.

Visst har vi alla varit utan pengar. Fast det är ju självförvållat. Vi vet hur det känns att sitta och hungra i flera timmar fram tills 00:00 då lönen kommer in, för att då springa till Shell och köpa korv med mos. Att vi hade makaroner i skafferiet hör inte hit. Det går ju inte leva på eller hur? Så vi satt och hungrade istället. Allt som krävs är lite planering i våra liv och vi skulle kunna leva hur bra som helst. Barnen jag pratar om måste planera och jobba så mycket de kan för att inte stryka med och dö. Fast det gör de iallafall ibland, fast det gjort sitt bästa. Så jävla svårt är det att vara barn och fattig.

Så nästa gång du lånar någon hundring till mat av en vän dagen innan lön, kom då ihåg att hela ditt levnadssätt är ett stort hån mot de svältande barnen. Nästa gång du slänger mat för att du inte orkar äta upp eller tycker det känns snålt att be om en doggybag så tänk på de svältande barnen som du hånar. Många gnäller på Brittney och andra med pengar och kallar dem divor. Look who’s talking säger jag då. Jag påstår att de flesta människorna i Sverige är divor i de svältande barnens ögon. Vi gör saker som de aldrig skulle göra och de tycker vi är bortskämda och lever i våran egen värld. De har rätt. Vi är bortskämda. Vi vet inte vad problem är.

Jag tycker alla som har ett jobb ska skaffa fadderbarn. Jag har haft mitt fadderbarn i 8 år nu. Hon heter Clarissa och är 13 år och bor i Filipinerna. Tänk om alla med ett jobb skaffade fadderbarn vad mycket färre barn som slapp leva detta omänskliga liv. Tänk om alla med barn skaffade ett fadderbarn även till barnet som är i samma ålder så de kan brevväxla hela uppväxten och sen bli bästa vänner. Vilken insikt alla barn som växer upp skulle få om andra kulturer och fattigdom. Plus att de lärt sig sen barnsben att man ska hjälpas åt och ta hand om varandra.

Jag har själv inga barn. Känner inget behov av det heller. Men så fort jag börjar tänka på adoptivbarn blir det helt plötsligt intressant att skaffa barn. Ja ett adoptivbarn då alltså.

Vad gör ni för att dra erat strå till stacken? Har ni för dåligt ställt för att lägga 200:- i månaden så att ett barn får ett värdigt liv? Eller har ni inte tid att anmäla er till det? Eller vad är det som är viktigare att lägga dessa 200:- på än dessa barn. Går pengarna till några lottorader varje vecka så du ska få ett ännu bättre liv? Lägger ni dem på fortkörnings eller parkeringsböter? Eller på taxi resor? Eller köper ni drickar till andra på krogen som egentligen har råd att köpa sina drinkar själva?

 

Gör ni egentligen någonting alls för att hjälpa till?

Jag bara undrar…

 

En som gör något är Mikael Persbrandt

Han är en mycket bra skådis enligt mig, hade inte turen att hinna se honom på Dramaten innan han slutade. Men jag gillade hans roll som Gunvald Larsson i Beck. Och nu är han ju aktuell som straffrätts professorn Markus Haglund i serien Oskyldigt dömd. Det är en mycket mycket bra serie om ni lyckats missa den. Alla huvudskådisarna är riktigt bra.

Persbrandt brukar ju syns i Världens barns galorna som går varje år. Där han gjort reportage from bl a Moldavien och visat levnads förhållandera som barnen har där. Det är respekt. All respekt åt er som gör något för världens barn.

persbrandt_1141933377

 

Här kommer en kort filmsekvens med Persbrandt när han gör reklan för UNICEF
Se den, den är lika bra som allt annat han gör.
Persbrandt är kungen

 

 

Här kommer några länkar som är bra ifall man vill göra något

http://www.unicef.se/
http://www.plansverige.org/
http://www.sos-barnbyar.se/

kommentarer
  1. kerstin skriver:

    Persbrandt är grym! Mitt fadder barn är 8 bast o bor i Sierra Leone. =) Skulle lätt vilja åka dit asså.

  2. Malena skriver:

    Bra blogg😉

  3. Sandra Frisk skriver:

    Håller med. De flesta borde ha råd med 200 bagisar i månaden. Det lägger man ju ut på godis och tidningar eller öl och taxi.
    Själv är jag stolt fadder till Yasmine, 8 år, i Dominikanska Republiken. Har redan varit där flera gånger men det var före hennes tid. Så nu vill jag dit igen🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s