Resminnen

Publicerat: 15 december 2008 i Gamla favoriter, Resor

Hittade en gammal blogg som jag skrev efter att precis ha kommit hem i från Thailand =)

 

Nu är jag hemma igen. Fy fan vad tråkigt. Jag har jetlag och är helt yr. vaknade typ vid 05:00 i morse.

Resan hem gick bra. satt längst bak på en 747 och sov nästa hela vägen fast man sover inte så bra på flygplan. Sista kvällen i bangkok fixade jag mina dreads och åkte iväg på kinesiska nyårsfirandet i chinatown, Mådde lite illa sedan framåt kvällen. Kanske var det sockerrörs juicen jag drack eller någon av det 2 st olika sorters larver jag åt. eller var det någon av gräshoppsarterna jag inte tålde. Kackerlackorna jag åt är nog inte helt oskyldiga heller. likaså skorpionen jag åt. Fast jag tror inte det var någon av grodorna för det var ganska goda faktiskt.

Denna resan var nog min bästa hittills. Det brukar jag säga men det blir bara bättre och bättre. Dykningen på phi phi var nog den bästa upplevelsen. Likson kajakturen och snorkligen runt tup island mm.

Mentaliteten på railay beach gillade jag bäst. det var alltid glade skojade och skrattade mycket. Fast det gör ju thailändare på de andra ställerna också fast här var det annorlunda på något sett. De var coolare på railay också.

Jag har fått vänner från världens alla hörn. fast Mikko micke och hanna är väl de jag kom bäst överens med. Utan dem hade denna semestern inte varit lika rolig.

Thailändarna ser olika ut beroende på vilka platser i thailand man är på. På koh samui ser det inte ut som thailändare knappt. MEr åt pakistan hållet. Phuket vet jag inte för det är nog väldigt mycket indier mm där som bara vill tjäna pengar. snyggast var de nog på railay och aonang. iallafall trevligast.

Jag har suttit och filosoferat om vad backpacking egentligen är. det finns ju vanliga charter turister med resväskor som bor på fina hotell vid stranden som mest åker för sol och bad och som vill ha allt serverat på ett silverfat på semestern. tråkigt tråkigt. Dessa människor slänger ut massor med pengar på att få lite solbränna men det roliga är att de åker på sommaren när vädret är som bäst i sverige och man kan få en solbränna gratis på balkongen. ”Been there done that” fattar inte vad jag tänkte på den tiden. Men visst ibland får man en superbillig sista minuten resa och då blir det kanske värt att få se canarie öarna för det är ju faktiskt en upplevelse det också fast många backpackers inte skulle erkänna det. Småbarnsfamiljer till hör ju gruppen charterturister men förklarliga själ.

Sedan har vi brat packers, Den kategorin som jag tillhör kan man nog säga. Brat packers vill nog vara som backpackers fast de är nog lite mer nybörjare och är inte borta lika länge. Brat betyder ju typ barnunge/bortskämt snorunge. Det är oftast personer som har mycket pengar och spenderar på tok förmycket pengar på saker av ren lat het. De har de snyggaste väskorna utan en smutsfläck på. och trendiga kläder och åker med de andra backpackers mellan olika resmål för de liksom backpackersen vill inte bo på samma ställe hela tiden. Men bratpackers bor på dyra fina hotell och äter på fina restauranger. Deras väskor är mycket större än de andras väskor men hälften skulle man kunna klara sig utan. Brat packers reser ofta runt mellan turist fällorna och ser taxiresan på landet mellar turistfällorna som att de faktiskt har varit på landsbygden. För de stannade ju faktiskt och köpte vatten i den lilla lanthandeln på vägen och växlade några ord men personen bakom disken men givetvis så hade man ju sett till att håret låg rätt innan och man hade sina spejsiga solbrillor på hela samtalet.

Brat packers hör man ofta skryta om att de rest runt mycket och de tror de vet hur landet mm fungerar. Bli inte förvånad när du lyssnat på en bratpacker och sedan på en backpacker och att deras historier om landet är helt olika. Bratpackern gillar att klaga och på peka fel och brister och jämför ofta med att det är bättre i sverige. fast bratpackern säger att han älskar kulturer och språk men vet egentligen inte ett skit om det. De försöker vara backpackers men de låter pengarna styra alltför mycket och vill ha för mycket lyx. Detta gör att de inte kan komma ner på jorden och faktiskt se hur samhället verkligen fungerar på resmålet de besöker. Bratpackers har mycket förutfattade meningar om resmål och de ser bara det de hade förväntat sig att se.

Sen har vi backpackers. De älskar att resa. och viger hela sina liv till resor. De kan stå och pruta i 1 timma för att få ner priset 2kr för att vara säkra på att inte slösa och att inte säljarna ska tro att folk blivit rika och sedan höjer priset. Backpackers klär sig speciellt. (ganska likt de som var på cby, både klädmässigt och tankemässigt för er som vet vad jag pratar om). Backpackers lär sig språk och bor på biligaste boendet det kan hitta. De försöker hitta saker att tjäna in pengar på. det stressar aldrig och är mycket trevliga. Det ser sig lite som lite bättre än andra resenärer och hatar bratpackers och charter turister för de bara höjer priser och förstör stämningen på ställerna. De hatar turistfällor och använder alltid phuket som ett exempel på hur det går när detblir för mycket turister. Det roliga med backpackers är att de inte ser sig själva som turister. Nej för de reser för att de vill lära sig språk och kulturer och religioner mm. Något som enligt dem de andra inte vill.

Fast alla är inte så, men ju mer oerfarna de är ju mer slår det tankesättet igenom. Man kan dela upp backpackers i 2 grupper helt enkelt. De som tror de är annorlunda och inte ser sig som en vanlig turist men som kanske vill bo på ett lite lugnare ställe. Helst något som inte alla hört talas om för då känner de sig lite speciella. De har ofta lyssnat på andras berättelser och läst mycket och tror det vet mer än andra fast de aldrig varit på resmålet. Dessa personer tystnar nog dock mycket snabbt efter att de varit iväg och rest några månader. Många bratpackers som inte vet att de är det stämmer in på denna beskrivningen också.

Men sen finns det ju de som verkligen är backpackers på riktigt. Som är resvana och inte tycker det är konstigare att vakna upp i ett bambuskjul i bergen i himalaya eller anderna med utsikt över en sjö än att äta frukost. Att skaka ur skorna innan man går ut för att få ur ev. skorpioner och farliga tusenfotingar mm är vardags mat. Liksom att få peta bort gifta ormar på vägen till byn de bor i. Dessa personer hör man inte sitta och snacka massa negativa saker om andra eller andra resmål. Orka bry sig tänker de när de ligger i sin hängmatta efter att ha ätit en välbalanserad men enkelkost som i stort sett var gratis. Att ha resedagbok är de här personerna är helt ointressant. De vill inte ha kontakt med omvärlden på det sättet. De ringer hem en gång i månaden när de följt med någon till den ”stora” staden för att göra månadens inköp. De här personerna ser inte ner på någon. De delar inte in någon i fack och bryr sig inte om de själv blir indelade i fack. Lite som ferdinand under sin kork ek, de lever sitt liv inte andra. De är bohemer och skapar sin egen lycka. De äger inte mycket men känner sig inte fattiga. För de vet att det finns personer som har det värre.

En dag ska jag bli en backpacker på riktigt. Nu är jag nog något gränslöst mitt emellan brat och backpacker. =)

Nu undrar nog många vad jag baserar detta på. Jo det har jag gjort sedan jag suttit och pratat med urbefolkningar, gogo tjejer. horor. bönder taxichaufförer. barägare hotell ägare. reseguider. Och framför allt alla resenärer jag stött på.

Khao san road är ett vatten hål för back och brat packers. Hit vallfärdar de som varit runt om i världen. De delar erfarenheter och tips. Många tycker khao san road är lika själklart som ankhor wat, kinesiska muren och goa. och det är sant. När man är på khao san road är man i no mans land. Här är allt billigt och olagligt =) 95% av gatusäljarna här är olagliga. Det märkte jag när det blev rassia när jag åkte hem det tog 2 minuter sen var det soprent på gatorna. Inte en matvagn eller säljstånd syntes så långt ögat kunde nå. Efter en halvtimma var allt uppe och rullade¨på igen. Här kan man köpa falska pass och körkort, studentleg fotografleg mm för typ 40:- det står inkastare till barer men skyltar där det står ”we dont check ID here”.

En annan intressant sak man la märke till i thailand var att om man frågade någon hur länge de ska vara i thailand så svarar de 2 veckor och när jag sa att jag ska vara typ en månad så tycke de det var jätte mycket. Men frågar man samma fråga på khao san road, koh pha ngan, eller railay beach och tonsai så sa det att de skulle vara borta minst 4 månader oftast mer. Plus att du skulle resa över iallafall hela asien men oftast över hela världen. Man märkte direkt mentalitets skillnaden på dessa ställen. Det var mycket ”djupare” människor. men oroande många röker hasch. Det är också är intressant tanke ställare. Några av de mest intressanta personer jag stött på som jag kommit bra överens med röker hasch. Det tål att filosoferas vidare om.

Skit vad mycket jag skriver. Ska fixa alla korten idag och lägga upp idag.

Jag är besläktad mentalt med thailändarna.
Jag har hittat mig själv tror jag. Iallafall till något som kan visa sig vara jag. Jag kommer nog aldrig bli samma person efter denna resan. Det har varit en bra resa. Undra om jag någonsin kommer att har lika roligt igen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s