Stand by me

Älskar den filmen.
Alla har nog något att referera till den. Stand by me kom ut 1986 och har vunnit många fina priser. River Phoenix som tragiskt gick bort 1993 har en av huvudrollerna. Den handlar om några ungdomar som ger sig ut på en lång vandring för att hitta kroppen från en en försvunnen pojke. Vandringen sker utmed ett järnvägsspår. Så här beskriver någon det på internet.

”For some, it’s the last real taste of innocence, and the first real taste of life. But for everyone, it’s the time that memories are made of.”

Vi är ett gäng barndomsvänner som paddlar och campar varje sommar. Vi har hållt på i 13 år nu med paddlingen. Alla är riktiga fans till stand by me. På ett ställe är det en järnvägsbro som vi alltid stannar under och festar innan vi paddlar vidare. Vi har massor av bilder just därifrån och varje gång det kommer ett tåg skriker vi ”traaaaiiiinnnnn” precis som i filmen. Vi kallar bron för ”stand by me bron” 

2007 tog en av oss i gänget sitt liv. Alla tog det mycket hårt. Han var inte religiös och ville inte att prästen skulle läsa massa psalmer mm. Prästen drog fraser ur Ronja rövardotter i stället bl a. I avskeds talet som prästen läste upp nämnde Mikey 3 ggr att paddlingarna var det bästa på hela året. Alla vi tuffa barndomsvänner grät som barn när talet lästes upp.

Mikey ville kremeras och att askan skulle spridas. Men han hade inte sagt vart. Men valet av plats var ganska självklart för oss vänner. Vi samlades hela gänget + familjen under ”stand by me bron”. Det kändes otroligt konstigt att vara där av en annan anledning än paddling och fest. Det var en helt underbart vacker dag. Vi höll en tyst minut och kastade sedan i den vattenlösliga urnan med hans aska i vattnet. Vi stod tysta och såg urnan flyta iväg 2 meter, sedan sjönk den till bottnen och löstes upp.
Vår älskade vän Mikey var borta 

 

Stand by me bron är nu en helig plats för oss vänner till Mikey. Vi stannar fortfarande där varje gång vi paddlar förbi. Vi tar en öl som tradition och minns våran vän. Jag tänker på honom ofta, men låter livet gå vidare. Mikey lämnde ett hål efter sig som man försöker fylla med minnen. Minnen från tiden då Mikey mådde bra. Jag är glad att jag är en av dem som fick äran att vara hans vän under den alldeles för korta tid som hans liv varade. 

(Bilden är tagen från stand by me bron vid urnsättningen)

 

 

Bilden tagen av Frasse på paddlingen sommaren 2005

“For some, it’s the last real taste of innocence, and the first real taste of life. But for everyone, it’s the time that memories are made of.”

 

 

(Jag håller på med en lång version av denna bloggen men det blev så jobbigt att jag tog en paus. Den långa versionen beräknas läggas upp på Söndag)