Yesterdays news på Aftonbladet

slashtopp_993896l

Guns N’ Roses har världens bästa riff” kan man läsa i Aftonbladet på nätet idag. ”Well tell me something new säger jag då”. Det där har jag och många med mig vetat i över 20 år.

Vilken är låten då, undrar säkert alla ni tondöva där ute? Jo, Sweet child o’mine så klart säger jag då.

Det är The Sun som gjort en undersökning bland 5 ooo musiklärare och resultatet var ”klart och tydligt”. Vad ska man säga och tycka om det? It’s yesterdays news. Det där har vi musikälskare vetat sedan den 21 juli 1987. Det var då Guns n Roses album Appetite for destruction släpptes och jag blev ett stort fan till både Slash och Axl och är det fortfarande.

Det är helt klart en av de bästa skivorna i världen.

Cinderella

Nu har jag tankat över bildern från kryssningen till min dator. Hade tänkt att försöka sammanfatta kryssningen lite.

Det var i Söndags klockan 14:00 som två av mina systrar kom hem till mig och tanken var att jag skulle åka på mitt livs första kryssning. Jag bor bara i Stockholm i en månad till och min syster Ronja vill komma och hälsa på innan jag flyttade hem för hon hade aldrig varit i Stockholm förut.

 

Det var en bra upplevelse. Jag har träffat dem alldeles för lite och en kryssning visade sig vara perfekt. Först fick vi vänta i en vänthall ganska länge innan vi fick gå på båten. Så där satt man och drack folköl för 30:-/styck och man var helt oanande om hur jävla kul Cinderella kryssningarna skulle visa sig vara.

Jag feströker ju bara. Men det är mer en lag än ett undantag. Det första vi gjorde när vi kom ombord på båten var att leta upp rökrutan. Ni som följt min blogg vet att rökrutor är de perfekta raggplatserna. Det var så även på Cinderella.

kryssning 061
Visst blir man snygg och så där lite lagom luddig av folköl?

Sen var det dags att kolla hytten. Fick hytt nr 2134 och Fanny och Ronja fick hytten bredvid. Det var på plan 2 och längst ner på båten. Det var typ omöjligt att på tag på en hiss första timmen på båten. Så vi fick gå i världens smalaste trappor för att komma dit. Där var det visst redan full fest. Några personer åkte på sin andra kryssning på raken och hade inte slutat festa helt enkelt. Låter som en rolig idé faktiskt. Men vi var hungriga och behövde äta mat först.

kryssning 019
En egobild hann man ju med i hytten. Det skulle ta 1,5 dygn innan jag var nyckter igen. Fast det visste jag ju inte då.

Sen tog vi en bärs var och jägershots i en bar innan vi gick och åt. Mitt kort började strula redan i baren men det funkade tillslut.

kryssning 108

Vi gick och köpte några mackor och åt, min macka var inte god alls. Åt bara halva typ, och jag är absolute inte kräsen när det gäller mat. Jag äter allt. Det säger en hel del om deras mackor.

kryssning 085

 

Tanken var ju att jag skulle blogga från båten varje timma och hade alarmet ställt på telefonen. Men det var inte bara mitt kort som strulade. Det gjorde även min iPhone. Första gången jag verkligen varit missnöjd med den. Så jag orkade inte krånga och blogga från den så sista mobilbloggen skickade jag vid 19:00. Jag skrev då att fast jag bara varit på båten en timma ungefär så hade 2 tjejer redan hunnit visa sitt intresse och sagt att de tycker om mig. Men gentleman som jag är så gjorde jag ingenting. Men jag måste nog säga att det var mycket länge sedan så många har försökt ragga upp mig på samma kväll. Det kändes som att raggning är hela grejen med kryssningar. Ni som har pojkvänn/flickvän som ni inte litar på ska inte släppa iväg dem på kryssning kan jag säga. Hög alkoholnivå och massa villiga överallt. Vill man ligga så får man. Men jag gick som sagt och la mig ensam i min hytt.

I restaurangen där vi åt fanns en scen där massa tjejer gick fram och sjöng en massa låtar. Jag blev så impad av allihop. De var verkligen jätte duktiga allihop. Någon sa att de trodde de var finalister i någon tävling. Det kan jag tänka mig att de var för så bra på att sjunga är det inte många som är. Jag skulle kunna åka på kryssning igen bara för att höra all bra sång och uppleva stämningen igen. Det finns alltså saker att njuta av på båtarna förutom alkohol och ragg.

Det fanns en bar som man fick röka i. Den kallade vi rökbaren. Man förstår verkligen varför det är rökförbud på barer. Men fan var soft det var att få ta en cigg på en bar igen. På vägen till rökbaren sprang vi på ett gäng killar som spelade något spel och drack öl i kilt. Det var ganska coolt faktiskt. Klart man ska ha ett tema när man festar med kompisarna. Kilt var en cool grej tyckte jag. Bilden blev lite suddig tyvärr men ska be mina systerar skicka över sina bilder i morgon.

kryssning 062
Festa i kilt!

 

Sen blev det ju taxfreen som gällde. De hade inte den parfymen jag vill köpa. Marc o’polo heter den. Det är några år på nacken men det är den doften som förknippas med mig. Jag har aldrig känt någon annan ha den heller. Blev av med den när jag hade inbrott i mitt tält på Urkultsfestivalen. Jag och mina vänner blev av med allt från plånböcker till mobiltelefoner. Faktum är att jag blev mer ledsen över att bli av med några droppar av min parfym än vad jag blev för mobilen. Jag får försöka hitta den parfymen någon annanstans. Använder Bodyshops white musk for men nu förtiden.

Köpte lite drycker att dricka underkvällen men jag fick gå till taxfreen och köpa mer för vi drog ganska omgående igång en förfest hytten. Detta var även sista gången mitt kort funkade denna kvällen. Men det gjorde inte så mycket för jag hade ju köpt det mesta. Och vi hade lite kontanter uttaget som tur var.

Vi festade och gjorde oss i ordning. och jag preparade min ”frukost” i min hytt. Ni som följt bloggen vet att jag får vård för en jobbig icke smittsam sjukdom som bryter ner min kropp inifrån. Jag håller på att vinna kampen. Men jag måste proppa i mig massa tabletter varje dag. Som gör mig tjock i ansiktet bla. Men det är bra på morgonen för det är som en blandning av uppåttjack och viagra som jag brukar beskriva det. Man blir glad och pigg av tabletterna. Funkar dagen efter särskilt ihop med en återställare. ;)

kryssning 001
Tabletter och alkohol till frukost. Ingen bra kombination. Jag var nog sjuk den skoldagen de pratade om alkohol och tabletter. Men mina mediciner måste jag ju ta ett tag till tyvärr. Först en dusch, sen deo och armanis provparfym. Sen svepa en kopparbergs päroncider för att skölja ner alla tabletterna och en redbull.

 

Markus som tidigare jobbat på Cinderella kom ner och förfestade med oss i hytten.

kryssning 034

 

 

Rökbaren blev snabbt stället man hängde på. Det satt rökningförbjuden skyltar i baren med de gällde bara vid bardisken. Fast det glömde man hela tiden. Men bartendern brydde sig inte om att man rökte där. Han hade säkert tröttnat på att säga ifrån

kryssning 051

 

Senare gick vi till en bar med live band. De tjejerna som spelade var otroligt bra. Face 84 hette de och kan varit det bästa livebandet jag hört som kör covers. De har gjort egna sånger också. Kolla deras hemsida

http://www.face84.se/

kryssning 012

Visst har man sett många band som spelat covers på ett bra sätt. Men Face 84 var grymma. Det bara lös om dem när de stod på scen. Jätte bra sång, publikontakt och grymma på sina instrument. Och pricken över i var att det var jätte vackra att se på. Face 84 var en njutning för både ögon och öron. Man blev glad djupt in i själen av att lyssna på dem.

kryssning 060

Jag ska åka på minst en spelning till med dem. Någon som vill följa med? En sak är säker, jag ska inte missa en enda av deras Cinderella spelningar igen. De var helt klart en av de bästa händelserna på resan.

 

 Efter det blev det mycket festande. Käkade lite kycklingwok. Äter mer och mer vegetariskt nuförtiden men ibland blir man ju sugen på kött. Särskilt när jag festar faktiskt. Färjan Håkan jobbade inte på våran tur. Men jag träffade lite andra kändisar från Färjan.

kryssning 100
Åkte hiss tillsammans med vaktentjejen från färjan. Tjatade till mig ett kort när jag sprang på henne utanför taxfreen senare. Visst är jag fanatisk =)

Träffade Ruth. Hon var mega trevlig och vi satt nog och pratade i en timma. Hon var vettig faktiskt och berättade att hon kommer i från Jönköping från början.

kryssning 075

http://boatpastor.wordpress.com/

Jag brukar inte ta pussbilder men det var kul att ha en pussbild på Ruth.

kryssning 114

Det var bra drag på dansgolven på kvällen. Många som raggade på mig. Det är alltid roligt. Delade bara ut min bloggadress och gick vidare. Träffade lite andra bloggare på båten också som jag bytte adress med.  Måste trycka upp visitkort till bloggen tills nästa kryssning.

Blev lite väl full och tappade bort mina systrar och hade ingen mottagning på mobilen. Gick ner och la mig runt 03:00 skulle jag tro. Då hade de precis kommit till hytten de också.

Dagen efter var lite mer soft. gick upp vid 13:00 tror jag. Nu funkade mitt kort igen. Köpte lite öl och drinkar till mig och Fanny och då insåg jag att Face 84 spelade på scenen igen.

kryssning 049

De spelade dragspel i Yoddlessången. Helt underbart bra. Kände att jag var tvungen att ta fler bilder på dem.

kryssning 002
Otroligt bra sångröst, en hejjare på dragspel, spelade gitarrsolo bakom huvudet till folkets jubel och otroligt vacker. Det lös verkligen om henne. Jag talar nog för alla killar på Cinderella när jag säger att vi var kära i medlemarna i bandet allihop.

Jag var lite sliten sista dagen så jag gick upp och satte mig en våning upp och lyssnade när Face 84 spelade. Träffade lite vännen man skaffat dagen innan. Bytte mail adresser mm.

Alla gick och packade och väntade på att få gå iland. Folk såg lite allmännt slitna ut. Marcus och Pelle var lite mer rutinerade än alla andra. Istället för att stå och trängas med alla på våning 7 satt de en trappa ner på golvet med en återställare och solbrillor. De var trevliga som fan. Måste kryssa på Cinderella ihop med dem fler gånger

kryssning 095

http://www.mlhs.se/

 

Träffade några tjejer på vägen ut. Kommer ihåg att jag träffad dem kvällen innan. Kön ut från båten tog lång tid så vi hann prata en del. Bad dem läsa min blogg om kvällen som varit.

kryssning 104

Det regnade i Stockholm och vi tog taxi till Medusa och stannade där i några timmar. Träffade några fotbolls fans där Lulle och hans vän. De tipsade oss om  Anchor innan vi åkte hem till mig. Efter att vi vilat och ätit på Donken så stack vi till Gustaf’s krog, men de stängde en timma senare så vi gick till telefonplan. Ringde min vän Erik så kan kom och festade med oss. Ronja var ju i Stockholm för första gången så vi var ju tvungna att gå ut och festa igen. Vi tog tbanan in till Anchor vid sveavägen coh festade med Lulle coh hans galna Hårdrocks älskande vänner. Vi kom fram till att vi alla ska åka på Mötley Crue nästa månad.

kryssning 067
Lulles vän. Kommer inte ihåg namnet nu.

 

MItt kort la av på natten igen och när jag festat upp alla kontanter jag lyckats ta ut i en automat tidagare på kvällen medans kortet funkade så gick vi för att ta tbanan hem. Som givetvis var stängd. Där stod vi 4 pers i stockholm. Trötta och ville sova fast utan kontanter och ett kort som inte funkar. Ronja fick ringa och fixa över pengar till hennes konto sen åkte vi hem med taxi.

Jag ska aldrig gå ut utan kontanter igen. Sist mitt kort pajade var jag på Phi phi island i thailand. Min vanliga tur liksom.

Jag har haft riktigt roligt. Har träffat massa trevliga människor som gjort mig glad djupt in i själen.
Jag ska åka på fler kryssningar helt klart. Det kan jag rekommendera till alla.

 

Cinderella är verkligen en bra upplevelse. 

 

 

Harris Eghagha

This was written about my Oncle Harris Eghagha who recently passed away.
From Nigerian Guardian Newspaper

Daniel, Utuama mourn Eghagha, Ogun first military administrator

THE first Military Administrator of Ogun State, Brigadier Harris Eghagha, is dead. He was aged 75.

A statement issued by the State Commissioner for Information, Mr. Kayode Samuel in Abeokuta yesterday, indicated that ”family sources disclosed that Eghagba passed on in the early hours of yesterday at the Lagos University Teaching Hospital (LUTH).”

According to the statement, the deceased etched his name in the annals of Ogun State ”as helmsman who supervised the transition to the first civilian administration in the state.”

He handed over to the first civilian governor of the state, Chief Olabisi Onabanjo.

The State Governor, Otunba Gbenga Daniel in his condolence message, described the deceased as a gallant officer and most worthy predecessor.

Daniel saluted Eghagba as one of the founding fathers of Ogun State ”whose imprints of governance continued to stand out decades after he left office.”

”Although not an indigene of Ogun State, Brigadier Eghagha contributed valiantly with patriotism to putting in place the building blocks of the modern Ogun State,” Daniel added.

The governor mentioned the deceased’s landmark achievements to include the legislative quarters and the road network in Abeokuta, the state capital.

The Deputy Governor of Delta, Prof. Amos Utuama, has also sympathised with the family of the late General and Administrator.

Utuama described the deceased as one of the illustrious sons of the country who served in truth and was dedicated to the development of his nation.

During a visit to the Eghagha family at number 40 Omo Ighodalo Street, Ogudu GRA yesterday, Utuama noted that Eghagha was a big loss to the country and the Urhobo nation as a whole.

According to him, ”Eghagha served the country with his total mind and lived a life of service. He retired meritoriously from the military and lived the rest of his live in pursuing the growth and development of Nigeria.”

The deputy governor, who was received by the eldest man in the family, promised that Delta State would be fully involved in the funeral arrangements of the deceased.

In his condolence message, Utuama wrote: ”Your record of service in the army and in governance is worthy of emulation. I am happy that both the immediate and the larger family have taken the death of Eghagha in a Christian way.

The retired general, fondly known as bridge master, among his colleagues was commended for leading honest life and his crusade against corruption.

The deceased was survived by seven children.

 

http://www.ngrguardiannews.com/news/article19//indexn3_html?pdate=200309&ptitle=Daniel,%20Utuama%20mourn%20Eghagha,%20Ogun%20first%20military%20administrator&cpdate=200309

Eeka Agge

1 april tänker jag trotsa min sjukdom och börja poia igen. Får se hur det går. Jag har inte poiat ordentligt på ett år nu. Kommer vara ganska stel och ha noll kondition. Får se hur lång tid det tar innan jag bränt upp mina dreads.

Här kommer en kort video med Världens bästa Agge. Här visar han sina skills. Han är grym. Låten också =)

 

 

 

Videos med mig i bra kvalitet kommer spelas in av ett filmteam i sommar när jag kör mina eldpoi bara så ni vet….

Jaden Smith

Jag ska snart börja plugga men mina vänners bloggar tar ju evigheter att kolla igenom.  My partner i crime Carstoned http://carstoned.blogg.se/ har tankat upp en video med Jaden Smith. Han är som till Will Smith som är en av mina favorit skådisar. Jag har följt Will Smith ända sedan Fresh Prince tiden och det är ingen tvekan om att Jaden fått sin fars charm och humor.

Kolla själva 

Gör Sverige till ett uland igen!

En person som jag blir inspirerad av är Fredrik Härén.

”En tjugondel av alla människor som någonsin har levt på jorden är fortfarande vid liv” Det är en kunskap jag inte hade innan jag började lyssna på honom.

När han talar så lyssnar man. Han sprider kunskap och inspirerar folk runt om i världen. Han blev årets talare 2006/2007. Han har även släppt några böcker.

”I mötet mellan olika kulturer utvecklas jag.” Det säger Fredrik Härén som reste till Kina för att utbilda kineser i kreativitet. Men där fann han att det var han själv som delvis satt fast i gårdagen.

Kolla på dessa klipp från kunskapens dag. Man blir helt trollbunden. Har man en gång börjat lyssna på honom kan man inte sluta. Han berättar saker som man aldrig tänkt på förut och dessa klipp kommer garanterat få dig att se saker från en annan synvinkel.

Be inspired…

 

 

 

 

 

Facebook och vänner

Människor kommer och går, men riktiga vänner består.

Ja, så är det. Tänk på vad många olika personer man träffar under ett liv. Personer man lekte med i sandlådan varje dag som barn är är totala främlingar idag. Jobbarkompisar glider man i från mer och mer för varje dag efter man slutat att jobba på samma jobb som dem. När man tar studenten som är det typ sista gången man ser de flesta klasskompisarna.

Så var det för mig och min vän Susanne. Hon började i min klass när vi gick i 2:an i grundskolan. Vi bodde 2 trappuppgångar ifrån varandra. Vi sågs varje dag tills jag i slutet på 7:an flyttade. Efter det sågs vi typ aldrig mer. Alla känner nog igen sig där. Men så hände något. Facebook blev populärt.

Helt plötsligt började man hitta vänner från förr på löpande band och man började prata igen. Man blev taggad på bilder från barndomen man aldrig sett förut. Jag och Susanne började chatta och trots att det gått ca 20 år sedan vi pratade sist så kändes det som att vi varit vänner hela tiden och bara varit borta ifrån varandra något år.

Hon har nu en jätte trevlig familj som jag fick äran att träffa i mellandagarna. Jag följer hennes blogg varje dag. Hon målar helt underbart fina tavlor också. Jag kan inte måla alls men vi är så otroligt lika i vissa saker att man kan tro vi är syskon. Men vi har ju trots allt gått i samma klass i 7 år så det är kanske inte så konstigt. Hon är nu en av mina bästa vänner. Så jag kände att jag ville nämna henne i min blogg. För det är bl a hon som pushar på mig att blogga på min blogg. Kolla in hennes blogg, lite mode, lite musik, lite från hennes vardag. Jag gillar den

http://rocknroses.blogg.se/

dsc00088_redigerad_25474680

Bilden är tagen när jag festar med henne och hennes man i mellandagarna. Det var en hellyckad kväll med mycket rödvin, xbox, om prat om tiderna som var. Önskar att alla människor hade en vän som Susanne. Tack för att du finns.

Bella Notte, Blondin Bella’s natt

Det är mycket prat om Blondin Bella just nu.

Jag har funderat på att börja följa hennes blogg, för att alla andra gör det. Man känner sig nästan utanför för att man knappt vet vem hon är. Jag har aldrig varit inne på hennes blogg men har funderat på att följa den ett tag i varje fall. För att få en egen uppfattning istället för att bara lyssna på alla andra.

Man har fått uppfattningen om att hon är väldigt blåst. Det är konstigt. Hur kan någon som verkar så blåst lyckas så stort med att bli känd och tjäna cash undrar jag då? Det ligger ett stort företag bakom blondinbella.se får jag till svar av mina vänner. Men varför skulle de välja någon som är blåst och satsa på undrar jag då? Det är nog många som tänker så. Svaret kanske är så enkelt att hon inte är så blåst som hon verkar.

Som en vän berättade om Cassius Clay a.k.a Muhammed Ali. Han har visst sagt lite puckade saker och pratar hellre än bra enligt min vän. En norsk radiokanal tog dit honom och han pratade på. De började håna honom efter ett tag och frågade varför han pratar så mycket han gör. Då frågade han dem. ”Hur många föredetta proffsboxare vet ni om som tjänar si och så mycket pengar på att flyga jorden runt och prata i radio och tv, 20 åre efter karriären tagit slut?” Ingen svarade de. ”Just det” sa han då. Då fattade de att han inte var så dum, han var smart. Sen vet jag inte hur mycket som är sant i den historien men om Blondin Bella framstår som blåst, så kanske det är taktiskt. Jag tror Isabella Löwengrip är smart.

Jag är inte avundsjuk på hennes blogg eller inkomster. Jag önskar jag vore i samma sits som henne. Fast jag skulle nog kämpa med att vara en förebild. Eller kanske inte. Jag vet inte vad hennes syfte med att bära päls är. Det kanske är taktiskt. All publicitet är bra publicitet heter det ju. Hon kanske inte alls gillar päls. Men hon har ett vinnande koncept uppenbarligen och hon borde njuta av solen i rampljuset. En dag kanske solen börjar lysa mer på någon annan och hon glöms bort. Så man måste ju passa på att njuta och synas medans man kan.

Men folk verkar tycka annorlunda. De verkar veta att hon bara är en typisk dokusåpa kändis som blivit jätte känd en säsong för att sedan blir en nobody för alltid. Det är nog mest önsketänkade. Är det svenska avundsjukan som spökar när folk talar om henne. Är det jantelagen som är så djupt instansad i våra gener att svenskarna mår dåligt av att någon så ung lyckats.

Isabella Löwengrip kanske är framtiden. Hon kanske har kommit på det ultimata konceptet för framgång. Hon är kanske bara toppen på ett stort isberg av unga kändisar som kommer ploppa upp. Vem vet, kanske är det hon som kommer presentera Kalle anka på julafton om 40år. Men det tror inte folk. För de vill inte tro. De blir arga om jag nämner det. Jag är bara dum och fantiserar och har noll koll på samhället. Time will tell säger jag då.

Om det nu skulle vara så att hon bara är en kort stund i rampljuset och att allt sen är över. Då har hon fått sin beskärda del av ramljuset och cash. Hon kommer nog vara nöjd iallafall. Oavsett hur det går för henne så är och förblir hon en vinnare. För så långt hon gått nu räcker för att räknas som vinnare tycker jag. Folk kommer alltid störa sig på de med framgång. Men man ska inte störa sig alltför mycket på henne. Det är bra att sådana som hon finns. Det är ju bara att tänka så här. Om Blondin Bella kan, ja då kan vi också. Allt är möjligt. Så sitt inte och gnäll på henne utan gå ut och lyckas med just era drömmar i stället.

Om ett ”tag” kommer jag komma med en ny blogg om Isabella Löwengrip. Då kommer jag ha följt hennes blogg och bildat min egen uppfattning om henne som Blondin Bella.

Ikväll stod hon på scenen i Let’s dance, tyckte faktiskt inte hon verkar blåst. Men som min vän Schander på Schandermedia.se sa. Hon ser vuxen ut men är väldigt ung i sättet hur hon pratar. Det stämmer faktiskt. Hon pratar faktiskt som de på sommarmorgon på tv, som har barn som publik.

Visst kan man ha åsikter om hennes åsikter. Men det känns som att många klagar pga svenska avundsjukan och jantelagen som jag skrev tidigare. Om det bara är för hennes framgångar man stör sig så är det sorgligt.

Kan man inte bara vara glad för någons skull. Kanske kommer hon vara känd i massor med år. Kanske bara för ett kort tag. Vem vet. Men just nu är hon känd och populär. Just ikväll är hon med på let’s dance och ser vacker ut. Låt henne vara det.

Ikväll är Bella’s natt

Stand by me

Älskar den filmen.
Alla har nog något att referera till den. Stand by me kom ut 1986 och har vunnit många fina priser. River Phoenix som tragiskt gick bort 1993 har en av huvudrollerna. Den handlar om några ungdomar som ger sig ut på en lång vandring för att hitta kroppen från en en försvunnen pojke. Vandringen sker utmed ett järnvägsspår. Så här beskriver någon det på internet.

”For some, it’s the last real taste of innocence, and the first real taste of life. But for everyone, it’s the time that memories are made of.”

stand_by_me_10_257296471

Vi är ett gäng barndomsvänner som paddlar och campar varje sommar. Vi har hållt på i 13 år nu med paddlingen. Alla är riktiga fans till stand by me. På ett ställe är det en järnvägsbro som vi alltid stannar under och festar innan vi paddlar vidare. Vi har massor av bilder just därifrån och varje gång det kommer ett tåg skriker vi ”traaaaiiiinnnnn” precis som i filmen. Vi kallar bron för ”stand by me bron” 

2007 tog en av oss i gänget sitt liv. Alla tog det mycket hårt. Han var inte religiös och ville inte att prästen skulle läsa massa psalmer mm. Prästen drog fraser ur Ronja rövardotter i stället bl a. I avskeds talet som prästen läste upp nämnde Mikey 3 ggr att paddlingarna var det bästa på hela året. Alla vi tuffa barndomsvänner grät som barn när talet lästes upp.

Mikey ville kremeras och att askan skulle spridas. Men han hade inte sagt vart. Men valet av plats var ganska självklart för oss vänner. Vi samlades hela gänget + familjen under ”stand by me bron”. Det kändes otroligt konstigt att vara där av en annan anledning än paddling och fest. Det var en helt underbart vacker dag. Vi höll en tyst minut och kastade sedan i den vattenlösliga urnan med hans aska i vattnet. Vi stod tysta och såg urnan flyta iväg 2 meter, sedan sjönk den till bottnen och löstes upp.
Vår älskade vän Mikey var borta 

paddling-06-007

 

Stand by me bron är nu en helig plats för oss vänner till Mikey. Vi stannar fortfarande där varje gång vi paddlar förbi. Vi tar en öl som tradition och minns våran vän. Jag tänker på honom ofta, men låter livet gå vidare. Mikey lämnde ett hål efter sig som man försöker fylla med minnen. Minnen från tiden då Mikey mådde bra. Jag är glad att jag är en av dem som fick äran att vara hans vän under den alldeles för korta tid som hans liv varade. 

dsc000801
(Bilden är tagen från stand by me bron vid urnsättningen)

 

 

vatos-locos3
Bilden tagen av Frasse på paddlingen sommaren 2005

“For some, it’s the last real taste of innocence, and the first real taste of life. But for everyone, it’s the time that memories are made of.”

 

 


(Jag håller på med en lång version av denna bloggen men det blev så jobbigt att jag tog en paus. Den långa versionen beräknas läggas upp på Söndag)

Världens barn

En ekonomisk nergång är här. Folk blir av med jobben och får det lite sämre ställt än vad man är van vid. Men hur fattiga är vi egentligen?

En sak man inte tänker på är att vi faktiskt tillhör de absolut rikaste på jorden. Kommer inte ihåg exakta siffror men ca 95% av jordens invånare är fattigare än medelsvensson. Det kan vara bra att tänka på när vi har det lite jobbigt. Vi har det jätte bra jämfört med alla som inte ens har skor på fötterna och letar mat på soptippar, sniffar lim i brunnar för att hålla kylan och hungern borta.

Det finns barn som inte vet hur det känns att ha varit ute i det iskalla vädret en hel dag för att sen komma in i ett varmt hus och känna doften av nylagad mat som står framme på bordet och väntar. Det är en självklarthet för oss i Sverige när vi kommer hem från skolan. Lika självklart som det är att vi får gå i skolan är det att få mat i skolan. Rena kläder, varma duschar, en stor nybäddad säng och ett kylskåp fyllt med mat som man kan gå upp och ta något i om man skulle bli hungrig på natten är en självklarhet. Men alla har det inte så.

I Sverige skulle man bli förvånad om någon inte hade mobiltelefon eller tv. Man är mer rätt ute om man frågar hur många tv apparater en person har än om man frågar om han har någon tv. För de fattiga barnen runt om i världen ser allt annorlunda ut. Mobiler, tv apparater, rena kläder och sängar är inte viktigt för dem. Där är varje dag en kamp för att överleva och det finns ingen plats för drömmar.

I Sverige är man ett barn när man är 10 år man har knappt några krav på sig. Men det finns länder där man måste arbeta för att försörja hela familjen när man är barn. Ja, om du har turen att ha en familj vill säga. Arbetsuppgifterna och arbetstiderna de har skulle få er att göra fingret till chefen och dra in facket direkt. Fast de här barnen skulle nog bli ihjälslagna då och deras familj skulle svälta ihjäl.

”Do they know it’s christmas time at all” sjöng några artister för många år sedan in i en studio med syfte att hjälpa dessa barn. Det är troligvis så det är. De vet inte ens vad jul är. Det firas inte när man inte ens har mat för dagen. Likaså födelsedagar och namnsdagar har de aldrig hört talas om.

Visst har vi alla varit utan pengar. Fast det är ju självförvållat. Vi vet hur det känns att sitta och hungra i flera timmar fram tills 00:00 då lönen kommer in, för att då springa till Shell och köpa korv med mos. Att vi hade makaroner i skafferiet hör inte hit. Det går ju inte leva på eller hur? Så vi satt och hungrade istället. Allt som krävs är lite planering i våra liv och vi skulle kunna leva hur bra som helst. Barnen jag pratar om måste planera och jobba så mycket de kan för att inte stryka med och dö. Fast det gör de iallafall ibland, fast det gjort sitt bästa. Så jävla svårt är det att vara barn och fattig.

Så nästa gång du lånar någon hundring till mat av en vän dagen innan lön, kom då ihåg att hela ditt levnadssätt är ett stort hån mot de svältande barnen. Nästa gång du slänger mat för att du inte orkar äta upp eller tycker det känns snålt att be om en doggybag så tänk på de svältande barnen som du hånar. Många gnäller på Brittney och andra med pengar och kallar dem divor. Look who’s talking säger jag då. Jag påstår att de flesta människorna i Sverige är divor i de svältande barnens ögon. Vi gör saker som de aldrig skulle göra och de tycker vi är bortskämda och lever i våran egen värld. De har rätt. Vi är bortskämda. Vi vet inte vad problem är.

Jag tycker alla som har ett jobb ska skaffa fadderbarn. Jag har haft mitt fadderbarn i 8 år nu. Hon heter Clarissa och är 13 år och bor i Filipinerna. Tänk om alla med ett jobb skaffade fadderbarn vad mycket färre barn som slapp leva detta omänskliga liv. Tänk om alla med barn skaffade ett fadderbarn även till barnet som är i samma ålder så de kan brevväxla hela uppväxten och sen bli bästa vänner. Vilken insikt alla barn som växer upp skulle få om andra kulturer och fattigdom. Plus att de lärt sig sen barnsben att man ska hjälpas åt och ta hand om varandra.

Jag har själv inga barn. Känner inget behov av det heller. Men så fort jag börjar tänka på adoptivbarn blir det helt plötsligt intressant att skaffa barn. Ja ett adoptivbarn då alltså.

Vad gör ni för att dra erat strå till stacken? Har ni för dåligt ställt för att lägga 200:- i månaden så att ett barn får ett värdigt liv? Eller har ni inte tid att anmäla er till det? Eller vad är det som är viktigare att lägga dessa 200:- på än dessa barn. Går pengarna till några lottorader varje vecka så du ska få ett ännu bättre liv? Lägger ni dem på fortkörnings eller parkeringsböter? Eller på taxi resor? Eller köper ni drickar till andra på krogen som egentligen har råd att köpa sina drinkar själva?

 

Gör ni egentligen någonting alls för att hjälpa till?

Jag bara undrar…

 

En som gör något är Mikael Persbrandt

Han är en mycket bra skådis enligt mig, hade inte turen att hinna se honom på Dramaten innan han slutade. Men jag gillade hans roll som Gunvald Larsson i Beck. Och nu är han ju aktuell som straffrätts professorn Markus Haglund i serien Oskyldigt dömd. Det är en mycket mycket bra serie om ni lyckats missa den. Alla huvudskådisarna är riktigt bra.

Persbrandt brukar ju syns i Världens barns galorna som går varje år. Där han gjort reportage from bl a Moldavien och visat levnads förhållandera som barnen har där. Det är respekt. All respekt åt er som gör något för världens barn.

persbrandt_1141933377

 

Här kommer en kort filmsekvens med Persbrandt när han gör reklan för UNICEF
Se den, den är lika bra som allt annat han gör.
Persbrandt är kungen

 

 

Här kommer några länkar som är bra ifall man vill göra något

http://www.unicef.se/
http://www.plansverige.org/
http://www.sos-barnbyar.se/