Nu var det ett tag sedan jag bloggade sist, Jag är inte helt 100 i huvudet än, Men det har jag ju aldrig varit. Har lite svårt att koncentrera mig. Det är nog så här det känns att ha ad hd. Eller kanske inte. Jag blir helt trött i huvudet hela tiden, precis som att man har haft mycket att tänka på hela dagen, men jag har inget att tänka på. Och när jag väl försöker använda huvudet så blir det kaos direkt där uppe. Det har inte blivit något pluggande som ni förstår.
Det konstiga är att jag kan dag drömma. Det känns som att det lättar upp i huvudet. Jag kan gå en hel dag och dagdrömma om vad som helst och det känns bara skönt. Det är nog en bieffekt på medicinen. En annan bieffekt är att man börjar missbruka alkohol och droger. Jag känner verkligen för att vara full hela tiden, för när jag dricker så blir jag lugn. Hela sinnet blir mer avslappnat. Jag har alltid haft alkoholen som min favorit drog och var väl nära att hamna i träsket som ung. Jag har alltid gillat känslan av att vara full. Man känner en så soft skön känsla i kropp och själ. Jag låter som en alkis men det är jag inte. Mitt psyke är starkare en mina begär idag som tur är.
En av mina bästa vänner som ung gick ner sig i drogträsket, allt blev bara värre och värre, han var som mig när det gällde alkohol. Han och jag brukade prata om hur skönt det var med alkohol i kroppen. Det blev någon form av inre frid. Han kände likadant. Fast han var snäppet värre än mig. Han gick senare över till droger och man fattade inte varför han inte la av med drogerna fast han visste själv att han blev Pasj som vi säger i Jönköping av dem. Han fick senare diagnosen ad hd. Då började man fatta. Drogerna gjorde att han kände sig bra/normal. Ungefär som jag känner det med alkohol.
Ni skulle bara veta hur många gånger jag fått höra ”Frillo, du är mycket roligare när du dricker”, ”du blir en helt annan människa på ett bra sätt”, ”du blir så härligt djup och filosofisk när du dricker”, ”du är mysig när du är bakis”. Citaten tar aldrig slut. Jag har t o m fått höra ”vad tyst du är idag, kan du inte dricka lite så du blir normal” på en sememstern. Jag är inte tjurig eller så när jag är nykter. Jag är bara tyst, tråkig och slö. Har ni suttit och pratat med mig i en bar så skulle ni nog beskriva mig som en softish typ med en inre glöd som drömmer som älskar att resa. Men skulle ni suttat i samma bar utan att jag druckt alkohol skulle ni nog beskrivit mig som en slö tönt. En vardaglig tråkmåns som mest sitter tyst och tänker.
Jag känner inget sug efter alkohol egentligen, men på något sett gör jag det ändå för jag vet att det skulle hjälpa mig att blir klar i huvudet just nu. Visst låter det sjukt, att man blir klar i huvudet av alkohol, men så är det just nu. Pga sjukdomen. Men som sagt så funkar jag bättre med en pilsner innanför västen. Det låter säkert som att jag dricker ofta men faktum är att jag bara drucket alkohol 1gång/månad senaste året. Men då är det fest, I’m a champ in bag in boxin’ helt enkelt.
Ni som var på min brors bröllop för något är sedan där jag var toastmaster och bestman såg mig göra ett tal till min bror. Jag hade varit riktigt sjuk även då och fick på samma mediciner som jag gör idag. Fast då var jag sjuk pga att jag fått ner ”eldvatten” (får inte säga namnet på det vi använder offentligt) ner i lungorna när jag övade eldblåsning. Jag hade varit så sjuk att jag inte haft en chans att förbereda talet. Men ni känner väl frillo, Killen som hittar ord till allt? 2 glas vin, rättar till slipsen, klingar i glasen och håller ett helt improviserat tal. Hade inte ens stödord. Vinet var viktigare än stödorden för mig. 2 st kom fram och sa att de fick tårar i ögonen av att höra mitt tal. Det är så jag funkar. Jag kan säga bra saker underrätt förutsättningar. Alkohol till rätt mängd gör saker bättre i mitt liv.
Jag blir ju som sagt manisk av medicinen. Det kan låta coolt som sagt men är mega påfrestande i längden. Fast jag trappar ner på medicinen så märks inte det så jätte mycket i mitt huvud. Man blir psykiskt trött av det fast man inte gjort något. Alkohol eller droger får ju naturligtvis en manisk person lugn och gör så att personen mår bättre. Som jag bloggat om tidigare så har denna perioden av mitt liv gett mig nya insikter och tankar. Den har gjort att jag lärt känna mig själv bättre. Jag insett att jag nog alltid varit lite manisk i mitt huvud, inte på alla plan men på många. Jag vill inte gå in på vilka. Men det förklarar varför jag har haft en sån kärlek till alkohol hela livet. Det förklarar en hel del annat också som jag håller för mig själv.
I morgon får jag finbesök så då blir det väl lite alkohol. Då ska jag verkligen tänka efter hur jag känner det före och efter jag börjat dricka sen ska jag blogga om det efter helgen.
När jag blev sjuk för ett år sedan började jag läsa om sjukdomen och olika medicinerings metoder. Då kom man ganska fort in på cannabis. Det är ett jätte bra läkemedel som jag ska blogga om nästa vecka om ni har tur. Jag är ganska drogliberal fast jag inte tar droger själv. Självklart har jag ju testat droger som alla andra. Men sysslar inte med det. Cannabis är självklart för mig att det borde bli lagligt som medicin. Men mer om det i någon blogg senare.
Iallafall. Jag har ju nervsmärtor, aptitlöshet, inflammationer som bryter ner kroppen och gör ont, främst i lungorna och ögonen. Därför måste jag äta mediciner. starr är en bieffekt på medicinerna bla liksom dålig hud, utslag, sömnlöshet, stickningar i armar och ben, magsår, för mycket aptit, maniskhet. agressivitet, ökad sexuellust, mm mm, Hasch tar bort alla mina symptom och har inte de bieffekterna. Alltså är hasch ett bättre botemedel som är mindre skadligt för kroppen. Jag vet att en massa dagisfröknar kommer reagera på det jag skrivit och försöka sprida sin okunskap men kommer som sagt med en blogg om cannabis inom kort.
Jag har sagt till min mamma att om jag blir sjuk igen som jag var i våras så kommer jag röka hasch för att må bra. Jag står för det även om jag inte kommer skylta med det. Förhoppningsvis kommer det inte gå så långt igen. Men jag kom på nu att jag ska prata om det med min läkare. Jag är lite missnöjd med vissa saker från deras sida och fast de är proffsiga så känner jag en viss nonchalans till mig och min sjukdom. Jag vill inte skriva vad för att jag vill inte hänga ut henne om det skulle vara så att jag har fel. Men om jag nämner att jag är orolig och funderar på att röka hasch som medicin så vet ju läkaren att drogmissbruk är en vanlig bieffekt. De kommer därför lyssna på mig för att jag inte ska vara nervös och göra som jag säger. Detta kom jag på nu i skrivandets stund, ska utveckladet lite, jag har ju ungeför en månad på mig innan nästa besök.
Men först måste jag kolla på min nya favvo serie. Lie to me Avsnitt 1 har precis gått i sverige men hela 4 avsnitt fanns på nätet. Det är en mycket bra serie helt i min smak. Många av er som sett den skulle nog gissa att jag blev helt frälst av den. Den handlar om mitt största intresse typ. Att läsa kroppsspråk. Låter tråkigt va? Se det som CSI fast det är förhörsledare som är proffs på att se när folk ljuger. Men bara för att man vet att någon ljuger, vill dölja något, känner avsky, känner lättnad mm så säger ju inte det varför. Man lär sig lite om kroppsspråk också. Jag har läst mycket böcker om det. Många tror de vet så mycket om det. Som de sa i första avsnittet att han visste att han talade sanning för att han tittade mig inte i ögonen när han sa det. Då sa den andra. Men tittar inte folk bort som ljuger? Nej svarade han, det är en myt, när någon ljuger så tittar de på dig för att se om du går på lögnen eller ej.
Med de raderna slutar min blogg inatt. Vi ses snart igen. Nästa gång kanske jag borde skriva en blogg om hur man ljuger och manipulerar folk. Knutby pastorn är en sängvätare i jämförelse med mig. Tycker ni jag börjar bli kaxig igen? Det är bra. Det är ett tecken på att jag börjar bli frisk. Fast alla amatör psykologer tror ju man är kaxig när man mår dåligt. Visst det kan vara så men det är ingen regel.
À bientôt mes amis
//Frillo
