Facebook statusarna visar vem du är

Hej på er små lingontroll

Idag har jag gått hela dagen och tänkt på vad negativa alla är hela tiden. Jag vaknade runt 11:30 och kände att jag ännu en gång kände att jag mådde bättre än dagen innan. Jag känner att jag dag för dag förvandlas till den Mattias jag var förut. Fast jag varje dag trott att jag kunnat tänka helt klart så tänker jag ännu klarare dagen efter. Då är det lätt att vara positiv.

Jag hade bara varit vaken i några minuter när min vän barndomsvän ringde. Han ringde bara för att kolla läget med mig sedan jag slutat med medicinerna. Jag sa som det var. Livet känns helt underbart. Allt kändes annorlunda men på ett bra sätt. Det tyckte han givetvis var bra. Min vän är en person som vet kraften i att vara positiv. Han har lärt mig att skratta åt problemen. Han är killen som älskar sitt jobb (han jobbar som personlig assistent tror jag det heter), han har en underbar familj som han gillar att umgås med och han har många bra vänner.

Alla barn gör tokiga saker som ibland inte är så kul. Det tjatar alla om och gnäller hit och dit. Skriver det på sina statusar på FB mm. Men min vän är inte sådan. Han skrattar som sagt åt det. Han ringer och berättar om allt barnen ställt till med utan att vara trött eller arg, han skrattar när han berättar. Det är kul med människor som bara pratar om bra och roliga saker. Särskilt när de pratar om sina barn. Men det är få som är så, de bara gnäller om hur jobbiga barnen är.

Man blir ju avskräckt att skaffa barn när man hör hur alla känner som har barn. Är det någon som tror att de kommer höra mig sitta och gnälla på mina barn dag ut och dag in när man pratar med mig den dagen jag blivit far? Att ha en glad och positiv inställning gör inte bara ens egna liv bättre utan allas runt omkring som slipper lyssna på en massa gnäll också.

Men att vara positiv innebär inte att man bara ska sitta ner och vara nöjd. Man måste se framåt och försöka förbättra och växa också. Man ska inte sluta drömma bara för att man har det bra som det är. Men många slutar att drömma, i alla fall de stora drömmarna. När man är positiv och har en dröm så lyckas man lättare att uppfylla drömmen. Det är sådant som jag och min barndomsvän Mika som ringde i morse brukar prata om. Man ska inspirera varandra och hjälpas åt och inte bara sprida negativ energi. Mika brukar ringa och tipsa om böcker som inspirerar. Det är de bästa böckerna tycker jag. Det var Mika som satte boken ”Lycka – En handbok i konsten att leva” i min hand för första gången. Men även böcker som ”Alkemisten” och ”Den nionde insikten” är det han som tipsat mig om.

Den nionde insikten är bra, många som läst den har ringt och sagt ”vad läskigt alla insikter man läst om inträffar någon dag efter man läst om det”. Jag brukar svara att dessa saker sker dagligen fast man har inte lagt märke till det förut. Man behövde något som öppnade ögonen för dessa saker. Det är precis det som händer i Alkemisten, ibland måste man göra vissa saker i sitt liv för att komma till insikt. Man ger sig ut på en resa i livet och tror sig veta vad som ska ske men något helt annat sker som förändrar ens liv positivt. Man växer som människa och ser saker med andra ögon.

Därför är det så viktigt att inte ha förutfattade meningar om saker och ting för då blundar man för verkligheten och ser inte vad som händer, och då kan man heller inte lära sig något nytt och utvecklas som person. Positiva människor har ofta inte några förutfattade meningar eftersom de lärt sig se saker från andra perspektiv hela tiden. Det är därför de lyckas se någon fördel eller lösning hela tiden. Positiva människor inspirerar ofta andra runt omkring dem och gör dem glada. Dels omedvetet för att de är så positiva men även medvetet för de förstår det viktiga i att inte påverkas negativt av andras eller egna situationer i livet. Därför försöker de inspirera människor runt omkring dem. Det är lättare att vara positiv när alla andra runt omkring är det också.

Alltför många är negativa och skriver negativa saker. Visst kan det hänt tråkiga saker i personers liv som de vill få ut så att alla får veta, för att FB är ett bra sätt att nå ut med nyheter till alla, goda som dåliga. Men måste man verkligen skriva om allt tråkigt som hänt? Måste man älta det hela tiden? Räcker det inte med att skriva att ens hund dött och man är ledsen en gång? Måste man tala om det för alla varje dag att man saknar sin hund? Jag säger inte att man inte får skriva dåliga saker, det jag försöker säga är att man ska se till att det mesta man skriver är positiva saker.

Att sitta ner och filosofera om hur samhället funkar och försöka utnyttja allt till sin fördel är en bra sak. Hur FB funkar tex. Alla blir glada av kommentarer till sina inlägg eller statusar. De personer vars statusar man ofta kommenterar börjar kommentera ens egna statusar. Så långt har nog alla tänkt. Att sedan inte kommentera statusar hos jobbiga eller efterhängsna personer kommer ganska fort till insikt hos de flesta också. Men man ska alltid kommentera ALLA positiva statusar. Det gör jag, eller jag trycker ”gilla” på dem för jag är ofta alltför lat för att skriva något. (Visst känns det konstigt att höra det från en bloggare som även sagt att han skriver en bok) =) Men jag kommenterar dem av två anledningar. Den ena är att de som annars skriver negativa statusar blir gladare och kanske inser att de får mer uppmärksamhet när de är glada och börjar skriva glada inlägg. Den andra anledningen är att alla som skriver en massa positiva saker börjar kommenterar mina statusar och inlägg. När man har en massa positiva människor runt omkring som kommenterar det du gör så blir det väldigt mycket lättare att vara positiv.

Testa om jag har rätt. Börja skriva positiva roliga saker på FB och kommentera de som gör likadant så kommer ni strax märka skillnaden på vilka som skriver till dig och vad de skriver till dig. Gör ett test typ att skriva ”helvete vad granen barrar, nu åker fanskapet ut” och se hur många kommentarer du får om du får några alls, och på de som svarat, tänk på vad de skriver. Sen testar du nästa dag att skriva. ”har knappt barr kvar på granen men vill visa den respekt för hur vacker den var och glädjen den spred vid jul så jag behåller den januari ut” se hur många kommentarer du får och lägg märke till vilka som kommenterar och vad de skriver. Jag slår vad om att kommentarerna från den senare statusen kommer göra dig glad.

Men visst kan dåliga saker göra att du kommer till insikt också, en insikt som gör dig gladare som person trots allt. Det är det som ”Veronika bestämmer sig för att dö” skriven av Paulo Coelho handlar om. Det är en av mina absoluta favorit böcker. Den är som en stor metafor om livet. Många jag pratat med som läst den har fattat en massa av poängerna i den boken men inte dess stora helhet och syfte. Jag tycker den är ett mästerverk. Ni som läst filosofihistoria vet att fast det är ett mycket intressant ämne så blir det tillslut jobbigt att plugga. Det insåg en lärare i filosofihistoria och skrev boken ”Sofie’s värld”, en roman om filosofi. Man läser den som en roman men lär sig filosofihistoria samtidigt. Ett mästerverk som har påverkat mig så mycket att jag kallar min blogg ”Frillo’s värld”

Filo = Kärlek,
Sofi = Kunskap, visdom
Filosofi = kärlek till kunskap
Sofie’s värld = Kunskapens värld
Frillo’s värld = Gud bevare oss väl om den boken släpptes ;)

Liksom Sofie’s värld är en lättläst bok om filosofi så är ”Veronika bestämmer sig för att dö” en lättläst bok om sociologi. ”Båten i parken” är en mycket bra bok om sociologi. Den kan vara ganska tung och svår att filosofera vidare om när man läser den. ”Veronika bestämmer sig för att dö” är lätt och beskriver hela samhället i stort men man kan även känna igen sig och sätta in den i delar av samhället så som skolor, arbetsplatser, föreningar, grannar, bloggare mm mm. Man lär sig se vilka som egentligen är rädda eller tuffa mm i samhället. Man ser vilka som är lyckliga på riktig och vilka som tror de är det.

Jag gick just in på FB och kollade vilka statusar några av mina positiva vänner har just nu, den första jag såg var Jacob Svanbergs,

” Älskar vackra bibliotek, så som Stockholmstads!”.

Härligt att läsa tycker jag. Där vissa ser en byggnad med ett bibliotek i, ser andra en tillflyktsort från vardagen. Det som går obemärkt förbi vissa påverkar andra så mycket att de skriver i FB statusen om det och använder ord som att älska när de beskriver det.

När du är riktigt glad och kommit hem från en weekend i Budapest och känner att du bara måste ringa någon och berätta om alla vackra broar du sett. Vem ringer du då? Han som älskar vackra stadsbibliotek eller han som skäller ut tjejen på pressbyrån för att kaffet inte är tillräckligt varmt?

Med andra ord, när du är glad vilka sprider du din glädje till? De glada eller till pessimisterna? Alla pessimister kallar sig f ö realister. När de sk ”realisterna” bara gnäller och gnäller på FB hela tiden så blir man liksom immun mot alla negativa saker man läser tyvärr, jag skriver tyvärr för att det då är lätt att missa dem som verkligen är nere och behöver stöd. Alla negodiler på FB som gillar att gnälla tar med andra ord uppmärksamheten från dem som verkligen är nere.

Att livet inte är någon dans på rosor alla gånger är vi nog rörande överens om allihop. Men vill man verkligen bli påmind om det med en massa exempel på alla tråkiga saker som kan hända hela tiden? Vill man inte de dagar man själv är lite nere och trött kunna koppla upp sig på FB och få en massa glada nyheter från alla? Ni som gnäller på allt hela tiden tänker nog inte på hur ni framställer er själva. Ni tänker inte på hur negativt det påverkar er. Lika väl som att positiva personer drar åt sig andra positiva så drar negativa till sig negativa. Lika barn leka bäst. Om ni nu är personer som uppskattar lite kärlek, positiva nyheter och glada människor, tror ni då att det är rätt taktik att gnälla på statusarna hela tiden?

Jag bara undrar…

När verkligheten kommer ikapp

Min kropp är för liten för mina känslor

Ja det var så det kändes i natt när verkligheten hann i kapp.
och det på ett positivt sätt.

Det var i måndags eftermiddag som jag fick beskedet av att jag var frisk. Det tar ju lite tid för saker och ting för att sjunka in. Jag ringde runt till 10 pers och berättade nyheten. Jag var ganska kortfattad och folk blev väldigt glada. Det var kul. Annat var det när jag blev sjuk. Jag gillar att göra folk glada, att komma med dåliga nyheter var inte riktigt min grej.

Folk blev arga när jag berättade, de skällde på mig för att jag inte sagt något tidigare, de skällde på mig för att jag var eldartist, de skällde på mig av alla möjliga anledningar och sen började de gråta. Det var jobbigt, det slutade med att jag fick sitta och trösta mina vänner för att de var ledsna. Jag ringde bara 7 pers, mer orkade jag inte, folk började prata om bieffekter mm med mig och jag hade ju inte hunnit smälta allt själv så jag fick taggarna utåt. Jag sa att jag inte ville prata mer om sjukdomen och att allt som finns värt att veta kommer jag skriva om i bloggen.

Jag ville inte känna all negativ energi, jag sa att jag måste försöka vara positiv. Positiv energi och positivt tänkande är nyckeln till allt enligt mig. Jag bad mina vänner att göra allt för att vara positiva för att på så sätt få mig att lyckas vara positiv hela vägen. Ljug om ni måste, men se till att jag bara hör positiva saker. Det ställde de upp på.

Men hur var det då att vara positiv när man är så sjuk?

Det är aldrig lätt att vara positiv när man är sjuk. Men man lär sig.

Här bjuder jag på en liten dramatisering av mitt liv och vad som enligt läkarna kan har varit det som orsakade sjukdomens utbrott.

Hösten 1999 kom jag i kontakt med en gammal barndomsvän när jag stod uppe på Torsvik och monterade diskmaskiner. Han tyckte att jag hade för mycket stress i kroppen och föreslog att jag skulle börja meditera. Sagt och gjort, jag började meditera med ett radband jag fått av en vän när jag läste om olika religioner. Jag hade lätt för att meditera och det gav snabbt effekt, jag fann ro i kroppen och började läsa böcker om filosofi, psykologi, sociologi mm. Jag hade vänner som läste just de ämnena på Universitet  i Växjö så jag köpta samma böcker som de läste i skolan och läste hemma och sen satt vi i telefon och filosoferade. Min vän Mika hade sagt att han trodde jag skulle gilla boken ”Lycka – En handbok i konsten att leva” med Dalai Lama. Det man inte visste då var att den boken skulle visa sig bli min bibel, en handbok i hur jag skulle leva mitt liv. Det kändes som om jag hade sovit hela livet och nu vaknat.

Den är inte religiös på något sätt utan handlar bara om ett sätt att tänka. Konsten att tänka positivt. Den var inte skriven av Dalai Lama själv utan av en psykolog som intervjuat Dalai Lama. Idag är det många som förknippar mig med positivt tänkande som en självklar del av mig och det är faktiskt mycket pga denna boken.

Jag minns inte exakt vilket år jag började men jag började att lära mig dansa med eld, vilket blev ett mycket stort intresse. Eldade i stort sett varje dag och sen började jag sluka och blåsa eld. Att blåsa eld är farligt men var ju noga med säkerheten, trodde man. Jag fick infon att, blås bara eld en gång i veckan för man får i sig lite ”eldvatten” varje gång och det säger ju sig självt att det inte är bra. OK tänkte man, det låter ju sant. Sen beskrev de att om man fick en kallsup så kunde man få kemisklunginflammation och var tvungen att komma till sjukhus inom 30 minuter annars kunde man dö. OK tänkte man, man ska ha sjukhus och syrgas nära till hands. Sen sa de att man kunde få ”mintlunga” som var ett förstadie till kemisklunginflammation. ok tänkte man, när man får mintlunga som känns som Vicks blå effekten så vet man att man kommer få kemisklunginflammation. Man blir även sjuk liksom vanlig lunginflammation.

Jag var fortfarande ganska ny och tog inte betalt men jag hade ca 2 uppträdanden i veckan hela sommaren och det blev hela 18 betalda eldningar första säsongen. Jag hade fått blodad tank och ville satsa på att göra saker jag verkligen gillade. Jag började få andra intressen och andra drömmar. Stora drömmar. Jag sa upp mig från min tjänst som montör på SEW för att jag ville jobba med människor och började som butiksansvarig på Jack & Jones i Skövde. Sen slutade jag även där och sysslade med eld och Teater ett år. Det var saker jag ville göra. Sen skulle jag börja plugga. Men Abby min mentor i eldpoi stack till Thailand och bosatta sig i Koh Pha-ngan och lämnade mig ensam. Då blev jag kontaktad av en tjej på intenet som sett att jag var medlem i en eldförening. Hon läste på teaterskolan och ville att jag skulle lära henne mina eldskills. Hon hette Maria och vi övade varje dag och redan dag 8 så tvingade jag henne att köra med eldpoi som brann. Hon blev duktig. Jag blev vän med min fadder i eldföreningen. Hon hette Tiee och kom från Sundsvall, Tiee är för övrigt idag är en mycket duktig variete artist. Vintern kom och jag flydde kylan och åkte till thailand. Abby hade ingen telefon och jag trodde han var på Railey beach som jag skulle åka till efter någon natt på Koh Pha-ngan. Men av en slump så stod han utanför min bungalow när jag var på väg hem en andra dagen.

Vi började elda på Drop in bar varje natt och köra eldshower för hundratals personer varje dag blev liksom rutin. Fullmoon party som man så många gånger hade hört talas blev man en del av själv när man eldade där. Man blev vän med alla elddansarna på Drop in bar. När man blev för full för att köra med eld så körde jag neonshower i baren bredvid i 3 timmar isträck. Man hade blåsor på fingrarna när man vaknade. Sen reste jag runt i thailand och eldade på barer på de flesta kända turistorter. Man kände sig som en kung, man hade fans efter sig varje kväll. Jag hittade mig själv i thailand, folk var lika positiva som mig där.

När jag kom tillbaks till Sverige började jag träna upp fler eldare i Jönköping, Vi var nog 20 stycken tillslut. Tiee tyckte jag var lite oförsiktig med eldblåsandet men jag lyssnade inte så mycket. ”Du kommer bli sjuk, riktigt sjuk om du fortsätter så här” sa hon, ja ja tyckte jag, jag ska bara blåsa en gång i veckan och inte vara full när jag gör det mm mm tjat tjat typ. Tiee visste inte om min bristande info om säkerheten. Hon var inte den som gett mig infon och hon tog förgivet att jag visste anledningen till varför man inte fick blåsa mer än en gång i veckan.

Min största dröm var att spela teater och när Maria fixade in mig på teatern var lyckan på topp. Det var bara ett litet problem. Vi skulle vara 4 stycken som skulle blåsa eld varje dag på teatern under de veckor vi uppträdde. Och man fick ju bara blåsa eld en gång i veckan för man fick ju i sig lite ”eldvatten” varje gång och det var ju inte så bra. Men hur farlig är vätskan vi blåser egentligen? Vi ringde giftcentralen och kollade. Det var lugnt, man kunde visst dricka upp till 3 dl utan att det var någon egentlig fara om man inte var allergisk. Coolt tyckte vi, det var ju bara ett rykte som vanligt trodde vi. Men så var inte fallet. Personen som sa att det inte var bra att blåsa eld för ofta för att man fick i sig lite varje gång inte sa, var att han menade att man andades in lite varje gång i lungorna och att det var det som var farligt. Vi trodde det handlade om att man råkade svälja lite varje gång. Det fanns ju sjukhus i närheten som vi gott och väl skulle kunna nå inom det kritiska 30 minutrarna. Allt var frid och fröjd trodde vi. När teater föreställnigarna började den sommaren och vi började blåsa eld varje dag blev det som att sätta igång en tickande bomb. Det var nu bara en tidsfråga innan någon blev allvarligt sjuk.

Teater gick bra, vi fick rutin, allt blev en vana, åka till teatern och starta allt genom eldblås, dra tunga vagnar, dansa med eld, dra vagnar igen, vissa hade repliker, andra inte men alla var med i någon form hela tiden. Denna sommaren var magisk jag hade bara veckor innan varit på en stor Bon Jovi konsert utanför London, där jag hade turen att få uppleva känslan av att se hela bandet inklusive nickelback landa 10 meter bort och vinka till mig och det 20 tal fans som av en slump råkade befinna sig just där. Jag jobbade extra som levande skyltdocka och hade mannekängat för 7-8 klädmärken vid ett 20 tal gånger. Jag hade även varit och fotats för lite reklam jobb med bl a före och efter bilder till en makeup artists hemsida, folk ringde och berättade att jag var med i tidningen på reklamen för A6 köpcenter. De hade även byggt om på A6 och då hade de haft 2 meter höga bilder på mig och de andra levande modedockorna för att täcka över staketen runt ombyggnaderna där inne. Jag fanns på bild på 3 ställen när jag stod modell för Jack & Jones och Boomerang. Självförtroendet var det inget fel på. Man kände sig som en kung den sommaren. Mitt liv hade förändrats till något totallt annorlunda mot hur jag tidigare levt och jag kände att beslutet att sluta som montör och att börja jobba med människor och göra saker som jag gillar var det bästa beslutet jag fattat i mitt liv.

Men så hände det som inte fick hända.

Dagen började som vanligt. Vaknade sent eftersom vi övat eldpoi på vätterstranden hela natten. Mediterade lite. Åkte upp till teatern, kom fram och på mötet innan föreställningen fick vi veta att en blivit sjuk i influensa. Usch tänkte man, hoppas inte jag blivit smittad också. Föreställningen gick bra, vi åkte hem, på kvällen åkte jag ner till vätterstranden som vanligt och lärde upp några nya i bla eldblås. Jag hade vid det här laget blåst eld i snitt 2ggr om dagen i 2 veckor. Jag gick om la mig på natten runt 00:00. Vaknade vid 4 och kände mig febrig. Åh nej, jag har blivit smittad av influensan tänkte jag. För inte kopplade jag det till kemisk lunginflammation. Jag hade ju inte fått någon kallsup av eldvatten, jag hade inte mintlunga och det hade ju gått ca 5 timmar sedan jag blåste.

Dagen efter hade jag lite svårt att andas. Dagen efter det blev jag ännu sämre. Natten som följde började jag få svårt att tänka. Jag drömde att jag var så sjuk att jag var tvungen att få sprutor för att bli bra. När jag vaknade på morgonen kom jag ihåg drömmen, Jag började bli lite orolig. Tänk om det inte var influensa, tänk om det var kemisklunginflammation, det hade ju gått 2.5 dygn vilket skulle innebära att det var riktigt illa. Jag ringde min vän Tiee och berättade att jag var sjuk. Hon blev helt galen. Hon var helt säker på att jag hade kemisk lunginflammation och sa att jag omedlebart måste till sjukhus. Men jag var så sjuk att jag orkade inte, hon sa att jag verkligen måste gå. Jag åkte ner vårdcentralen. Berättade att jag var eldartist och att min vän tvingat dit mig för hon trodde jag hade lunginflammation men att jag trodde det var influensa som en på teatern hade.

Läkare gjorde massa blodprover. Jag fick sitta och vänta i väntrummet på att han skulle komma med provsvaren. Jag hade nu hög feber. Jag såg på hans min när han kom i korridoren att något var fel. Ett värde i  mitt blod som normal ska ligga under 10 låg nu på 176 om jag inte minns fel. Fick en stark penicillinkur och läkaren sa, ring din vän och tacka för att hon tvingade dig hit. Jag åkte hem och trodde att allt var frid fröjd. Men jag blev bara allt sämre. På morgonen hade jag väldigt svårt att andas. kunde typ bara andas in en tredjedel av vad som var ett normal djupt andetag. Jag gick mot badrummet och då sa det bara pang i bröstet. Det kändes som att det brann inne i bröstet och jag hade den värsta hjärtklappning jag någonsin känt, och samma sekund fick jag väldigt ont i vänstra armhålan och sekunden senare domnade hela vänsterarm bort. Jag sa till min sambo att ringa ambulans för att jag hade något fel på hjärtat.

Jag låg där på mitt hallgolv och tänkte att, nu dör jag, ambulansen kommer inte hinna fram. Då började jag meditera. Tänka på andningen, in genom näsan, ut genom munnen, varje andetag sa jag till mig själv att slappna av och bli lugn. Det funkade. KOmmer inte ihåg så mycket av resan till sjukhuset,det blev en massa tester och de såg att inflammationen nu spridit sig till hjärtsäcken. Mitt EKG såg ”konstigt” ut sa de. Jag fick en riktig hästkur medicin och fick åka hem samma kväll, men jag fick absolut inte vara ensam och jag fick absolut inte gå ut. Jag sov hela dagen. Nästa morgon skulle jag ta min medicin och då hände samma sak igen. Blev åter igen liggandes på hallgolvet med dödsångest. In till sjukhuset igen. En nya massa tester. Medicinen hade inte gjort någon effekt utan inflammationen hade fortsatt att sprida sig. En läkare kom in till mig, han tittade på mig och så sa han orden jag aldrig kommer glömma ”Mattias, jag vet inte hur jag ska säga det här, men din medicin måste börja verka snart”.

De började verka ganska snart, jag mediterade och försökte vara positiv. Det verkade ju funka. 4 månader senare var jag helt återställt.

Efter det blåste jag bara eld 3-4 ggr. men jag fortsatte att elda. Det var invigningar av butiker och Dreamhack, Det var firmafester, bröllopsfester, privata fester, och mc klubbar. Man kände sig snart som en kung igen. Livet tuffade på som vanligt, snart hade man glömt att man varit sjuk. Jag åkte ner till thailand igen och reste runt och eldade, Men fick där nere beskedet att en av mina bästa vänner just tagit sitt liv. Jag åkte hem och gick på begravningen. Allt kändes upp och ner. Jag började läsa lycka med dalai lama igen. Måste försöka tänka positivt fast att Mikey var borta. Sommaren 2007 var jag i bra form, man saknade fortfarande Mikey väldigt mycket. Men jag var ändå glad i själen. Satte MVG på alla ämnen jag läste i skolan. Jag mediterade, joggade någon gång i veckan och hade dessutom bantat ner 5 kg. Allt verkade gå bra. Jag filosoferade ofta med mina vänner och skrev bloggar om mina tankar. Folk verkade uppskatta att läsa det jag skrev. Jag försökte sprida budskapet vidare från boken jag läste genom att leva som jag lärde. Flera personer sa till mig att de tyckte det lös om mig. Det gör det om personer som mår bra. Jag mådde bättre än någonsin. Jag var lycklig. Den sommaren kändes det som att allt var möjligt.

Men sen på hösten började jag få svårt att koncentrera mig. Jag slutade meditera för det kändes in som att det hjälpte längre. Jag packade ihop mina saker för att flytta till Stockholm och på juldagen när jag körde första lasset så kändes det som att jag höll på att bli sjuk. Vilket jag också blev, i 2 år.

Lungorna gav upp först. Sen lever, njurar och huden, jag mådde jätte dåligt och hade ont i leder och nervsmärtor, Läkaren ignorerade mig först, fast jag rast ner 15 kg på 3 månader, jag var ett benrangel och spydde varje dag. När jag en morgon vaknade och inte kunde se ner till fötterna  så blev det en resa till St Eriks ögonakut. Det var där de upptäckte min sjukdom. Resten har ni ju hört.

Jag fick det preliminära beskedet SLE, systemisk vaskulit och Sarkoidos. Mitt liv var över tänkte jag.

Konsten att tänka positivt  som jag lärt mig genom boken började gnaga.
Jag var jätte nere i 2 dygn, sedan började jag tvinga mig att tänka positivt, och det funkade. Återigen hade boken och meditationerna hjälpt mig. Varför ligga och deppa jag är ju inte död än, om jag dör så ska jag se till att ha roligt den sista tiden tänkte jag. Jag intalade mig själv att jag hade haft ett bra liv med många bra vänner. Jag tvingade alla att bemöta mig positivt. För jag skulle vara positiv, det var det som skulle få mig frisk.

Jag har världens bästa vänner brukar jag skriva på statusen på FB. Det är sant. Det är svårt att vara positiv när man är sjuk men det funkar när man har världens bästa vänner. Jag var som sagt bara deprimerad i 2 dygn, men det var inte alltid jag var helt positiv. När man har nervsmärtor och så ont i leder att man inte kan gå i trappor är det inte lätt att vara positiv, när man inte orkar bära hem matkassarna från affären, när man nästan inte kan läsa eller känna igen vänner på grund av ögoninflammtion är det inte lätt,  när man rasar ner och vikt och spyr så fort man känner lukten på mat och man fått en preliminär prognos på bla en sjukdom man kan dö av gör det ju inte precis lättare och när man bor i en ny stad där man knappt känner någon, ja då är det inte lätt att vara positiv. Men det går när man har världens bästa vänner.

Man får  besök oftare, Man får blommor och godis, blommor och godis är viktiga saker i livet som gör i alla fall mig glad. Mina vänner & familj ställde upp till 100% hela tiden. De tog reda på info om mina sjukdomar som de berättade om för mig, de tog reda på info om medicinerna och biverkningarna och berättade, de satt uppe och chattade med mig hela nätterna när jag hade för ont för att kunna sova. De pratade med mig i telefon hela dagarna  när jag var ensam för att se till att jag mådde bra. Anna drog ju det största lasset. Men vänner som Tiee, Therese, Sara, Abby, Tove och Mika m fl har ju verkligen gått in för att jag ska må bra. Jag kommer skriva mer om det i ett annat inlägg som är lite kortare än detta. Men vissa personers insatser måste helt klart nämnas. De sa att de var glada för att det var just jag som blev sjuk för att de visste att jag skulle klara det, för att jag var så stark och positiv. Kanske ljög de för mig, men jag trodde dem. För visst var det så att om någon skulle klara det så var det ju jag, det var ju alla eniga om. Men sen hur mycket sanning det låg i de orden vet jag inte men det hjälpte mig att tänka framåt.

Det lyser om lyckliga människor, men den glöden slocknar när man blir sjuk, fast man är positiv så finns inte den glöden där som den brukar. Jag fick ganska många bieffekter av medicinerna, bla blev jag så aggressiv att jag blev rädd för mig själv. Jag kontaktade läkare som gjorde bedömningen att jag var tvungen att minska medicinerna alldeles för tidigt för att det blev farligt för mig och min omgivning. Som tur var hände inget under den korta perioden, men jag fick en lägre dos än normalt vilket gjorde att sjukdomen inte gick tillbaks lika bra som man hoppats. Jag blev manisk av medicinen och fick minnesluckor, jag upprepade mig hela tiden för alla jag pratade med, och hade inget sömnbehov. Jag beskrev medicinerna som en blandning av uppåt tjack och viagra. Herregud vad annorlunda man blev som person när man tänker tillbaks. Hur stod alla ut med mig? Jag blev även provocerande  uppriktigt och det i kombination med att jag var aggressiv ledde till många aggressiva gräl. Fast jag anser nog det vara behövligt, jag har nog varit för snäll och accepterade i många lägen i livet. Många av dem jag skällt ut har jag faktiskt fått en bättre kontakt med nu än förut.

Man kan även börja missbruka saker som en bieffekt på medicinen. Jag började väl inte missbruka alkohol men jag drack väldigt ofta alkohol. Maniskheten gjorde mig mentalt trött i längden, meditationen hjälpte inte och man fick stora sömnproblem. När man drack alkohol så kände man att man blev lugn i huvudet och kunde slappna av. Man sov även bättre när man hade druckit lite. Ganska farligt som ni förstår. Jag blev så pigg av medicinen att jag fick ta sömntabletter för att sova. Sen fick jag dricka redbull på morgonen för att vakna det blev som en ond spiral. Till slut var man tvungen att ta en redbull på eftermiddagen också. Jag blev ganska snabbt beroende och jag ska göra ett bekännade som jag inte sagt hittills. Jag tog 3 dubbla mängden sömnmedel än vad läkarna hade föreskrivit i slutet. För tog jag bara vanlig dos så tog det 5 timmar innan man lyckades somna. Det gjorde det ibland i alla fall fast jag överdosade. Men ni behöver inte vara oroliga. Jag har slutat med alla mediciner och dansat ut dem och sjukdomen nu.

Medicinen binder vätska i kroppen och ökar aptiten så jag har ätit som en häst i ett års tid nu. Från att ha varit ett benrangel på 68 kg när det var som värst så väger jag nu 88 kg och då är det bara fett och vatten. Jag har fått tillbaks styrkan lite men är i väldig otränad form just nu. Men jag mår bra.

Jag började ju blogga igen 2008 efter påtryckningar från bl a min vapendragare Kerstin. Det var nog bra, det fick mig att skriva av mig och få ut alla tankar som vimlade runt i huvudet, och aggressioner. 1 januari 2009 avslutade jag den gamla bloggen och startade denna och den har blivit besökt 15 000 gånger under 2009 enligt räknaren på min blogg. Det är kul, Det är därför kul att berätta att jag nu är frisk. Jag har inte haft ont egentligen sedan maj 2009 och då slutade jag även blogga regelbundet och började på min bok. I maj sa även mina vänner att det tyckte jag börjat få tillbaks lystern i blicken. Medicinerna hade gjort mig istort sett helt vit förutom i ansiktet, men i maj började jag få färgen tillbaks. När jag skriver vit så menar jag exakt lika vit som en svensk, nu är jag bara lite vit på händer och underarmarna.

Att skriva har varit en bra sak för mig under denna perioden. Kanske för att synas, kanske för att ha något att göra, jag vet inte med det har ju varit en av de få saker jag kunnat göra denna tiden.

I måndags fick jag som sagt beskedet. Det var lite väntat men ändå blev man jätte glad. Det var så roligt att ringa runt och berätta för alla. Jag gillar som sagt att göra folk glada. Jag brukar titta på programmet spårlöst för jag blir så glad av att se när personer gråter av glädje. Det är vackert. Jag har alltid undrat om jag någonsin kommer gråta av glädje. Mina vänner började för första gången berätta hur de kände och reagerade när de fick beskedet att jag var sjuk. Det var många som tagit det hårt. Nu var de så kul att kunna göra dem glada igen. Jag var ju jätte glad men inte så att man började gråta. På måndagen fattade jag knappt och ringde bara runt och berättade. På tisdagen började jag prata längre med vännerna om det. Abby var mega glad och tvingade ner mig på lite bag in boxin igår. Vi diskuterad om vad vi skulle göra på sommaren. Elda, klättra och segla och paddla som vanligt.

Gick hem och la mig för att sova. Jag minns att jag var glad att jag var frisk. Jag minns att jag tänkte att jag antagligen hade blivit starkare av denna händelsen och att jag kände mig redo att börja om mitt liv och möta morgondagen. Man vet aldrig vad som lurar runt hörnet men jag kände att man alltid har något att lära av vad som sker. ”Det som inte dödar en gör en bara starkare ”stämmer. ”Om inte sorgen då och då urholkade våra hjärtan, skulle inte glädje och skratt få plats” stämmer också. Kanske är tråkigheter en viktigt del av livet. Jag skulle ju flytta till Stockholm och börja på Lidair och bli trafikpilot. Det var ju min högsta dröm. Nu kommer jag antagligen aldrig bli godkänd av flygläkaren och får sadla om till programmerare. Jag ska fortfarande göra testerna till flygskolan för man ska aldrig ge upp.

Det är synd att man måste uppleva någon tungt för att komma till insikt om ens då. Enligt Dalai Lama ska man inte bygga upp sin lycka runt någon eller något som kan tas ifrån en. Det är sant, fast svårt. När man råkar ut för något som jag råkade ut för så hjälper det att ha riktigt bra vänner men man måste fortfarande själv se till att man har rätt inställning. Vänner kan bara visa vägen men man måste alltid gå den själv. Det är en sak att veta vägen och en annan sak att följa den. Jag blir alltid så filosofisk när jag dricker vin.

Alla vet att placebo effekten funkar. Tror man att man blir frisk eller full eller något i den stilen när man dricker eller tar ett piller så finns det en chans att man blir det för man tror på det. Positiv energi kan alltså se till att man blir frisk. Det innebär ju att negativ energi kan göra en sjuk. Det är bra att tänka på när man sitter på FB och klagar på livet.

Visst är det tråkigt att inte ha råd att åka på semester. Visst är det tråkigt att bli av med jobbet. Visst är det tråkgit att kugga på en tenta man verkligen kämpat med för att klara. Det innebär att man får desto mer att plugga inför nästa ämne man ska läsa mm. Men man ska inte låta dessa saker ta över. Människan har klarat betydligt större problem än en kuggad tenta. Då och då måste man ta paus och hälsa på hos sig själv. Se hur man själv fungerar, veta vad man klara och inte klarar. Känna vart gränserna går. Vart går tex gränsen mellan att jäkta där blodflödet i hjärnan ökar så man presterar bättre och stressa där allt bara blir fel. När man vet det så klarar man många stora problem bättre. Man stannar upp, skaffar sig en överblick på situationen och lokaliserar vad som gick fel. Sen planerar man om och försöker igen och vips så är tex tentat avklarad.

Det är inte bara för sin egen skull man inte ska skriva massa negativa saker på FB statusen. Det sitter ju andra med problem och läser dessa negativa saker och blir bara mer nerstämd eller kommer på fler saker som inte är bra med deras liv och det blir en negativ spiral. Folk som säger att skadeglädje är den enda sanna glädjen i livet vet inte vad de pratar om. Det är personer som aldrig lärt känna sig själva eller psykopater som saknar vissa grundläggande saker i huvudet. Jag vet personer som sagt så som är föräldrar och då brukar jag säga, ”Jasså, så sorgligt att du känner så, men berätta aldrig för din son att du inte kände äkta glädje när han föddes men känner det när chefens avgassystem rasar”, Men men, jag blir filosofisk när jag dricker vin som sagt och vill ni filosofera någon dag så hör av er så knäcker vi en flaska vin och sen framåt småtimmarna så ska man äta potatismos aspackad liggandes på köksgolvet på filosoferar man riktigt bra. Skämt åsido, jag somnade med ett leende på läpparna på tisdagsnatten dagen efter jag blivit friskförklarad.

Vaknade 05:00 av att jag var hungrig. Jag gick upp och tände lampan överspisen  och satte mig vid köksbordet och åt den wokade maten från dagen innan som så många nätter förr. Men denna natten var något annorlunda. Skålen där jag brukar förbereda morgonens mediciner stod inte där. Och hela lådan med alla mina medicinen som brukar stå bredvid brödburken var borta. Nu som först kom verkligheten i kapp. Fast på att bra sätt. Jag insåg att jag faktiskt är frisk. Det hade gått 36.5 timmar sedan jag fick beskedet från läkaren men först nu började jag förstå.

Det var många känslor som kom direkt, visst hade jag varit ledsen ibland när jag varit sjuk men oftast ignorerat det och gått vidare. Nu började jag bli ledsen för att ha varit sjuk. Det var som att jag inte låtit mig vara det. Jag var ledsen för att det varit så jobbigt men samtidigt glad för att jag blivit frisk. En stor sten hade fallit från mitt bröst och det kändes lättare att andas. Jag vet hur det känns att vara svårt sjuk, jag vet hur det känns att berätta och göra folk ledsna. Men jag vet även hur det känns att ha världens bästa vänner. Jag vet hur det känns att gå till sjukhuset varje vecka i två år. Jag vet hur det känns.

Jag vet hur det känns när man klarat alla lungtester och läkare säger att hon har ett brev till mig från min andra läkare. Tiden står still när man läser. Först fattar man inte sen inser man att det står att man klarat alla hösten tester och att man bara ska göra ett test till. Den glädjen är obeskrivlig. Sen fick jag en dag då läkare skulle ringa. Det var i måndags. Jag väntade hela dagen, klockan 16:30 ringde det från okänt nummer. Jag fick beskedet att jag var frisk.

Jag var glad lång in i själen. Jag kände mig så lättad. Känslorna vällde över mig det går inte riktigt beskriva med ord. En av mina högsta önskningar hade ju gått i uppfyllelse och hela framtiden låg framför mina fötter igen. Det var just nu jag verkligen fattade det. Det var just nu klockan 05:00 där jag satt i min ensamhet vid köksbordet i skenet från lampan vid spisen som jag förstod hur det känns att vara lycklig. Alla på TV som det brister för så glädjetårarna sprutar i programmet Spårlöst vet vad jag pratar om. De liksom jag vet hur det känns när man blir så glad att något brister. Man spricker av lycka

Ja det är så det känns.
Ens kropp blir helt enkelt för liten för alla känslor…

En perfekt start

Hej på er små lingontroll.

Gott nytt år önskar jag alla mina läsare.

Jag har goda nyheter =))))
Jag har i nästan en vecka väntat på ett telefonsamtal. Det var att min läkare skulle ringa och förklara min situation. Han lät väldigt stressad och man märkte att han ville få mitt samtal överstökat så fort som möjligt. Han rabblade på min sjukdomshistoria blixtfort och sa sen att ”Mattias du är nu frisk och har klarat nertrappningarna ganska bra och kan nu omedelbart sluta med dina mediciner.”

Helt ofattbart =)

Jag äter ganska mycket mediciner för bieffekterna och dem kommer jag kunna sluta med också. Men som ni minns blir jag ofta ganska sjuk när jag trappat ner på medicinerna och så kommer det även bli denna gången, och kanske lite värre med tanke på att jag slutat helt. Men det är ok, man kan stå ut någon vecka till  när man varit sjuk i 2 år. Det var 25 dec 2007 som jag  märkte att jag inte var frisk. Det som kommer hända nu är att jag blir sjuk och får ont lagom till helgen och sen kommer det sitta i mellan 3 -7 dagar, efter det blir jag lite bättre för varje dag och om 2-3 veckor från och med idag kommer jag vara helt frisk och denna gången för alltid.

Denna bloggen fyllde 1 år på nyårs dagen och ca 9000 unika läsare  har besökt den. Det är kul, jätte kul, men som ni märkt så slutade jag i stort sett att blogga i Maj efter våran supersköna klassfest. Anledningen är för att jag har börjat skriva en bok om mitt liv och uppväxt. Jag håller alltså på att sadla om från bloggare till författare. Boken är i stort bara i ett planeringsstadium än fast jag har skrivit väldigt mycket alla redan. Det är typ väldigt långa minnes anteckningar och filosofier om hur boken ska bli i när det är klar.

Boken kommer skilja sig ganska mycket från min blogg tror jag. Men jag tror den kommer vara skriven i jag form men att vissa kapitel kommer att ha andra huvudpersoner. Det blir mitt sätt att se på livet i betongen, vad som var bra och vad som gick göra bättre. Det kommer finnas hemska och tragiska inslag men i stort ska boken vara rolig att läsa, man ska känna stoltheten till betongen, man ska känna hur vi kände när alla roliga tokigheter inträffade. I betongdjungels skafferi heter boken nu men det kanske kommer att ändras.

Jag kommer att skriva en bok till i mitt liv lite senare. Som ni vet så drömmer jag om att segla jorden runt. Då kommer jag samtidigt skriva en bok och den boken kommer handla om resan men även min om mina filosofier typ dem ni läst i bloggen.

Men men, nu måste jag försöka smälta nyheten om att jag är frisk, jag ska även ringa runt till lite familjemedlemmar och vänner och berätta. Jag kommer skriva ett inlägg om sjukdomen och det faktum att jag är frisk igen i morgon när jag landat. Just nu har jag så mycket positiva känslor i kroppen att jag snart spricker.

Fatta! JAG ÄR FRISK =)) Två år helvete är över =))))))
//Världens bästa Frillo

Sköt dig själv och skit i andra?

Ett till inlägg om svininfluensan och dess vaccin.
Många är trötta på svininfluensan och hysterin runt omkring den. Folk blev ju hysteriska som vanligt. Och alla negodiler började se sig som lite coolare och smartare än alla andra. Först tänkte de att det bara var samma gamla tjat och drar idiotiskt nog paralleller med fågelinfluensan och all hysteri runt den. De tänker, jag tänker minsann inte låta mig luras, de erkänner givetvis inte att de lät sig luras av fågelinfluensahysterin. De vill bara verka ohysteriska och coola. Men det är nog fler som dött av att använda tandtråd än av fågelinfluensan, så att använda den som exempel på att man inte ska vaccinera sig utan att idiotförklara sig själv blir nog en utmaning.

Okunskap gör att folk tänker att svininfluensan är typ samma hysteri.

Efter ett tag blev det hysteri om att vaccinet skulle vara farligt (folk verkar att gilla att bli hysteriska). Jag vågade vaccinerar mig. Jag är en mega tuff kille som brukar spela ryskroulette mm och genom att vaccinera mig fick jag en mega adrenalinkick när man kände att man lekte med döden. NOT! Jag lovar att ett tequila race med mig är betydligt skadligare för kroppen än att vaccinera sig. Ändå vågar folk vara med på tequila race, röka och dricka coca cola light mm. Fast svininfluensa vaccinet är ju livsfarligt enligt dessa.

Nu kommer den nya hysterin. ”Vaccinet är slut” hysterin. Alla som inte hade tänkt vaccinera sig inser att ”shit allt vaccin är slut, alltså är det många som vaccinerat sig och inte jag, shit shit shit, jag kommer dö, jag måste få tag på vaccin.” Jag gillar konspirationsteorier, mest för att det är kul att läsa om, men jag tror sällan på dem. Men tänk er att landstingen beställt in vaccin till hela svenska folket. Sedan sprider alla negodiler sin propaganda på Facebook om att man inte ska vaccinera sig. Det blir 100 000 tals vaccin över och bortkastade pengar. Folk blir sjuka och det kostar sjukvården massor. Men om de ljuger om att vaccinet inte räcker och försenar allt i en vecka. Då kommer folk be om att bli vaccinerade som aldrig förr. Du kommer nog kunna köpa svininfluensavaccinet under disk på ett flertal ställen i stan till riktiga överpriser. De som varit så coola och struntat i att vaccinera sig och skrivit om hur trötta de är på allt tjat om vaccinet kommer då sitta och skryta typ ”Vaccinet var ju slut när jag skulle vaccinera mig, men jag har ju lite kontakter och känner killen som har pressbyrån här nere. Hans syrras granne gjorde lumpen med en son till en läkare så jag fick köpa mitt vaccin för 2 000:- så jag blev ju inte hysterisk som alla andra” De viktiga är att dessa personer får sticka ut ur mängden så blir de nöjda.

Facebookstatusar är ett bra sätt för mentalt underutvecklade individer att kunna sprida sin dynga till andra i deras bekantskapskrets. De skriver att de inte ska vaccinera sig och att deras vänner inte borde vaccinera sig. Hur tänker man då? Om jag inte vill vaccinera mig för att jag är rädd för sprutor eller dess innehåll eller för att jag känner att jag är mycket tuffare och coolare om jag inte gör det, eller för att jag känner att jag inte är så lätt lurad som går på hystering mm. Varför vara så idiotiskt dum och skriva det på FB? Ska du inte vaccinera dig så försök få dem runt dig göra det istället. Då blir risken att du blir smittad mindre. Och chansen för att du kan dunka dig själv i ryggen nästa sommar och skryta med att du inte blivit smittad är större. Ingen kommer ändå komma ihåg dem om det visade sig att vaccinet var en bluff el dyl. Däremot kommer alla som blivit sjuka pga att de lyssnat på dessa Antisvininfluensavaccins profter komma ihåg dem.

Jag har en sjukdom som gjort att jag varit nära döden två gången, senast förra sommaren. Och det var jag utan att ha svininfluensan. Vad tror ni händer om jag blir så sjuk igen och jag blir smittad av svininfluensa? Hur kan jag skydda mig? Jag kan vaccinera mig, 2 st sprutor får jag pga att jag är i riskgruppen, Det ger ett 90% skydd. Om ALLA runt omkring mig vaccinerar sig är risken liten att jag blir sjuk. Men så långt är det ingen som tänker. ”Sluta tjata, jag är frisk och kry och bryr mig inte om jag blir sjuk.”

Jag önskar att jag kunde säga det samma. Men jag är inte frisk och kry, men jag håller på att bli. Jag har Sarkoidos. Jag dör kanske inte om jag får svininfluensa men inflammationen i mina lungor tog 2 år att få bort. Att vara sjuk i två år är ingen lek. Det är jobbigt på alla tänkbara sätt. Får jag svininfluensa nu så kan min sjukdom komma tillbaks eftersom den inte är helt 100% borta än men nästan. (jag har ett test kvar att klara). Kommer den tillbaks så kanske jag inte dör men jag kommer nog bli sjuk i två år till. Det vill jag inte bli och det finns många med mig i samhället som har det likadant som jag. Genom att vaccinera dig så gör du mig och andra i samhället en stor tjänst.

Om du inte vill vaccinera dig så visst accepterar jag det, men måste du få andra att inte vaccinera sig?

Om svininfluensan plötsligt slår till och smittar många och jag (eller någon annan) dör. Eller om min sjukdom kommer tillbaks och jag blir sjuk i 2 år till. Hur coolt är det då att skylta med på FB att man inte vaccinerat sig? Vilka är ni i samhället? Vilka regler lever ni efter? Sköt dig själv och skit i andra?

 

Jag bara undrar…

Antisvinvaccinets profeter

Hej alla små lingontroll.

Jag har diskuterat svininfluensa på chatter och telefon det senaste dygnet. Alltid lika intressant att höra andras åsikter. Det intressantaste måste vara när man frågar. ”Ska du vaccinera dig?” och man får ett mycket självsäkert ”Nej aldrig, jag går inte på den där skiten!” Jaha, vad då då? frågar jag. Och då kommer argumenten. Man vet inte om man ska skratta eller gråta när man hör dem.

När jag sedan börjar ifråga sätta argumenten blir det genast en aggressiv stämning eller så hinner folk tyvärr inte prata mer utan man får ta det någon annan gång. De som ändå har ”tid” att diskutera får argument efter argument bortblåst, sen kommer alltid påståendet om att de inte bryr sig om de blir sjuka och att det är därför. Men om det verkligen var därför varför sa de inte det direkt då utan kom med en massa andra argument först? Då säger de att de faktiskt inte är så insatta i just svininfluensan och dess vaccin pga att de inte bryr sig och tänker att det händer ju inte mig.

Det är ganska intressant. Varför svarade de på frågan om ifall de skulle vaccinera sig med orden, ”Nej aldrig! Jag går inte på den där skiten”, om de inte är insatta? De vill utge sig för att veta mer än alla andra som vaccinerat sig men det visar sig att de vet mindre. Men varför svarar de inte ”Jag är faktiskt inte så insatt men jag har inte vaccinerat mig mot influensa förut så sannolikheter att jag gör det denna gången är liten.”? Hade de sagt så hade man inte ifråga satt dem utan man hade förstått dem direkt. Faktum är att de trodde sig veta mer än alla andra tills de började få frågor om vaccinet och influensan av mig.

Ni som varit i en diskussion med mig vet att jag sällan kommer med påståenden. Jag ställer oftast bara frågor och så kommer den andra parten fram till svaren själv utan att jag behövt säga att såhär och såhär ligger det till. Det blir oftast bättre stämning då än när man försöker berätta för någon att de har fel. Det kanske inte låter som att det skulle vara mindre provocerande men testa så får ni se. Det är den sk barnmorskemetoden som det så fint heter. Sokrates använde sig av den. Barnmorskemetodens idé är att varje individ själv har all den kunskap hon behöver inom sig för att nå upplysning (buddha). Genom att ställa de rätta frågorna kan man förlösa individens tankefoster.

Fördelen är att när folk blir arga vilket är en ganska vanlig reaktion när folk har fel tyvärr så kan man bara fråga, ”Varför är du så arg? Jag har ju bara frågat dig om varför.” Då inser en del att de inte alls ska vara arga, vissa inser aldrig det tyvärr.

Men varför har folk en så dålig kunskap och varför är de med dålig kunskap så negativa? En av anledningarna kan vara alla negodiler. De finns på skolor, de finns runt fikaborden på arbetsplatser och de finns i omklädningsrummen. Vad är då en negodil och hur känner man igen dem? Det är ganska enkelt att förklara. En negodil är en person som alltid är negativ och sprider sin dynga överallt. Likt krokodiler så har de väldigt stora munnar och pratar på hela tiden, de har väldigt små hjärnor och det i kombination med deras näst intill obefintliga öron gör att man aldrig kan förklara något för en negodil och få dem att ändra åsikt.

Ibland har de det där påklistrade leendet hela tiden de pratar. Nästan som om de hade pratat om något kul/pinsamt de just bevittnat på stan. Det är väl för att de försöker överförtydliga hur dumma alla andra är som inte fattat och att de bara tycker det är komiskt.  Men oftast så sitter de med armarna i kors och är arga. Men inte alltid, ibland pratar de helt lugnt precis som det vore en självklarhet det de säger.  Men många negodiler pratar väldigt mycket. Tomma tunnor skramlar mest heter det ju, och kanske är det så det är. De med mest undertryck innanför pannbenet är  kanske de som låter mest runt fikaborden.

Demokrati är en bra sak. Ett steg mot världsfred. Men det är inte alltid bra. Yttrandefrihet kan vara dåligt ibland, för vissa okunniga personer kan nå ut och sprida sin propaganda precis som om det vore sanning. Det sprider sig från mun till mun och över chatter mm och tillslut så tycker så många så att de andra hakar på för att ”alla” verkar ju tycka så, så det stämmer nog. Tidigare missnöje kan leda till att man lyssnar på personer som man normalt aldrig lyssnar på. Personer som ingen normalt lyssnar på börjar få uppmärksamhet och börjar propagera mer än någonsin. Ta nazismen i Tyskland tex. Ett bra exempel på missnöje, och okunskap bland väljarna. Men nazismen är tyvärr inte det enda exemplet i historien där mentala kalhyggen lyckas övertyga den stora massan med sin okunskap med vad som låter som ”sunt förnuft”.

Så vad säger negodilerna om vaccinet då? Det är ganska intressant men just alla negodilerna har massor med vänner som blivit sjuka av vaccinet. De har fått alla influensa symptom och fått sjukskriva sig och de som inte fått biverkningar har ju fått svininfluensan istället. ”Ja, men min vän fick svininfluensan och sa att det inte var så farligt. Ja, men tog personen prover så det konstaterades att det var svininfluensan och inte bara en vanlig? Ja…, det tror jag”

Är alla negodiler mytomaner? Eller ligger det någon sanning i att just alla deras vänner som tagit sprutan råkat illa ut. Visst skulle man kunna tänka, Jaha, det är därför de är så negativa. Men faktum är att det är samma personer som är negativa till allt.

Hur blev det för mig när jag tog sprutan då?

Jag vaccinerade mig för jag ligger in en riskgrupp. Min läkare sa att det var en bra idé och jag litade  på henne. Samma sekund jag fick sprutan började jag må lite lite illa. Inte mycket men tillräckligt för att ljuga om jag inte nämner det. Men illamåendet försvann under natten. Dagen efter var jag lite ”hängig” och hade ganska ont i armen. Inte när man ansträngde den normalt men skulle någon slagit till mig på armen hade det nog gjort väldigt ont. Hade jag då sjukskrivit mig? Ja, jag tror det, det beror lite på vad man sysslar med. Jag hade nog inte viljat jobba med kunder. Inte viljat gå i skolan om det inte var jätte vikigt. Men det är mer viljan det handlar om. Hade jag tex jobbat som pilot eller programmerare hade jag nog åkt till jobbet om det var mycket att göra. Jag är en person som hellre stannar hemma en dag för mycket. Jobbar gör man så det räcker i alla fall och ingen har nog legat på sin dödsbädd och önskat att det jobbat lite hårdare i livet.  Men alla fick ju inte biverkningar och vissa kanske fick värre. Jag är ingen tönt, så jävla sjuk blev jag ju faktiskt inte att jag skulle avråda från att vaccinera sig. Jag har ju trots allt gått till jobbet sjukare när jag känt att det varit mycket att göra.

Man kan läsa att hälften av alla vaccinerade på en skola blev sjuka och sjukskrev sig i en dag och var tillbaks dagen efter. I samma artikel så ser man att ingen av de på infektionskliniken sjukskrev sig. Hur kommer det sig undrar vissa. Inte alls konstigt tycker jag. Jag skolkade ganska mycket som ung, det är fler som gör, influensavaccinet kunde göra folk sjuka och helt plötsligt fick man  en anledning till att stanna hemma och spela elgitarr hela dagen utan att någon ifrågasatte det. Är det så konstigt att folk sjukskriver sig då? I praktiken funkar det så här, ta vaccinet och ta ut en obetald semesterdag utan tjafs. Hälften av de vaccinerade i en skola sjukskrev sig, det innebär att bara hälften av skolungdomarna insett vilken vinstlott det är att vaccinera sig.

Kvicksilvret i vaccinet är en sak som avskräcker en hel del. Det låter ju faktiskt jätte farligt. Jag håller helt med. Kemi är ju ganska intressant ämne liksom patologi. Ingen har väl lyckats missa att kvicksilver är något riktigt farligt och ohälsosamt. Inte konstigt att folk blir rädda. Men tar de reda på fakta? Det är så intressant att personer som inte kan ett skit om vare sig kemi eller människokroppen har blivit några slags profeter när det gäller patologi. Personer som knappt vet vad kvicksilver är och än mindre etylkvicksilver använder sig av ord som Tiomersal. Visst är det charmigt? Det är som när en 3 åring helt plötsligt säger en riktigt vuxen fras och alla bara skrattar och ler. För alla vet att personen inte har en blekaste aning om vad den just sa. ”The wise can play the fool, but the fool cant play the wise” är en av mina favorit fraser. Lite kortfattat betyder det att en smart person kan låtsa var dum, men en smart person blir inte lurad av någon som försöker verkar smartare än den är.

Jag tog reda på fakta om kvicksilvret. Konstigt vore det ju annars om jag låter någon spruta in kvicksilver i min kropp. Jag Googlade på Svininfluensa och kvicksilver. Det första man hittar är en sida där de säger att ja, det finns kvicksilver men det innehåller endast 2.5 mikrogram kvicksilver och är ungefär det man får i sig på en vecka i den vanliga kosten. Den som drar kvicksilvret som argument kan inte ha försökt ta reda på fakta alls. Det har ju inte varit i deras intresse eftersom den fakta de trodde sig ha om kvicksilver varit till deras fördel. En intressant sak är att negodilerna är så arga på media som sprider skräckpropaganda om svininfluensan och tycker att medierna borde förbjudas att göra så. Sen i nästa sekund är det negodilerna som sprider skräckpropaganda om vaccinet. Dubbelmoralen gör negodilerna till hycklare.

Ni som är rädda för kvicksilvret, äter ni fisk?

Förlamning är en annan sak som flera använder som mot argument. Det har varit svårt att få tag på info om detta. Jag har sökt lite men det mesta är ju typ bara privatpersoners huvudvärk man hittar. Men alla negodiler verkar ju ha hittat fakta. Var hittar man fakta och statistik för detta? Hur många tog vaccinet då på 70-talet? Hur många blev sjuka. Var det hel eller delvis förlamning. Jag fattade det som att det trots allt bara var för några dagar och att de flesta blev helt friska. Är det helt samma vaccin, har inget förändrats sedan 70-talet? Vill alla läkare, forskare och myndigheter att vi ska bli sjuka så att läkemedelsföretag utomlands tjänar pengar? Mörkar WHO, smittskyddsinstitutet och svininfluensan.com något för alla? Tror ni även att månlandningen var en bluff?

Men dessa negodiler vet mer än alla andra som sagt. På något sätt har de lyckats få kunskap som inte sjuksköterskor och läkare har. Eller har de kanske kunskapen men mörkar den. Men negodilerna låter sin minsann inte luras. Men det är intressant att de kan gå ut och säga att sprutan är farlig och att man inte ska ta den när inte ens WHO eller Smittskyddsinstitutet gör det. Inte ens svininfluensan.com som inte alls varit sena med att skriva om negativa saker skriver att man inte ska ta sprutan. Svininfluensan.com gillar att skriva om negativa saker. Det ger fler läsare. Är det någon som räknat alla olika reklamer på produkter på deras sida. Jag antar att ni som säger att läkemedelsföretagen bara gör allt för att tjäna pengar är medvetna om andra medier som tjänar pengar på att skriva negativa saker? Ni har väl tagit era fakta från icke privatägda, icke reklamfinansierade medier så klart. Eller?

Hur allvarlig är då influensan. Tja, den verkar ju ha potential att vara farlig precis som alla andra. De som drabbats upplever ganska milda symptom i alla fall jämfört med det medierna försöker skrämmas med. Mindre än var 10:e behöver uppsöka sjukhus, precis som med alla andra influensor. Men folk vågar köra bil trots att ca 420 dog i trafiken förra året bara i Sverige. Risken att dö i influensa är väldigt liten. 1000-2000 brukar det vara för vanliga influensor. Kanske även för svininfluensan. Jag vet allvarligt talat inte hur många dödsoffer svininfluensan skördat. Men ibland vissa år skördar influensan lite fler offer och kan bli upp till 4000 men då är dessa siffror för hela världen. Verkar vara ganska liten risk att dö. Lika liten är risken för att dö av vaccinet. Folk vågar flyga, åka bil, äta fisk, dricka redbull, äta chips, gå i foppatofflor, röka, gå hem ensam från krogen, snorkla bland hajar, men man vågar inte vaccinera sig mot influensan.

Anledningen till att man vaccinerar sig är för att man inte vill bli sjuk bl a.

Ja, ja, men jag bryr mig inte om jag blir sjuk säger alla när de fått motargument, ”jag kan ta det”, ”jag skiter i om jag blir sjuk en vecka”. Nej men säg det direkt då, så slipper man se massa argument hit och dit, och om du struntar i om du blir sjuk, måste du få dina vänner att strunta i det då också? Måste du sprida osanningar om vaccinet? Att välja att riskera att vara sjuk och att sprida en influensa som riktigt sjuka i riskgrupper kan dö av istället för att ta en spruta och ha ont i armen i en dag och på så sätt gjort sitt för att försöka stoppa spridningen är ju upp till var och en.

Men jag tycker att lika självklart som det är att de inom sjukvården ska vaccinera sig, lika självklart borde det väl vara att folk som jobbar i butiker och träffar massvis med folk varje dag vaccinerar sig? Eller varför inte ta de i restauranger? Borde det inte vara självklart att de vaccinerar sig? Det har ju faktiskt hänt att en restaurang har smittat ner flera hundra gäster pga att någon burit på virus. Men det verkar vara coolt att inte vaccinera sig. Särskilt bland yngre.

Det är verkligen nya innegrejen att vara emot influensavaccin. Det är så det funkar, för något år sedan var det inne att argumentera och sedan när man fick motargument så frågade man om de hade hittat fakta på wikipedia och sen sa man att det står massa skit där som vem som helst kan skriva in. Sen blev det inne att gnälla på särskrivningar.  Nu är det inne att gnälla på alla lättlurade som vaccinerar sig och att sprida sitt propaganda mot vaccin. De som följer detta internetmode är personer som tror de går sin egna väg och inte gillar mode och nymodigheter. Men som sagt de är bara negodiler. De är emot allt som den stora massan är för bara för att. Vissa är emot alla förändringar. Varför ändra på något som funkar. Men hade vi lyssnat på dessa människor hade vi varken haft elektricitet, rock n roll, motorvägar, järnvägar, högertrafik eller fler kanaler än SVT1.

Nu tror dessa otroligt jobbiga människorna att jag är en person som vaccinerar mig mot allt. Tex fågelinfluensan. Svaret är nej, jag har inte vaccinerat mig mot influensor tidigare men jag har tagit resevaccin inför utlandsresor. Fast det verkar ju helt ok bla negodilerna. När fågelinfluensan var i asien var jag i thailand och jobbade som eldartist i och besökte t o m ett typ Zoo med massa olika fåglar som man matade med nötter man kunde köpa. Jag är inte en person som drabbas av hysteri. Jag är en person som tycker det är jobbigt att lyssna på både hysterin om influensan och hysterin mot vaccinet.

Jag råder alla att vaccinera sig. För att slippa vara sjuk, slippa smitta andra och slippa sprida sjukdomen vidare tills den når någon i en riskgrupp. Du kanske klarar att vara sjuk, men det finns de som inte gör det. Allt handlar inte om dig i denna världen. Ni som vill vara rebelliska och trotsiga och följa den coola nej till vaccintrenden som är inne att ha på Facebook kan ju fortsätta med det. Jag tror trots är en viktig utvecklingsfas innan man blir vuxen. Det är inget man kan säga till någon att sluta vara, utan man måste komma på det själv. Hoppas det inte tar lång tid bara. Men alla ni som inte är tonåringar, varför vaccinerar inte ni er?

Jag bara undrar..

Svininfluensa hysterin

Sitter och läser andras kommentarer om svininfluensa på Facebook

Fy fan vad trött man blir ibland.
Som vanligt började ju medierna skriva om det som att jordens undergång var nära. Sen började folk som vanligt prata om att denna influensan har ju inte dödat alls många jämfört med alla andra och att allt bara var bullshit. Hur tänker man då? Man kan ju knappast jämföra de andra influensornas siffror med en influensa som precis börjat. Det säger en hel del om dessa människor. Men skit samma. Samma tjat som vanligt.

Sen började alla prata om att folk dör hit och dit, riskgrupper mm. Men visst, de flesta tillhörde ju inte riskgrupperna och tyckte sig inte behöva vaccinera sig. Sen blev folk sjuka som inte var i riskgrupper, tidningarna blir ju jätte glada. De säljer väl lösnummer som aldrig förr. Helt plötsligt förändras diskussionen. Nu handlar diskussionera om, om man ska vaccinera sig eller ej pga risken att man kan dö av influensan. Då säger alltid alla besserwissers att nej nej det är ingen fara, risken att dö är så liten att det är löjligt typ. Visst det är sant, men är inte anledningen till att man vaccinerar sig att man inte vill bli sjuk? Det verkar alla glömt.

De flesta dör ju trots allt inte och är inte ens nära. Varför ens diskutera det? Frågan är om ni vill bli sjuka eller ej. Det finns många anledningar till att vaccinera sig, men risken att dö är knappt värd att nämna. Men visst finns det alltid en risk. Det gör det ju med allt här i livet.

Nu börjar medierna skriva om att vaccinet i sig är farligt. Folk har hamnat i koma, börjat gå baklänges, blivit förlamade mm. Listan på bieffekter som kan komma kan göras lång. Men det är bieffekter som de flesta inte får. Det är samma sak om du tvingar alla som vaccinerat sig att äta en påse nötter. Det finns folk som är allergiska och några kommer dö. Är jordnötter farligt bara för att det finns folk som dör om de äter dem? Jag tror att om alla i Sverige skulle tvångsvaccineras och bli tvingade att äta en näve nötter så kommer fler bli sjuka och dö av nötterna än av vaccinet.

Det finns väldigt många som är experter om svininfluensa på Facebook har jag märkt. De predikar på sina statusar om att vaccinet är onödigt, farligt mm. De rekommenderar sina vänner att inte vaccinera sig av olika anledningar. Det är ganska intressant tycker jag. Dessa personer brukar veta allt bäst. De vet vilket band som är bäst/sämst, det vet vilken film som är bäst/sämst, de vet vilka de bästa restaurangerna är med vettigast folk mm. De vet allt, och de predikar ut allt. De människorna gillar att sticka ut, de gillar att vara annorlunda och gör allt för att vara det, och gör allt för att alla ska märka att de är det. Sådana människor är töntar enligt mig.

Dessa människor har minsann genomskådat Aftonbladet för länge sedan och går inte på något längre. Vargen kommer säger de. De vet att de inte kommer dö och om de trots allt skulle bli sjuka så är det inga problem för dem. De kan ta det. De tycker man nästan är dum som vaccinerar sig. Frågan är om de kan ett enda argument till att ta vaccinet? Det verkar inte så, för de pratar bara om varför man inte ska ta sprutan. De vet minsann mer än medierna och alla lättlurade svenskar. De vet mer än alla läkarna och sjuksköteskor, de vet mer än alla forskare och experter. De vet så mycket att de kan rekommendera andra att inte ta sprutan helt enkelt.

Det är ganska facinerande med tanke på att det som skiljer dessa från oss andra är inte  examen på universitet och skyhöga studieskulder. Det som skiljer är att de har fler timmar framför datorn när de spelar WOW på ett år än vad en Flygkapten på SAS har flygtimmar på ett år. Men visst, de spelar ju inte bara tv spel, de går ju på konserter med ”okända” band och klär ut sig till riddare på tornéspel ibland. Fast man kanske blir allvetande av internet mjöd och Jolt-cola.

Ja, jag gillar att dra alla över en kam =)

Nu har medierna lyckats skrämma upp svenska befolkningen att man dör av svininfluensan, och sedan har de lyckats skrämma upp dem med att man dör om man tar vaccinet. Alla vet att medierna är dumma i huvudet. Men är inte de utan medicinsk utbildning och kunskap som rekommenderar andra att skippa vaccinet lika dumma? Är vi inte rörande överens om att dessa personer är i alla fall minst lika jobbiga att lyssna på som medierna?

Men visst kan vaccinet vara skadligt. Men jag tror inte det. Men jag kan ju inte lova något. Jag vet inte hur många ml sprutan är på men jag skulle nog våga dricka samma mängd bensin. Det är så många i sjukvården som tar sprutan och man får ju hoppas att de vet vad de gör. Om de vågar ta den så vågar jag göra det.

Runt midsommar och påsk är många rattonyktra och många kör ihjäl sig, men det hindrar inte folk från att ge sig ut och köra bil. Folk röker, dricker alkohol och redbull mm fast läkarna säger att de kan bevisa att det är farligt. men det skiter alla i. Så jävla farligt är det ju inte tänker de. Men när läkarna säger att vi borde vaccinera oss och att sprutan inte är farlig så vågar vi inte ta den. Är inte det jävligt konstigt? Man vågar röka fast läkarna säger att det är farligt men man vågar inte ta influensa vaccinet trots att läkarna säger att det är ofarligt.

Det är som att vissa är inne i en slags vuxen trotsålder. Undrar varför det är så. Kanske var det dessa personer som inte vågade smygröka när de var 13. Det var kanske de som aldrig vågade skolka. De har aldrig kört trimmat. Det var kanske de som hade stränga föräldrar som de aldrig vågade säga emot. Det var de som inte vågade sno en flaska starkvinsglögg när de var 14 och blanda med julmust och dricka sig så full att man ligger i fosterställning och spyr helt svart hela Luciavakan.

De här personerna vågade kanske aldrig vara rebelliska och tonårstrotsiga, utan har hela deras uppväxt gjort precis som de blivit tillsagda. Så nu när de blivit ”vuxna” och får fatta egna beslut så gör de allt tvärt om. Typ ”Jag skiter i vad läkarna säger, ingen kan tvinga mig att ta sprutan” det var ungefär så jag lät när jag var fjorton och fick läxor. Men man växte ju ifrån det tankesättet.

Så vem ska man lyssna på. Vissa lyssnar på läkarna, medierna, lärarna, cheferna, föräldrarna, barnen, kompisarna, kändisarna, favorit krönikörerna, eller bloggarna. Alla har någon de lyssnar på. Jag valde att lyssna på min läkare. Hon är trots allt utbildad och har förhoppningsvis valt sitt yrke för att hon vill allas bästa ur hälsosynpunkt.

Jag vaccinerade mig pga att jag ligger i riskgruppen, vistas ofta i sjukhus miljö och sist men inte minst för att jag ska utomlands i vinter. Man vill inte få influensa dagen innan man åker typ. Jag är ingen anhängare till Murphys lag men jag vill heller inte utmana ödet. Men den största anledningen till att jag vaccinerar mig är för att jag inte vill bli sjuk. Tro mig, jag har varit sjuk tillräckligt de senaste två åren.

Men en väldigt stor anledning till att man ska vaccinera sig är för att minska spridningen och därmed minska risken att barn (egna eller andras) som inte får vaccinera sig blir sjuka. Man minskar risken att de som är i riskgrupperna och kan dö inte blir sjuka. För trots att de vaccinerat sig så är det ju bara ett 90% skydd. Helt plötsligt är ju inte vaccinationen något själviskt. Helt plötsligt är det för andra man vaccinerar sig. Man hjälper de redan svårt sjuka och svaga i samhället att få en tryggare tillvaro.

Jag rekommenderar alla mina läsare att vaccinera sig. Jag är en osjälvisk människa och hoppas att ni är det också. Man lägger 2 minuter av sitt liv och får ont i armen i 2 dagar men man har dragit sitt strå till stacken för att andras skull. Man ska tänka på andra männskor ibland och inte bara på sig själv. Vill ni hjälpa barn och sjuka i samhället eller vill ni vara coola och trotsiga?

Jag bara undrar…

Halloween ungjävlar!

Hittade ett till gammalt inlägg från min förra blogg skriven för ett år sedan

Jag hatar Halloween.
Det är jätte kul med maskerad mm men inte alla jävla ungar som ringer på dörren.
Eller ännu värre, alla jävla ungar som inte ringer på dörren när man vill att de ska.
Vart enda halloween har jag glömt att köpa godis och varit tvungen att ge pengar till de små rackar ungarna istället. De blev ju jätteglada naturligtvis men alla små valörer försvinner ju ganska fort.

Så i år kom jag ihåg att köpa godis. Kände mig ganska stolt. Hade ju valt mitt favvo godis. Tänkte att ungarna skulle komma ihop mig som den med bra smak på godis. Men icke. Inte en jävla unge ringde på dörren. Så nu sitter man här och äter upp allt godis själv. Jag har ätit alldeles för mycket och mår skit just nu. Skulle inte förvåna mig om de ringer på nu när nästan allt är slut. Ska koka olja och hälla på de små klinen om de ringer på nu. Hälla olja på dem och rulla dem i fjädrar och skrika att det får komma tillbaks i påsk om de vågar.

Fast jag gillar egentligen barn. Men jag gillar inte halloween. Tänker bara på vänner och släktingar som inte finns här längre. Tände ljus för Mickey igår här hemma. Det kändes fint. Ska göra det ikväll igen tror jag.
Tända ljus. Laga mat. koka olja och slita sönder kuddar och samla fjädrar.
Jag ska fan lära ungarna jävlarna att komma i tid om de ska ringa på hos mig =)

pumpkinsick_Full

Amatör komiker

Hittade ett inlägg från min förra blogg.
Eftersom jag har haft en mental istid ett tag så publicerar jag det här.

 

Fan vad jag hatar personer med sex humor

Sexskämt är ett bra exempel på dålig humor tycker jag.
Jag och en vän har pratat lite om det. Jag drar aldrig sexskämt. Jag tycker inte det är roligt. Det är alltid en speciell typ av människor som drar sexskämt. Det är killar (eller gubbar) som drar det för tjejer för att få dem generade. Eller är det för att de är enda sättet de kan få prata snusk med en tjej? Eller för att på ett lågt sätt komma in på sexsnack med en tjej för att se vad hon gillar? Jag vet inte, alla anledningar är lika töntiga.

Eller så är det bisexuella tjejer som har sex som största och enda intresse. Dessa personer pratar sex med allt och alla precis som att det vore det naturligaste som finns. Personer de precis träffat och sitter med i samma bil tex är inget undantag. Man får känslan att hela deras personlighet är uppbyggt på sex och att det är det de vill att andra ska veta om dem. Men det sorgliga är att om det enda man har att berätta om sig själv är att man en gång hittat ett one night stand på en fest som man satt på i garderoben så att alla på festen hörde så borde man inte skylta med det för att de andra tänker antagligen att man är den mest tråkiga människa de kommer träffa i sitt liv. Att prata om sitt sexliv för alla är inte coolt. Man vet ju trots allt inte vad de som sitter helt tysta har för erfarenheter. Det sitter kanske och tänker samma sak som mig ” väx upp ta mig fan” Det roliga är när bs tjejer i 18 års åldern sitter och pratar med mig och mina vänner i min ålder (runt 30 år) som om de vore mer erfarna än oss. Hur tänker man då?

Och det chockar ingen med sexprat som Paulo Coelho sa. Ni sticker inte ut genom att prata sex. Prata istället om eran privata ekonomi om du vill chocka någon. Hur mycket tjänar ni? hur mycket skulder har ni? vad har ni för besparingar? Det hör man aldrig någon prata om. Men det är ju då man skulle sticka ut. Men min uppfattning är att de jag vet som alltid pratar om sex och drar sexskämt har dålig ekonomi. Alltså är de äkta losers, antagligen golddiggers. Inte för att alla golddiggers gillar sexskämt, kanske tvärt om. Men på något sätt är golddiggers billiga för att det kan väl bara vara sex en rik är ute efter om han faller för någon som gett upp att lyckas själv och bara satsar på att hitta någon annan som lyckats. Men vad ska man göra om man bara har begåvats med utseendet och ett frisläppt sinne? Antingen golddigger eller prostituerad. Så jag förstår varför golddiggers är just golddiggers.

Vissa som drar sexskämt menar egentligen allvar med vad de säger men de säger det som ett skämt för att se om tjejen är med på noterna och för att sen gå ett steg vidare. Folk som drar sexskämt är personer som skrattar åt sina egna skämt. Det är så typiskt dåliga komiker. De måste skratta själva för att visa att det var roligt så att de andra kan skratta med för att inte vara ohövliga. Fattar de inte att folk skrattar om det är roligt annars skrattar de inte. Måste man ”tvinga” publiken att skratta så är man en dålig komiker.

Kollat Magnus Betnér t ex. Han är enligt mig Sveriges just nu roligaste komiker. (Ja det är sant. Björn Gustafsson är inte ens näst roligast) När Betnér skämtar så börjar publiken skratta så han måste vara tyst ett tag för att annars hinner publiken inte njuta av alla skämten För de skrattar så att de inte hör allt. Så det är typiskt roliga komiker att behöver bli tysta för en liten stund för att sedan gå igång och skämta igen. De har ganska lite tid att prata på scen så de måste avbryta publiken genom att börja prata fast de fortfarande skrattar genom att upprepa sig typ ” *publikskratt* Men, men , men, men (här börjar publiken tystna) men visst håller ni med mig säger han tex och fortsätter.

Jämför det med tex David Batra. Jag gillar inte hans stå uppkomik men har inte sett honom på flera år. Kanske är han bra idag. Men han drar ett skämt och blir sedan tyst fast publiken inte börjat skratta. På så sätt tvingar han publiken att skratta för de vill ju inte vara en dålig publik. När de fejkar sitt skratt så avbryter han dem genom att börja prata precis innan han vet att de tänker sluta skratta iallafall.

En person som aldrig skrattar åt andras skämt är inga komiker. För de kan inte uppskatta komik enligt mig. För de tycker ju bara om sina egna skämt men inte andras. Kolla Clas Malmberg t ex. Han skrattar ju så att han ramlar ur stolen i TV så roligt tycker han det är med humor. Jag kan ju inte ta gift på hur Betnér är, han har ju sin sköna arga stil som är samhällskritisk och satirisk. Och ser lite så där lätt irriterad ut på scen. Men det är ju det som är roligt när han skämtar, Jag kan ju nästan lova att han skulle uppskatta när någon skämtar med honom. Han skulle säkerligen skratta så han ramlade ur tvsoffan i direktsändning om någon skämtade om honom.

Det är det som är humor. Har man bra humor så kan man inte bara dra egna vitsar. Man förstår det roliga i andras också. Jag skämtar ofta. Jag gillar att skämtsamt jävlas med folk. Och tycker det är jävligt roligt när någon jävlas med mig för då får man träna på att komma med snabba repliker mm. Jag anser mig vara bra på att dra historier och tala med folk. Jag har uppfattningen om att folk ser mig som en kille med humor. Men jag tycker inte sexskämt är roligt. Är det för att det inte finns roliga sexskämt eller för att det är dåliga komiker som drar dem? Jag tror på det sist nämnda. Visst måste det finnas roliga sexskämt. Problemet är att man hör dem aldrig. Men hör bara folks pinsamma försök att komma på dem.

Fan vad jag låter pryd idag. Det är jag inte kan jag säga. Jag gillar sex. Jag kan prata om sex. Jag blir inte äcklad av sex. Jag tar inte illa upp när jag hör folk som pratar sex. Men sexhumor är inte min grej. Men visst, om man flörtar lite med någon så kan ju en anspegling till sex vara välkommet. Och visst är det smickrande när någon på ett rumsrent sett sextrackar en som person lite. Det stärker ju bara självförtroendet. Men handen på hjärtat, hur många behärskar att dra sexskämt? Alla ni tjejer som läser denna bloggen. Vad tycker ni om sexskämt. Hur är killarna som drar dem. Tycker ni det är roligt eller skulle ni klara er lika bra utan sexskämten?

Jag satt och funderade lite på sexskämt som är roliga.Och visst finns dom. Skämtet nedan tycker jag är roligt. Kanske för att det ryktas om att historien är sann. Snacka om att killen i skämtet kan det där med humor i såfall =)

kaptenen började med sitt vanliga anrop i högtalarna till passagerarna:

- Välkomna ombord på flight 223 till Mallorca, resan beräknas ta… osv.

När han var färdig glömde han dock att stänga av mikrofonen. Han lutade sig tillbaka i stolen vände sig mot kollegan och sa:
- Nu skulle det allt sitta fint med en kopp kaffe och en avsugning!

En av flygvärdinnorna som hörde detta, satte av i full fart längs mittgången för att säga till piloterna att stänga av mikrofonen. En av passagerarna som såg henne hasta fram i mittgången, ropade till henne:

- GLÖM INTE KAFFET!!

Nu är det fredag igen. Det är alltid lika roligt fast jag är student på distans så det är ju lördag hela veckan för mig. Men folk blir så glada när det är helg och märks så tydligt. Är det någon som vill hitta på något med mig i helgen så är det bara att höra av sig

men kom ihåg

Jag dricker té….

Hunden och kattens dagbok

Fan vad jag skrattade när jag hörde detta. Det är nog verkligen så katter och hundar känner. Rix MorgonZoo är helt tokiga =)))

Att vara pyroman

Detta är ett inlägg från min förra blogg, som jag använt  när jag gästbloggat bl a. Eld är charmigt och det finns något romantiskt över att vara pyroman. Jag skulle aldrig bränna ner något för det är ju trots allt olagligt och drabbar någon privatperson. Men jag förstår helt klart tjusningen i att vara pyroman. Man blir en dold kändis. Lite av en elak superhjälte. Man går omkring på stan och alla man möter har hört talas om dåden men ingen vet att det är just jag som är det beryktade pyromanen. Det blir som ens egna lilla hemligthet. Ingen skulle kunna tro något sådant om den snygga charmiga killen i dreads.

Kanske är det planeringen eller smygandet som gör det så spännande. Att se elden ta sig och sprida sig upp på väggar och i taket är en magisk upplevelse liksom ljudet, doften. T o m blåljusen och alla brandbilarna har sin charm. Brandmän som sprutar vatten och springer kors och tvärs hela natten medans elden med ett järngrepp våldtar den gamla ladan i skogen. Den annars så kalla och mörka natten är nu ett inferno av eld, rök och vattenånga. Det sprakar och yr stora moln av glöd och gnistor som bildar fina mönster och skulpturer med fantasins hjälp. För precis som med molnen så kan man se nästan vad man vill när man tittar på eld och glöd som virvlar runt i skyn. Det är bara att luta sig tillbaks och skåda sitt mästerverk när man sitter där en bit ifrån på ett berg med en termos varm choklad och njuter av underhållningen.

Varje brand är ett konstverk i sig. Eld är vackert, eld är en magisk varelse som andas, äter, växer och skjuter iväg gnistor likt skotten på en växt som vill föröka sig. Elden är något levande. Elden har ett medvetande. Om ni tittar riktigt noga och iaktar elden så kommer du se och känna att det iaktar dig också.

Studera elden, lär känna den och bli vän med elden. Så inser du att eld inte är farligt utan snarare något vackert. Jag var nog pyroman i ett tidigare liv

”Och kom ihåg att om man inte luktar bränt dagen efter, så har man inte haft roligt”
Fire walk with me…

Skräckbilder på ciggpaket

Läste i Aftonbladet att Sverige kanske kommer få skräckbilder på sina cigarettpaket. Alltså hur tänker man då? Är det någon som på fullaste allvar tror att det funkar? De enda som kommer tjäna på det är de som säljer cigarettetui. För det kommer alla de som inte gillar att titta på bilderna skaffa sig. Sen är det problemet ur världen. Ja eller så kan man börja köpa smugglecigg, det blir billigare och man får hemleverans och slipper alla äckliga bilder. Ja sen gynnar man ju den kriminella branschen också så att deras organisationer kan växa.

Varför fattar inte folk det? Vill man röka så gör man det. Alla rökare vet att det är farligt och har någon gång sett dessa bilder i skolan mm. Det hjälper inte. Icke rökarna verkar ju jätte nöjda med dessa bilder. Det visar ju bara att rökarna trots allt är smartare än ickerökarna. Tänk tex på att det slängs ciggpaket lite överallt ibland, precis som allt annat skräp. Är det så bra att det finns bilder på ciggpaketen som kan vara skadligt för barn att se på då?

Politiker kommer lägga ner massa tid på att diskutera denna frågan istället för att lägga den tiden på något viktigt. Det gör hela samhället till förlorare. Alla vet att bilderna inte gör någon verkan iallafall.

Tror folk verkligen på skrämsel propaganda? Vad blir nästa steg. Ska vi ha bilder på feta barn på de röda mjölkpaketen vid frukostbordet? Motivlacka alla bilar med bilder på människor döda i trafikolyckor? Eller varför inte en bild på ett krossat barn som blivit ihjälkörd av en alkoholist på bag in boxen på bordet på tjejmiddagen? Eller är det bara rökarna vi ska hänga ut? Bilderna biter inte på oss rökare, hur svårt ska det vara att fatta?

Men förbjud cigaretter helt och hållet säger alltid någon puckad dagisfröken när det diskuteras tobak. Eller höj priset till 200:- paketet, det skulle funka tror de. Det är märkligt. Man blir ju rädd när man hör de kommentarerna. Jag har vänner som rökt hasch varje dag sedan flera år tillbaks, inte ens de skulle säga något så korkat.

En höjning av tobakspriset eller ett totallt förbud skulle inte göra något bra för samhället. Det skulle bara gynna de organiserade gängen som står för smugglingen. Hur svårt ska det vara att förstå? Det enda som händer är att samhället misster en stor inkomstkälla och arbetstillfällen. För ciggaretterna måste fraktas och lagras och säljas. När man köper cigg så köper man lite choklad eller godis samtidigt, det står så nära till hands i kön på Pressbyrån och vips så blir det ganska många förlorare.

Ja det blir ju butiksägarna och i slutändan staten som förlorar på det. För inte kommer staten spara pengar på minskad sjukvård av rökare inte. Nej nej, rökarna är ju vinnare även de i denna historien. De kommer att röka på som vanligt. Den enda skillnaden är att det blir billigare. De får hemleverans och det blir enklare att få tag på smuggelcigg för att den undre världen fått en mycket trevlig ökning av antalet kunder. Dessutom så slipper ju rökarna som sagt bilderna när de köper smuggelcigg.

Förbud av tobak, höjt pris och äckliga bilder är tre saker som bara är till fördel för den undre världen. Det leder i slut ändan till att det blir lättare att få tag i cigg, det blir billigare för kunden, det lönar sig att vara kriminell (både för kund och smugglare) och en stor inkomst förlust för staten. Hur svårt ska det vara att förstå egentligen? Är icke rökare så hatiska mot rökare att de slutat tänka?

Jag bara undrar…

Yesterdays news på Aftonbladet

slashtopp_993896l

Guns N’ Roses har världens bästa riff” kan man läsa i Aftonbladet på nätet idag. ”Well tell me something new säger jag då”. Det där har jag och många med mig vetat i över 20 år.

Vilken är låten då, undrar säkert alla ni tondöva där ute? Jo, Sweet child o’mine så klart säger jag då.

Det är The Sun som gjort en undersökning bland 5 ooo musiklärare och resultatet var ”klart och tydligt”. Vad ska man säga och tycka om det? It’s yesterdays news. Det där har vi musikälskare vetat sedan den 21 juli 1987. Det var då Guns n Roses album Appetite for destruction släpptes och jag blev ett stort fan till både Slash och Axl och är det fortfarande.

Det är helt klart en av de bästa skivorna i världen.

Teknik-Pata

Ni som har festat med mig vet att jag alltid brukar skoja på Östgötska på fyllan. Jag tycker den dialekten är så otroligt rolig att det näst intill är skadligt för hälsan. Man får ju skrattattacker som kan leda till inre blödningar när de börjar prata.

Ni som känner mig lite bättre vet att jag är en sk tekniktorsk. Jag måste hela tiden ha det senaste och sitter och pratar teknikprylar hela dagarna.

Nu går det ett radioprogram på p3 på tisdagar som heter Cirkus Kiev. I det radioprogrammet så är det en kille som kallas Teknik-Pata. Han och hans bror har ett forum som de ibland lovar lite för mycket i. De pratar med världens skönaste dialekt och diskuterar teknikprylar. Men det är alltid något som går fel och som de skäms över att behöva skriva om i forumet.

Kanske måste man vara tekniktorsk själv för att tycka det är roligt. Eller så kanske man måste tycka att östgötska är roligt. Jag tycker i vilket fall att Teknik-Pata och hans bror Rolle är otroligt roliga.

Här pratar de mp3 filer mm

På denna länken hör ni när de diskuterar 5.1 system

Det finns massa mer på Youtube. Det är bara att söka på Teknik-Pata

Rödvinsdiet

Jag har gått ner 3 kg. Det är bra. Med tanke på att jag gick upp i vikt när jag tänkte banta i Juli. Det slutade med att jag gav upp och tänkte att det är bättre att banta efter sommaren och alla uteserveringar.

Jag har varit ute och gått ibland, men det är allt. Jag började få lite ont så jag tar det ganska lugnt ett tag till. Den senaste veckan har det blivit mycket pizza och bag in boxin’. Jag var säker på att jag hade gått upp i vikt. Men jag hade gått ner 3 kg istället. Fan vad glad jag blev. Vägde mig 3 ggr och kollade att vågen var kallibrerad ordentligt.

Det måste vara Rödvinet, det är en gudasänd dryck. Ni vet ju hur det är med placeboeffekten. Tror man att något hjälper så gör det det. Så jag ska fortsätta med min rödvinsdiet och dra ner på motioneradet. Det var ju ett vinnande koncept. Motion är inte bra för hälsan. Igår tex, då cyklade jag i en timma i solen och blev nästan överhettad och låg sen och sov hela dagen. Men det kanske förklarar varför jag gått ner i vikt. Borde kanske ta några resorb och försöka få i mig lite vatten.

Jag håller på att planera hur mitt bloggande ska fortsätta i framtiden. Ska försöka snygga till bloggen lite också. Har ju haft bloggsemester ett tag nu, men jag lovar att jag ska bli mer aktiv. Jag håller även på att skriva en bok som några av er vet. Så jag prioriterade boken istället för bloggen på semstern för att man inte ska behöva sitta framför datorn hela dagarna. Fast det har jag ju nästan gjort iallafall.

Ni får ha en trevlig lördagskväll allihop. Och kom ihåg att det bara är skrock att man får huvudvärk av rödvin.

Keep on bag in boxin’ där ute =))

Insikt

Visst är det kul när man har köpt en ny fin extern hårddisk på 1GB och varit jätte noga att säkerhetskopiera allt och sorterat foto och musik, fyllt upp med alla avsnitt av sina favorit serier, och fixat och donat i flera dagar och fixat allt i mappar och att det slutar med att hårddisken krashar dagen efter.

Visst är det kul? Visst är det kul när man slängt ut massa tid och pengar och ska vara duktig för en gångs skull och så skiter sig allt?

Det är vid sådana här tillfällen man kommer till insikt.
Man går och lägger sig, drar täcket över huvudet och konstaterar för sig själv att,
Nej, jag kommer inte rösta på kristdemokraterna nästa val heller…

Somna inte nyfiken…

Jag skriver mycket strunt i min blogg men det finns vissa inlägg som jag verkligen har försökt att tänka till på. Dessa inlägg hittar ni under Kategorier -> Frillosofier. och under Kategorier -> Gamla favoriter

Det försöker jag skriva tänkvärda saker och belysa händelser från ett annat perspektiv. Ibland skriver jag inlägget lite komiskt ibland lite provocerande mm men det finns alltid en djup tanke bakom dem

Klicka på denna länken som kommer ni till kategorin Gamla favoriter

http://frillo.wordpress.com/category/gamla-favoriter/

där hittar ni inläggen som jag är mest stolt över, jag har samlat favorit inläggen med mest kommentarer från 3 st tidigare bloggar där (Lunarstorm, Eldsjäl och frillo.blogg.se)

Klicka på denna länken som kommer ni till kategorin Frillosofier

http://frillo.wordpress.com/category/frillosofier/

Andra inlägg som finns i kolumnen till vänster i denna bloggen som jag tycker ni bör läsa är ju den om hur killar och tjejer funkar när de raggar

”Vägen till tjejers hjärtan” heter den

http://frillo.wordpress.com/vagen-till-tjejers-hjartan/

Och så slutligen de 10 Frillosofiska budorden. Ett måste att läsa. Då kommer ni förstå min sjuka hjärna lite bättre =)

http://frillo.wordpress.com/2009/01/01/somna-nyfiken/

Lite bloggstatistik

Nu har det gått 6 månader sen jag startade denna bloggen. Jag har itne varit så aktiv de två senaste månaderna men jag kommer att börja blogga igen i augusti

Under dessa 6 månader har jag haft 6 068 besökare som varit inne på bloggen 10 465 ggr. Det känns ganska kul faktiskt.

Jag har skrivit 125 st inlägg och har fått 492 kommentarer

Man hittar min blogg bla genom sökmotorer. Detta är vad besökarna angivit i sökmoterna de två senaste dagarna för att hitta hit

frillo blogg
anledningar till varför man inte ska ta
att tatuera sig
lekar bröllop
tatuera sig
hur gör man en tatuering
hv71
knyta snören
little persia
var tog den 30 kronan vägen
cinderella kryssning syster kom inte med
tankenötter hur många får
beställa imovane
tatuerare+fladdermus
tatuera sig
kilt kille söder

Jag ska göra en skönhets förändrign i bloggen igen till  augusti. KOmmer att blogga lite då och då fram tills dess.

I går var jag i Stockholm igen, hämtade de sista sakerna och skulle gå ut och äta på Little Persia. Men jag fick huvudvärk och kände att jag var tvungen att åka hem så fort som möjligt. Jag ska upp till Stockholm snart igen så det spelar inte så stor roll. Jag tror jag har vätskebrist och resan hem blev lång. Jag var trött redan innan jag nått Norrköping så det var nog smart av mig att inte gå på Restaurang i Stockholm.

Jag har fortfarande ont i huvudet, och känner mig yr och lätt irriterad. Hoppas jag inte håller på att bli sjuk. Resorb är min vän en dag som denna.

Nu bor jag som sagt i JKPG igen. Har träffat massor av vänner alla redan. Vi är sex stycken som ska iväg och paddla i helgen, Det ska bli kul. Jag har varit och köpt mig ett regnställ, det kan nog behövas verkar det som.

En annan lite rolig/pinsam grej som hände första dagen i JKPG när jag gick runt munksjön för första gången på 1.5 år och matade mina ankor. Jag hade kommit upp i höjd med polis stationen och Hörde någon skrika. MATTE!!!!!!!

Jag vände mig och men såg ingen jag kände igen. MATTE!!!!! hör jag och tittar och fattar ingenting. Sen tittar jag upp mot polishuset och rastgårdarna på taket där. Där står en person som sitter häktad och vinkar till mig. Jag vet inte vem det var men jag har mina aningar. Jag har en barndomsvän som är en flitig besökare där och det såg ut som han (jag ser fortfarande ganska dåligt pga min sjukdom) och det lät lite som han. Svårt att säga. Pinsamt kändes det just då men nu känns det kul att det hände.

Någon som vill gå runt Munksjön med mig och mata ankor så hör av er.

Nu måste jag ta några resorb igen och försöka återställa vätskebalansen i kroppen. Ni får ha de så bra så länge.

Forever young

Det har varit en hel del festande det senaste.
Jag flyttade tillbaks till Jönköping i Lördags efter 1,5 år i Stockholm. Jag var ju sjuk hela tiden och åkte in och ut på karolinska hela tiden. Men de senaste månaderna har jag mått mycket bättre. Medicinerna börjar verka och jag blir nog helt frisk igen med lite tur. Hoppas jag iallafall.

Sista tiden i Stockholm har jag gjort massa kul saker. Jag har träffat massa nya vänner. Jag har haft jätte roligt. För några månader sedan ville jag inget annat än att flytta tillbaks till Jönköping men efter veckans krogrundor så känns det nästan tråkigt att flytta hem. Men Stockholm kommer nog ändå alltid att vara förknippat med Karolinska Huddinge för min del.

Jag har hittat massa nya bra ställen att festa på. Erik min ständiga följeslagare i livet brukar haka på när jag festar. Han är en riktigt komiker och vi satt bredvid varandra på Teknisk naturvetenskapliga linjen i skolan. Han gjorde så att jag skrattade så mycket att jag blev utslängd från lektionerna. Erik är köksmästare på en restaurang på Drottninggatan som jag aldrig minns namnet på. Men han och jag brukar iallafall testa olika ställen. Little Persia tex, perfekt stället att förfesta på. De har underbart god mat och trevlig personal som verkar vara vackra både på insidan och utsidan.

Underbara bar har jag ju hängt på en del på Södermalm. Ligger mycket nära Little Persia. Trevlig personal och trevliga vakter. Jag tycker nog stockholms vakter är betydligt snällare än de i JKPG.

Ett stenkast därifrån ligger, Koh Pha-ngan. Grym bra thaimat och perfekt vid förfester och de säljer även ”buckets” där

Södermalm kommer jag att sakna mycket. Dansgolvet på Patricia tex.

stockholm 023
(Dansgolvet på Patricia är stället man ska leta efter mig på, förutom på söndagar iofs)

Det är ju stället man går till och dansar hela natten efter att ha förfesta på Little Persia. Bra musik och mycket bra ljud och bra stämning. De två ställerna kommer jag att åka till varje gång jag kommer till Stockholm. Jag kommer antagligen åka till Little Persia redan i morgon. Då blir det en mer detaljerad beskrivning av maten bla.

Götgatan i Stockholm har ju en del coola ställen. På sommaren är den gatan helt magisk. Känns nästan som när man har krogrundor utomlands. Träffade Özcan där. Han var en trevlig kille. Han hade bott i Jönköping och vi satt och pratade en hel del.

stockholm 026
(Här posar jag och min ständige vapendragare Erik med Özcan)

After är ett ställe vi brukar ”mellanlanda” på och ta en öl. Liksom Meduza. Meduza spelar hårdrock och de är mycket attityd där inne.

Sist när vi var på väg dit från Eken (hotell Hiltons bar) så kom det en taxi och körde förbi oss. En kille hängde ut genom rutan och skrek. ”Hey man! I love your dreads” till mig och gjorde tummen upp. Jag vände mig och och gjorde 2 tummar upp till honom och skrek ”thank you” tillbaks. Killen såg bekant ut tänkte jag, lite sliten och inte direkt ung heller. Ganska alkohol påverkad. Jag tänkte inte mer på det just då. förrens idag.

Jag satt på den lokala pizzerian och hade beställt mat. Jag hade beställt en pizza med kött på för ovanlighetens skull fast det inte var lördag. Jag äter ju bara kött på lördagar som ni alla vet. Jag satt och bläddrade i en gammal tidning från förra veckan när jag såg en bild på Tommy Lee. Det stod vad han hade haft för sig i Stockholm mm. Men det stod även att han hade åkt taxi från Djurgården till Södermalm hängandes ut genom rutan och skrikit en massa åt folket han passerade. Då trillade poletten ner. Det var ju därför han i taxin såg bekant ut. Det var ju för fan Tommy Lee som gillade mina dreads =))

I morgon ska jag tillbaks till Stockholm igen. Jag och Erik ska till Little Persia och äta bla. Då blir det kött igen. SHit inte bra. Men faktum är att från och med Måndag nästa vecka så blir det vegetariskt i en månad. Jag måste bli av med lite fett och vätska som min medicin binder i ansiktet och på magen bla.  Jag har börjat gå i 2 timmar och dagen till att börja med men det blir som sagt en månads diet också. Jag ska bli kallad till sjukhuset för tester i juli, då hoppas jag att jag är frisk och kan börja nertrappningen på medicinerna. De testerna kommer att säga en hel del om det faktum om det är jag eller sjukdomen som kommer vinna.

Håll tummarna för mig. Eller det behöver ni inte. Jag fick ju tummen upp av Tommy Lee. Det kommer jag leva länge på.

Men som sagt, jag är odödlig. I vilket fall ville jag itne att sista veckan i Stockholm någonsin skulle ta slut. När man haft så kul som jag och Erik haft de senaste så gör det inget om man dör ung.

För er med noll koll så måste jag berätta att Tommy Lee är trummis i bandet Mötley Crue

Tur i oturen

Som ni vet så gick ju min laptop sönder i april. Den var ju typ bara 8 månader gammal och jag fick skicka in den på lagning. 2 veckor senare fick jag tillbaks den. Då hade de blåst rent fläkten och installerat om hårddisken. Dagen efter gick den sönder igen. Jag ringde till supporten och frågade om de skulle laga den ordentligt denna gången för att jag vet att det var ett hårdvarufel. Recoveryskivor har man ju själv liksom.

Jag är beroende av min dator och internet. Jag hatar spel men jag sitter nog vid dator lika mycket som alla spelfanatiker. Jag visste att det skulle bli jobbigt men jag hade ju min iPhone som tur var. Men iphone blev lite jobbigt i längden så jag startade upp min gamla stationära dator som jag endast använt som backup det senaste.

De hämtade datorn 27 april och de bytte hårddisk och moderkort men fick den inte att fungera. Idag fick jag ett brev från dem att de inte kan laga min dator. Jag skulle få en ny istället.

Men nu var det så att min dator inte fanns att få tag i längre för den var så populär att den tog slut ganska snabbt. Så istället får jag en splitter ny av senaste modellen. Jag var tvungen att skriva under på att jag ville ha den senaste datorn istället för att få min lagad. Varför skulle man bråka om det liksom. Nu så här i efterhand så var det värt att vara utan laptop i sammanlagt 2 månader.

Det var ganska rörigt på hårddisken på min gamla stationära men nu har jag rensat och lagt allt i mappar. Jag köpte även en extern hårddisk som jag ska ha säkerhetskopiorna på när min nya laptop kommer. Nu kommer det gå blixtsnabbt att fixa min nya dator. Sen ska jag rensa min stationära och dumpa den. Någon som vill ha? Så hör av er.

Hoppas jag får min nya laptop snart. Det var 4GB RAM istället för 3 GB och blueray brännare och den klarade läsa fler minneskort bla.

Inatt kommer jag inte att gråta mig till sömns =))

Panerad fisk med filsås

Jag är inne i en riktigt paneradfisk med filsås period.

Shit vad gott det är. Kommer ihåg när man fick det i skolan. Man åt så mycket att man var tvungen att skolka så att man kunde åka hem och sova middag. =)

Hur gör man då denna gudomliga mat rätt?
Det är busenkelt.
Du behöver det här:

Panerad fisk
Potatis
Filmjölk
Majonäs
Bostongurka
Senap
Salt
Citron

Gör så här:

Sätt på ugnen på 225 grader
Skala potatisarna och tillsätt salt i vattnet och koka.
När vattnet kokar så sätter du den panerade fisken i ugnen. Jag brukar köpa den som heter något i stil med ”gourmet XL” Den tycker jag är bäst. Den ska vara inne i typ 20 minuter enligt anvisningarna med jag brukar ha inne den i 15 minuter sen vänder jag på dem och har inne dem i 10 minuter till. Då brukar potatisarna vara klara.

Under tiden som du väntar på att potatisarna ska bli klara så gör du filsåsen. Det går bussnabbt och detta är det ungefärliga receptet. Jag höftar alltid för det går typ inte misslyckas med den.

5 dl Filmjölk.
1 dl Majonäs
1 dl mixad bostongurka
2 tsk salt
2 tsk sötsenap (det kommer inte smaka senap)
1 skvätt pressad citron

Släng ner allt i en bunke och vispa i 30 sek.
Ställ in den i kylen några minuter

Et voilà snabbt och enkelt.

Pressa gärna lite citron på den panerade fisken. Strö på lite dill på potatisen om du gillar det. Då ser den ju lite godare ut också.

Hoppas ni gillar denna filsås. Det är typ samma recept som i skolan
Bon appétit

Diversity & frillosofiska budord

Hej på er små lingontroll

Nu har jag hittat hit. Ni får ursäkta att jag inte bloggat så mycket den senaste månaden, anledningen till att jag inte bloggat på länge är för att jag varit sjuk i 1.5 år men känt mig frisk det senaste. Det i kombination med fint väder har gjort att jag faktiskt varit utomhus en helt del. Blivit solbränt t o m =)

Jag flyttar tillbaks till JKPG denna månaden och givetvis har nu sista veckorna lärt känna nya människor som är helt underbara. Samma intressen typ och den ena bor ganska nära mig. Jag har hittat en cool klätterklubb som ligger på gång avstånd ifrån mig. Hade jag vetat det hade jag klättrat hela våren.

Min vän Malin tipsade mig och en cool dansgrupp. Diversity heter de. har flera dansvideos på youtube. Här kommer några smak prov. 

Jag tror jag la dem i rätt ordning
Diversity are fucking brilliant, you hear what i say, yeah?

http://www.youtube.com/watch?v=MPcGy77Gru8

http://www.youtube.com/watch?v=5pg3fvanDDc&NR=1

 

 

Som vanligt är det ju från Malin blogg jag får alla coola videos. Besök hennes blogg.

http://charmig.blogspot.com/

 

Jag vet inte hur jag ska beskriva allt som händer i mitt liv just nu. Allt verkar gå bra. Jag mår prima och är glad, det är kanske för att jag inte har ont längre. Som jag sagt förr har sjukdomen givit mig vissa insikter som jag tror var bra för mig.

Jag har börjat läsa lite böcker igen. Just nu läser jag en bok som heter ”konsten att läsa tankar” den är bra. Den är som en sammanfattning av massa andra böcker jag läst om ämnet. Fast denna boken känns lite mer seriös, nästan som kurslitteratur. En typiskt bok man läser några sidor av och sätter sig och funderar på situationer i verkliga livet som man varit med om. Fast författaren gör vissa uppenbara retoriska trick ibland för att charma läsarna men det gör inget.

Min syster har en blogg och har lagt upp mina 10 frillosofiska budord där. Läs dem och kom till insikt =)
http://yrja.wordpress.com/ 

Bokläsandet har fått mig att vända på dygnet. Somnar vid 05:00 och vaknar 14:00. Det håller ju inte i längden. Sömtabletterna gör ju ingen nytta när jag tar dem så sent. Så jag tänkte göra ett försök att vända tillbaka dygnet. Så i natt satt jag uppe och kollade film och läste hela natten så nu har jag itne sovit på 24 timmar och är jätte trött och yr. Vid 22:00 ska jag ta alla mina sömntabletter och skölja ner med sprit och lyssna på rock n roll. Nej det ska jag inte =) men jag tänkte att om man tar 2 propavan vid 21:30 och 1 imovane och 1 atarax vid 22:00 så kommer jag somna ganska fort och sova hela natten och vända tillbaka dygnet.

Har ni sett blomstertid på TV4? Peter Magnusson har än en gång visat att han är grym på att spela olika personligheter. Han är nog min favvokomiker.

SHit jag kommer sakna Stockholm, jag är ingen typiskt Stockholmare men jag kommer sakna denna staden iallafall. Den har sin charm och man kan vara anonym. Jag slipper ha Jack & Jones senaste kläder, för hur sunkig man än känner sig så finns det alltid någon annan som är värre. Man behöver liksom inte bry sig. I JKPG var jag alltid nyrakad men här går jag på stan ibland med 3-4 dagars skäggstubb. Men mer hippie än så är jag nog inte.

Synd att jag upptäckte Östermalm så sent. Jag har bara varit ute på söder typ. Söder är bra. Men ibland så funkar Östermalm bättre. Sprang på ett gäng kaxiga invandrare i 16 års åldern här om natten. De kastade spydiga kommentarer till alla som gick förbi men itne till mig. jag stannade och pratade med dem och de lärde mig en massa stocksholms slang. De tyckte jag var keff som bott här så länge utan att lärt mig tugget. Men de tyckte det var coolt att jag vågade bjuda dem på para när aina gled förbi.

Ni får ursäkta alla stavfelen i min blogg. Jag stavar alltid fel. Jag var jätte bra på rättstavning i skolan men på datorn skriver man så fort att det blir fel ibland och jag är för lat för att rätta till dem. Fan vad lat jag har blivit sen jag blev sjuk. När jag slutar med medicien ska jag börja träna igen.

När man sett alla avsnitt av Lost, Heroes och House vad finns det då för mening med livet? 
Jag bara undrar…   ;)

Hjälp mina vänner

Mina vänner har ett band som man kan rösta på i en tävling

P.O.P heter de och ni kan rösta här

http://www.jnytt.se/rockbron/rosta

Ni får helt enkelt lita på mig när jag säger att de är bäst =)

Jag har precis korkat upp, någon som vill haka på och festa ikväll?

« Äldre inlägg